Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Polisanmält svärmor

    Ons 4 jan 2017 17:43 Läst 28068 gånger Totalt 86 svar
    Anonym (Ts)
    Visa endast
    Ons 4 jan 2017 17:43 +1

    Vet inte vart jag ska börja, är så j*vla chockad och ledsen just nu, ber om ursäkt för ev lång text, orkar ni inte läsa kan ni skippa till den kursiva starten.

    Har varit med min make i snart 4 år, vi gifte oss för knappt ett halvår sedan. Hela vårt förhållande har präglats av svärmors dagliga telefonsamtal 1-5 gånger om dagen, besök så fort vi inte svarat och besök alla dagar i veckan hos maken på hans jobb.

    Detta har alltså alltid varit samtal och besök där det har vrålats och skrikits om diverse olika saker. Så mycket skrik och gap att man inte ens vet vad kvinnan har skrikit om. Hon har erkänt avundsjuka gentemot maken för att han har en "ny" familj (mig och min familj, hon har bara sonen, undra varför!!), för att det går bra på hans jobb där han blivit befordrad (hon blev sparkad för snart 20 år sedan och har inte lyckats, om hon ens försökt, få ett nytt jobb).

    Hon blir arg när vi äter ute på restaurang, köper nya saker och går på bio och ifrågasätter hur vi har råd med detta och tycker allmänt att vi inte borde "slösa pengar". Vi köper nya saker när det behövs, äter för 300 kr på restaurang när vi firar årsdagar m.m. Vi lever inget lyxliv. Vet heller inte hur jag ska kunna beskriva detta monster till människa för att det ska framgå hur galen hon är. Hennes mål verkar vara att sonen inte ska få vara lycklig eller ha det bättre än henne själv. Hon har även försökt ställa ultimatum där om han inte lämnar mig, säger hon upp kontakten (men hör av sig efter en vecka då hon sett oss äta på IKEA för att skrika om det). 

    Maken har såklart försökt säga upp kontakten med henne. Men svarar vi inte när hon ringer, dyker hon upp på hans jobb och skriker eller kommer hem hit. 

    För tre veckor sedan ringde han och förklarade varför han kommer göra så som han gör nu, många gånger har både han och jag försökt talat sans med henne också, och att det faktiskt är helt nog för honom och för oss nu. Efter detta har både han och jag ignorerat hennes telefonsamtal, maken har ignorerat henne på sitt jobb och förrgår blev det väl droppen för henne då hon kom hit. Vi vägrade öppna. Då bröt hon sig in helt sonika. Hon öppnade först dörren som satt fast med dubbelkedja, började vråla, slog sönder fönstret på sidan av dörren och lyckades sen slita upp dörren så hela listen sprack. Hon började sen slita i maken och säga att hon ska rädda honom osv, han ska följa med henne hem nu, maken vill inte. Jag stod i telefon med larmcentralen, polisen var på väg. Hon började slå på mig och skrika att hon slänger mig i väggen om jag anmäler henne för detta. Maken drar bort henne från mig, hon börjar gå runt i huset och fortsätter skrika. Jag hör knappt vad hon på larm säger, kan knappt prata själv. Polisen kommer tillslut efter ca 10 minuter och jag tackar för den snabba utryckningen. 

    Men vad i hela j*vla helvet*t. Jag vet inte vad jag ska tänka eller känna. Rädd att maken kanske byter sida nu när det blir rättegång mot hans mor? Rädd att hon gör något mer mot oss då vi båda anmälde henne. Jag är rädd för allt. Jag är i total chock. Vet inte alls vad jag vill ha ur av den här tråden. Blä bara!!

  • Ons 4 jan 2017 17:46 #1

    Vilken ragata.

    Haha hon skulle ju må bättre av att sitta på en stängd avdelning låter det som.

  • Anonym (q)
    Visa endast
    Ons 4 jan 2017 17:58 #2

    Ni förstår nog att hon är psykiskt sjuk. Borde nog fått hjälp för många år sen. 
    Antar detta kan leda till försöksförbud. Ni kanske ska flytta lite längre bort från henne för husfridens skull?
    sen får man hoppas hon själv kan gå med på att få hjälp för det är det som behövs

  • Anonym (M)
    Visa endast
    Ons 4 jan 2017 17:58 #3

    Hon är ju psykiskt sjuk, det finns ingen annan förklaring! Förvånad Det låter helt fruktansvärt, vilket helvete ni har levt med och stackars din man som har en sådan störd förälder. 

    Stötta din man att stå på sig, ni gör helt rätt. Det kommer att vara en mycket svår process för honom, kanske med missriktade lojalitetskonflikter, men förhoppningsvis har han fått nog nu.   

    Hon har förverkat sin rätt som mor för länge sedan. Sannolikt var det mycket svårt för din man att växa upp med henne. Han måste acceptera att hon inte är frisk och därmed inte kan bemötas som en normal person. Han har enbart ansvar för sig själv och dig och ni måste skydda er från hennes galenskaper. Ni gav henne en chans och hon svarade med att begå brott mot er. Ni har allt rätt att dra en extremt tydlig gräns. 

    Har ni barn?

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 4 jan 2017 18:03 #4

    Vi har redan flyttat till en annan stad, 2 timmar bort. Hon sitter alltså ändå och kör hit. Vi har inga barn än, jag som inte haft någon lust då jag bara kan se henne bli mer på med barnbarn i bilden Rynkar på näsan Att hon inte är frisk det förstår vi och det tär otroligt mycket på maken att hans mor beter sig såhär - han går redan i terapi och vi har bokat tid för parterapi efter den här händelsen. Har bara sådan ångest och är så rädd nu. Maken har inte velat säga upp kontakten eller låtit bli att svara för att hon bara kommer bli värre, jag förstod inte förrns nu riktigt hur långt hon kan gå Gråter

  • Anonym (q)
    Visa endast
    Ons 4 jan 2017 18:08 #5
    Anonym (Ts) skrev 2017-01-04 18:03:17 följande:

    Vi har redan flyttat till en annan stad, 2 timmar bort. Hon sitter alltså ändå och kör hit. Vi har inga barn än, jag som inte haft någon lust då jag bara kan se henne bli mer på med barnbarn i bilden Rynkar på näsan Att hon inte är frisk det förstår vi och det tär otroligt mycket på maken att hans mor beter sig såhär - han går redan i terapi och vi har bokat tid för parterapi efter den här händelsen. Har bara sådan ångest och är så rädd nu. Maken har inte velat säga upp kontakten eller låtit bli att svara för att hon bara kommer bli värre, jag förstod inte förrns nu riktigt hur långt hon kan gå Gråter


    Oj ja det var ju verkligen ännu värre än vad jag först förstod. 
    Men en polisanmälan kanske kan få henne fatta allvaret. Om inte annat blir hon ju nu "känd" så att säga. Vet inte var rätten säger men de borde väl kunna föreslå att hon ska få vård, kan man hoppas. 
  • Ons 4 jan 2017 18:15 #6 -4

    Betänk också att psykisk sjukdom har ärftlighet. Överväg att adoptera istället.

  • Anonym (Emma)
    Visa endast
    Ons 4 jan 2017 18:19 #7

    Har hon varit sådan hela din killes uppväxt eller har det brutit ut på senare tid? Är hon alkoholpåverkad när hon håller på? Blivit personlighetsförändrad? Hur gammal är hon?

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 4 jan 2017 18:21 #8
    Anonym (Emma) skrev 2017-01-04 18:19:35 följande:

    Har hon varit sådan hela din killes uppväxt eller har det brutit ut på senare tid? Är hon alkoholpåverkad när hon håller på? Blivit personlighetsförändrad? Hur gammal är hon?


    Hon har varit såhär hela hans uppväxt och är inte påverkad av något. Hon är väl runt 55 tror jag, han blev placerad i fosterhem som 12 åring. Rynkar på näsan
  • Ons 4 jan 2017 18:28 #9
    Anonym (Ts) skrev 2017-01-04 18:21:11 följande:
    Hon har varit såhär hela hans uppväxt och är inte påverkad av något. Hon är väl runt 55 tror jag, han blev placerad i fosterhem som 12 åring. Rynkar på näsan
    Då har de ju knappt en relation värd namnet. All in her head so to say.
  • Anonym (Emma)
    Visa endast
    Ons 4 jan 2017 18:30 #10
    Anonym (Ts) skrev 2017-01-04 18:21:11 följande:

    Hon har varit såhär hela hans uppväxt och är inte påverkad av något. Hon är väl runt 55 tror jag, han blev placerad i fosterhem som 12 åring. 


    Ja då finns ju en historik och en anledning. Besöksförbud helt klart!
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll