vad jag än gör så får jag inget jobb.

Det är otroligt att man inte kan få den hjälp man har varit med och betalat för i så många år!

Min man, 50+ har nu varit helt arbetslös i flera år (efter att ha utbildat sig med CSN och provat en del fösäljningsjobb mm). Han har nu fått en möjlighet att jobba inom sitt gamla yrke som han hade innan utbildning, men pga regeländringar sedan dess krävs det att han går en utbildning för att få jobba inom yrket. Den kostar ca 15000 och är pengar som vi inte har efter så lång tid med bara min inkomst (och en komplicerad skuldsits). Af vägrar betala denna utbildning för han är för gammal (och svensk) och hans handläggare säger att eftersom han är så gammal skulle han ha kunnat spara ihop till utbildningen och efter en massa tjafs i telefonen sa hon att hon skulle lägga in i systemet att han har tackat nej till ett jobb. För att han inte har råd att gå kursen som skulle ge honom jobbet.

I och för sig kan jag förstå AF där. Man måste peka på individens ansvar också. Det var naturligtvis fel att skriva det som att han tackat nej till jobbet, men att de inte betalar utbildningen känns ändå rätt. Vi har ett eget ansvar och 15 000 är ingen jättesumma att satsa på sig själv och sin karriär.

Om kursen bara är en formalitet och han är garanterad jobb efteråt är det väl värt att låna 15 000 om ni inte själva har några besparingar...? Det kan han ju betala igen med första lönen om ni är vana att leva på en lön.

absolut, men ni missar problemet, hon sa att dom hade haft ekonomiska problem, vilket tyder på INGET LÅN! 

Jag kan t.ex inte låna pengar till "utbildningar" för att jag har för mycket hos inkasso. Dvs, 2500kr varje månad går mer eller mindre direkt till inkasso. Varje månad. för 1 måste betala hyran. el. resten skiter jag nu i. 

Mat är sånt man får gå utan vissa dagar, man har ju vatten i kran, men också tänka på att handla så mycket mat man kan för  en 100 kr.

Att låna 15 000, är omöjligt. Det går inte, inte ens via sms lån.

 

Fast kanske är det så i livet att man ibland får ligga ungefär som man bäddat och att det inte är "samhällets" fel. Det var så jag menade. Har man vid den åldern gjort slut på både pengar och kreditvärdighet är det svårt att komma vidare, och kanske är det inte mer än rätt?

Det som stör mig lite är att de som inte varit skötsamma, de som har gjort av med alla slantar och redan belånat sig över taknocken ska få allt betalat av "samhället" när det senare behövs. Varför anstränga sig i så fall?!

Oseriöst. Skärp dig. Respekt!!

Vad är du högskoleutbildad inom?

Är du t ex högskole- eller civilingenjör inom Data/IT kan jag nog erbjuda dig ett jobb. Hör av dig!

ITpappan

Tack för erbjudandet. Men, nej, jag har berättat för mycket om mig mig här och det skulle kunna användas mot mig i arbetslivet. Även om du är schysst, så måste jag avböja för att skydda mig själv. 

Har den arbetslivserfarenheten att det finns mer psykopater där ute än normala som letar efter flk att utnyttja och litar tyvärr därför inte på någon längre. 

Tack återigen.

Jag sitter i exakt samma sits som dig, skillnaden är att jag är utan högskoleutbildning och är typ 20 år yngre. Går ut gymnasiet om 2 veckor (högskoleförberedande program) och inte ens fått tag i ett sommarvikariat. Har sökt jobb som en galning sedan februari. Har sökt och sökt och sökt och sökt. Jag håller också på att bli spritt språngande galen. Varje mail som dumpar in i inkorgen väcker hopp, men hoppet blir snabbt en känsla av total värdelöshet då jag läser texten "tack för din ansökan, men vi har valt att gå vidare med en annan kandidat".

Värsta är att mina föräldrar inte kan försörja mig (ena är grovt psykisk sjuk och den andra har förlorat sig i alkoholen) och jag har inte rätt till arbetslöshetsersättning då jag inte uppfyller kraven på att man ska ha jobbat x antal timmar i månaden i minst 6 månader. Så lär ju bli soc. Jag får inte ens skriva in mig på AF än (är ju "egentligen" inte arbetslös förrän om 2 veckor) jag har länge tänkt att AF kommer kunna hjälpa mig. Men när jag läser trådar som den här så rinner hoppet ur mig.

Enda tipset som jag har till dig är att helt enkelt stampa in på diverse arbetsplatser och berätta att du söker jobb samt fråga om dem har behov av personal. Känns fruktansvärt pinsamt men det ska tydligen fungera till sist.

Funkar det inte så kan du kontakta mig så tar vi livet av oss tillsammans 

Nä man ska inte skämta om sånt. Men jag hoppas verkligen att det löser sig för dig (och mig)

Vart skulle han få 15000 kr ifrån då?