"inga klappar till de vuxna!!"

Frågan var ställd i "du-form" och var inte riktad till dig. Men Grattis.

Var har jag skrivit hur jag definierar julfirande eller varför jag firar jul?

Jag håller med dig, ts. Jag har firat jular där "vi bara ger julklappar till barnen", vilket har resulterat i att det blir väldigt dyrt för oss utan barn - och barnen har inte ens uppskattat julklapparna. Och hur skulle de kunna göra det, när de får ca 30 julklappar var? Numera firar jag barnfria jular - det är mycket trevligare.

Vår familj firar jul för att det är tradition och midvinterhögtid som fanns långt innan kristendomen (och Jesus föddes inte alls på vintern).

Julen är extra kul för barnen, men härlig för oss vuxna med, tid att ungås och äta gott.

Vi har julklappar bara till de närmaste vuxna, partner och nästanvuxna barn. Inga julklappar varken till eller från andra vuxna såsom syskon, föräldrar, svärföräldrar, det har vi bestämt gemensamt och alla är nöjda med det.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig en jul utan julklappar till alla, barn som vuxna. Julen är inte bara "barnens högtid", den är lika mycket till för oss vuxna då vi gärna ses och äter gott tillsammans. Jag älskar att köpa julklappar men bara sånt som folk behöver och vill ha. Vi har gjort det enkelt för oss och köper vuxen-julklapparna per par, man får önska sig några grejer och troligtvis får man något av det. Väldigt bra då alla får sånt man faktiskt vill ha. Julklappslotteri/spel är det värsta jag vet, köpa något bara för att och hoppas personen som får det blir glad och faktiskt behöver det, niet den chansen är rätt liten...

Alla kusinbarnen får olika antal julklappar, dem är dock rätt små allihopa <6år så inget gnäll än så länge om att någon fick mer än den andra. Men mina barn får helt enkelt lära sig leva med olika antal julklappar i framtiden också.

Det drog fram det sämsta hos barnen i din släkt ja. Har aldrig sett barn bete sig så¨.

Men ok, ett sätt att få julafton att handla om dig är ju att köpa en spektakulär julklapp till dig själv. Blinkande underkläder? 

Eller så kan ju båda du och barnen inse att julen handlar om att ge och göra något finare av julen än egoismen du beskriver.

Vi slutade för många år sedan att ge julklappar till oss vuxna, dock får våra barn fortfarande fast de är vuxna, 15, 22 och 24, det lilla barnbarnet får också förstås. 

Det var en kort period i livet då jag inte gav julklappar till något (eftersom jag bodde hiskeligt långt bort....) och det var ta mig tusan de tråkigaste jularna EVER. Bodde dessutom aningens närmare ekvatorn, så när Stockholm hade en av sina bästa vintrar på länge (och inte haft bättre sedan dess) och jag hade 15-20+ och snö var lika troligt som enhörningar på kafferep så var deppen total.....

Nä, julklappar ska det vara. Minst en hög var. Det ska gärna klappas också, på morgonen.

Det är väl OK om man är överens om att inte ge julklappar till/mellan vuxna, inga problem, och det utesluter inte att man ser till att barnen får "lagom" och uppskattar det de får. Men, det finns liksom inget allena rådande rätt och fel så när man som i TS fall vill och uppskattar att ge till / få av sin partner så blir det såklart lätt skumma känslor om då övriga tycker att de ska smyga med det.

I vår familj ger paren varandra sinsemellan, men inte till varandra så att säga. Så jag t ex ger till min man men inte syster/svåger och mamma/pappa. (Däremot har vi de senaste åren spelat julklappsspel, även det nåt som bara är kul om alla tycker om det). 

Det är ju iallafall en klapp mer än vad Jesus fick. Och alla hans tre klappar var bra mycket dyrare.