är narcissism i grunden en sjukdom?

En person med narcissistisk personlighetsstörning har inte per automatik psykopatiska drag, vilket jag snarare tycker du beskriver. Men sådana drag är antagligen vanliga tillsammans med denna störning. En person med denna störning kan visst säga till sitt barn att hen älskar det. Huruvida personen menar det eller ej vet bara hen. Men de är experter på att ljuga och manipulera så det tar tid innan man upptäcker en lögn.

Jag beskriver en narcissist, inte en psykopat.
Har du inte vuxit upp i ett hem med en narcissistisk förälder kan du omöjligt greppa hur de fungerar, de är fascinerande varelser på ett sätt.
Till skillnad från psykopater är de inte fysiskt farliga, kan de vara farliga? Självklart, men inte vanligt.

Anledningen till att en narcissist inte säger att hen älskar dig är att det är alldeles för utgivande, de sätter narcissisten i en situation då hen tänker "kommer hen säga att den älskar mig tillbaka? Vad händer om hen inte gör det?"
De tänker tusen tankar, alla med värsta möljiga utgång, kommer de se svaga ut?

Ja, det är experter på att manipulera, det var det jag framhävde i min text?
En del av deras manipulering / geni är just det att de alltid har en anledning till att de beter sig som de gör, om du är 14 år och inte vill att de ska gå in i ditt rum, att de inte ska rota i dina kläder, de kommer fullständigt ignorera dina krav.
De kommer gå in i ditt rum och ha som ursäkt att "jag var tvungen och städa, ser förjävligt ut"
De kommer rota i dina byxor och jackor och säga "Jag var tvungen att tvätta dina byxor, det var så smutsiga, det är väl bra att jag tvättar?"

Allt detta för att få en reaktion från dig, få dig att bli galen, att bli arg, att skrika på dem.
Detta resulterar i att de genast sätter på sig offerkoftan, låtsas gråter och säger saker som "hen började skrika på mig för att jag tvättade hans jeans, hen är så taskig mot mig".
Genier är de, i sin egen rätt, men så galna.

Min man är inget geni, han är tvärtom korkad. Turligt nog för mig så kan jag läsa honom som en öppen bok. Han lever i tron att alla andra är dumma i huvudet och inte märker när han kommer med lögner, eller andra handlingar som för de flesta inte är ok. Jag bemöter honom på ett lugnt sätt trots att jag kokar av ilska inombords. Det stör honom och ibland försöker han skapa bråk antagligen för att han så gärna vill ha uppmärksamhet. Han projicerar sitt beteende på mig. Jag har berättat för vårt barn om att pappan inte mår bra och att hans beteende inte är ok. Barnet ska inte gå igenom livet och tro att hans beteende är normalt eftersom att han också har behandlat vårt barn illa.

Det intressanta med ditt svar är att det delvis är så narcissister agerar och tänker(menar inte att du är det)allt som är fel i förhållandet är partnerns fel och man själv är endast ett offer där man ser sig som överlägsen sin partner,och att man i sitt martyrskap ändock fortsätter kämpa på med förhållandet trots sin korkade och elaka partner som inte begriper någonting.
Narcissistiska föräldrar brukar även vara bra på att vända barnet/barnen mot sin partner såsom varande den hemska och elaka medans man själv är offer/martyr i förhållandet,om en narcissistisk förälder har flera barn så brukar den även spela ut dessa mot varandra för att på så sätt få vara mittpunkten.

Jag har vuxit upp i ett hem med en förälder med antisocial personlighetsstörning med psykopatiska drag så jag har bra koll på det. Min närmsta vän (som jag nu efter 6 år lyckats bryta med) lider av narcissistisk personlighetsstörning, så även hens förälder.

Min förälder var inte farlig fysiskt däremot psykiskt. Min vän är farlig både fysiskt och psykiskt.

Min vän och dennes förälder säger till allt och alla att dom älskar dom - det är en del i deras manipulation.

Det du beskriver längst ned i din text låter precis som min förälder med antisocial personlighetsstörning med psykopatiska drag.

Tänkte att jag postar en förklaring om de olika diagnoserna som jag skrev om ovan.

Narcissistisk personlighetsstörning

Utmärkande för narcissistisk personlighetsstörning är upplevelsen av att vara en särskilt framstående eller betydelsefull person. Upplevelsen står inte i relation till individens egentliga position eller prestationer. Den visar sig i yttre beteenden eller i personens tankar om sig själv. Dessa individer ser på sig själva såsom undantagsmänniskor för vilka vanliga regler inte gäller. Parallellt med fantasier om gränslös begåvning och enastående framgångar finns emellertid en låg självkänsla som gör personerna ytterligt känsliga för kritik och negativa omdömen. De är i behov av uppmärksamhet och beundran från omgivningen och blir kränkta eller rent av förödmjukade, när omgivningen inte behandlar dem som de speciella personer de upplever sig vara.

Andra uppfattar individer med narcissistisk personlighetsstörning i bästa fall som charmiga, i sämsta fall som uppblåsta och högdragna. Till störningens kännetecken hör även ett utnyttjande förhållningssätt till andra, där vänskap värderas i nyttotermer. Individer med narcissistisk personlighetsstörning har ofta stora svårigheter att leva sig in i andras känslor.

Samsjuklighet och differentialdiagnoser
Vid narcissistisk personlighetsstörning är samsjuklighet med depression vanlig och förekommer också med substansrelaterade störningar och anorexia nervosa.

Samsjuklighet med andra personlighetsstörningar är inte ovanlig, då främst inom samma kluster samt med paranoid personlighetsstörning. Histrionisk, antisocial och borderline personlighetsstörning kan vara svåra att skilja från den narcissistiska, de kan också förekomma samtidigt. Individer med narcissistisk personlighetsstörning har emellertid inte samma tendens till impulsiva beteenden, självdestruktivitet och instabil identitetskänsla som personer med borderlinestörning. De saknar också de dramatiserande och beroende drag som finns hos histrioniska individer. Gemensamt med personer med antisocial störning är ytligheten, sättet att utnyttja andra och svårigheterna att känna empati. Den narcissistiske individen är dock oftast mer inriktad på att vinna personlig makt och status, än på att skaffa sig förmåner och vinster i sitt utnyttjande av andra. Den saknar även den impulsivitet, aggressivitet och svekfullhet, liksom symtom på uppfö- randestörning under barn- eller ungdomsåren som finns hos en person med antisocial störning.

Bemötande och behandlingsaspekter
Ur ett kliniskt perspektiv kan människor med narcissistisk personlighetsstörning te sig provocerande och krävande. Att oreserverat försöka tillmötesgå den narcissistiska individens önskemål är inte en framkomlig väg. Sannolikt kommer man längst med ett empatiskt bemötande och vänligt formulerad information om vilka behandlingsalternativ som är realistiska. Känner man sig som behandlare provocerad av individens överlägsna attityd och krav på särbehandling, kan det vara till hjälp att minnas att bakom fasaden lurar en djup osäkerhet kring den egna personen. Det finns en omfattande psykoanalytisk litteratur om begreppet narcissism, men empiriska studier gällande behandling av narcissistisk personlighetsstörning saknas.

Antisocial personlighetsstörning
Antisocial personlighetsstörning är nästan alltid förknippad med en rad medicinska och sociala problem såsom missbruk, självdestruktivt beteende och kriminalitet.

Klinisk bild Antisocial personlighetsstörning kännetecknas av ett varaktigt och genomgående mönster av bristande respekt för och kränkningar av andras rättigheter. Enligt DSM krävs att det finns belägg för diagnosen uppförandestörning före 15 års ålder, en förutsättning som inte krävs enligt ICD.

Hit räknas ett mönster av beteenden som innefattar kränkning av andras grundläggande rättigheter eller som visar att barnet bryter mot för åldern grundläggande sociala regler och normer. Exempel på sådana beteenden är att hota, trakassera eller förödmjuka andra eller att uppvisa fysisk grymhet mot människor eller djur. Uppförandestörning innefattar också beteenden som stöld, skadegörelse och andra regelbrott. Det psykologiska mönstret medför stora svårigheter att fungera såväl socialt som i skolarbete. Aggressivitet är ett genomgående tema, liksom skolkning (som i vuxen ålder ofta återspeglas i oförmågan att sköta ett arbete). Svårigheterna att anpassa sig till rådande normer och lagar fortsätter genom adolescensen upp till vuxen ålder. De leder ofta till upprepade brottsliga handlingar eller bedrägligt beteende med upprepade lögner. Inte sällan behöver man därför hämta information från andra källor än individen själv då den diagnostiska utredningen görs.

Individer med antisocial personlighetsstörning är ofta impulsiva och oförmögna att planera. Beslut fattas oftast i stundens ingivelse, utan närmare eftertanke eller oro för konsekvenser. Påtaglig irritabilitet och aggressivitet är också vanlig, vilket visar sig genom upprepade slagsmål och misshandel. Personer med antisocial personlighetsstörning kan obekymrat nonchalera andras säkerhet och uppvisar även en ansvarslöshet som tar sig uttryck i svårigheter att etablera ordnade arbetsförhållanden och uppfylla ekonomiska åtaganden. Slutligen föreligger ofta en påtaglig brist på ångerkänslor. När de gjort något orätt mot en annan människa, har de ofta lätt att skylla händelsen på offret eller hitta någon bortförklaring. De uppvisar brist på empati och tenderar att uttala sig cyniskt eller föraktfullt kring andras lidanden. Antisocial personlighetsstörning är förknippad med ökad risk för såväl självmordsförsök som genomförda självmord. Antisocial personlighetsstörning är också en riskfaktor för död av andra onaturliga orsaker och plötslig våldsam död genom olyckshändelse.

Samsjuklighet och differentialdiagnoser
Samsjuklighet med missbruk är mycket hög. Cirka 80 procent av individer med antisocial personlighetsstörning har någon gång under livet uppfyllt kriterier för någon substansrelaterad störning. Ångestsyndrom, affektiva syndrom och somatiseringssyndrom förekommer, liksom spelberoende och andra typer av impulskontollstörningar.

Samsjuklighet med andra personlighetsstörningar är vanlig, framför allt inom kluster B. Diagnosen antisocial personlighetsstörning kan alltså enligt DSM bara ställas om individen kan antas ha haft diagnosen uppförandestörning före 15 års ålder. För individer över 18 år ställs diagnosen uppförandestörning endast om kriterier för antisocial personlighetsstörning inte är uppfyllda. När antisocialt beteende i vuxen ålder är associerat med en substansrelaterad störning ställs diagnosen antisocial personlighetsstörning endast då det funnits ett antisocialt beteende under barn- och ungdomstid. Antisocialt beteende som enbart förekommer vid schizofreni eller mani skall inte diagnostiseras som personlighetsstörning. Diagnosbegreppet psykopati enligt Hare inkluderas inte i DSM och ICD-systemen. Skillnaden är framför allt att psykopatibegreppet mer tar fasta på emotionella och psykopatologiska aspekter och i mindre utsträckning är baserad på beteendeavvikelsen i sig. En person kan ha en psykopatidiagnos utan att fylla kriterier för antisocial personlighetsstörning och tvärtom, även om det senare sannolikt är mindre vanligt förekommande.

Bemötande och behandlingsaspekter
Personer med antisocial personlighetsstörning saknar oftast motivation att förändra sitt problematiska beteende. När de ändå söker sjukvård är det nästan uteslutande av andra skäl, t.ex. missbruk, ångest eller depressivitet. Det kan också handla om olika typer av sociala problem eller önskemål om recept på beroendeframkallande läkemedel. Allmänt sett föredrar antisociala personer enkla lösningar på problemen och de har svårt att godta behandlingsförslag som innebär krav på eget ansvarstagande och egna bemödanden. Det är lätt att bli förledd av den antisociala individen som på olika sätt försöker påverka behandlaren i önskad riktning. Här ställs stora krav på professionalitet hos behandlaren samt struktur och ramar för det kliniska arbetet. En annan viktig aspekt i behandlingen är bedömning av risk för våldshandling (se s. 37?39). I behandlingsarbetet med antisociala personer ser man oftast drogmissbruk eller sekundära konsekvenser av missbruk som ångest och depressivitet. Besvären är viktiga att uppmärksamma, identifiera och behandla. Man bör i det sammanhanget betänka att behandlingen kan komma att försummas på grund av patientens problematiska personlighet.

Är det typiskt narcissistiskt att vara åt det snåla hållet och att inte tänka så mycket på sina närmaste när man handlar eller handlar presenter? T ex om man vet att ens vuxna barn gillar en speciell sorts mugg och man ser dom på jätterea men köper inte muggen åt denne iaf fast personen skulle bli glad. (förutsätt att pengar inte är ett problem i exemplet) Eller att narcissisten inte anstränger sig speciellt mycket för att köpa en present utan tar första bästa bara utan att tänka på om personen kommer att uppskatta prylen eller inte?

Narcissister är notoriskt dåliga på att köpa presenter, de kommer köpa precis så mycket de kommer undan med.
(Det vill säga, de kommer inte ge dig en rulle toapapper i present för de skulle få dem själva att se dåliga ut - Däremot kommer de aldrig köpa något stort/dyrt som de vet att du genuint skulle bli väldigt glad över).

Inte nödvändigtvis. Narcissisten kan också om den har tillgångar ge en brutalfin present i syfte för att impa på andra som är närvarande, bräcka släkten mm.

De kan därutöver ge presenter som de själva har mer nytta av än den som får dem (Dickens samlade verk, jag kan ju låna dem av dig då för jag har alltid velat läsa dem), eller för att pika någon (ex. städprylar till svärdottern som inte har så dammfritt som önskas).

Det är väldigt olika. Man måste komma ihåg att alla har en personlighet bakom sin störning. Så alla med en och samma störning är ju inte likadana.

Min vän med störningen är jättebra på att köpa presenter och överöser gärna andra med gåvor i tid och otid - det är en del av hens manipulation och sätt att få människor att se hen som empatisk, snäll och generös, vilket de flesta gör. Så det fungerar uppenbarligen för folk stannar. Jag stannade. För jag såg inte sanningen förens flera år senare...