Fel att inte vilja skaffa syskon?
Nu är jag precis på väg att få syskon så jag kanske inte är målgruppen riktigt men det kommer att bli mer än 11 år mellan våra barn. Så jag har både levt med beslutet om att inte ha fler barn och med allas synpunkter på vårt val i många många år.
Att folk har så mycket att säga stör mig. Först när man blir ihop så undras det när man ska skaffa barn, sen när man väl gjort det så tjatas det om syskon. Kan folk bara ge sig? Det är väl bland det mest privata (om inte DET mest personliga/ privata) beslutet man kan fatta för sig själv och som par, huruvida man vill ha barn eller ej? Och hur många man i så fall tänker sig att man vill ha?
Många trodde nog att vi skulle stanna vid ett och det trodde nog vi med. Jag var 100% jättenöjd med ett barn i många år. Dels för att det var tuffare än jag trodde i början så bara det fick mig att känna att nej... det här är jag inte sugen på att göra om på ett bra tag. Sen väcktes insikter inom mig kring att jag nog har ett stort behov av frihet och egentid som inte synkar riktigt med att ha många barn. Och sen så småningom så var det ju jätteskönt när han blev mer och mer självgående. En egen individ som kunde tala för sig och följa med överallt, ingen bebis liksom.
Så det var först i somras som tanken på syskon faktiskt slog rot hos oss båda och nu är jag gravid i v 28.
Men då ska jag lägga till att vi var hyfsat unga när vi fick #1 så vi har haft tiden med oss. Hade jag varit 35 när jag blev mamma hade jag nog mer känt stress över att behöva snabba på. Och kanske fatta ett beslut som inte blev optimalt för mig eller för oss i slutänden.
Mitt tips blir väl att inte bry sig om vad andra tycker. Men OM ni ens väljer att svara när folk frågar så fundera i så fall ut varför ni känner som ni gör och kom på en bra mening. Eller så säg bara som jag ofta gjort att "du, det är jättetrevligt att du frågar men det är någonting som jag väljer att inte diskutera med dig för det känner jag är alldeles för personligt".
Och det är inte egoistiskt överhuvudtaget att stanna vid ett barn. Det finns lika många skäl att fatta det beslutet som det finns enbarnsfamiljer i det här landet. Eftersom jag i snart 11 år har uppfostrat ett endabarn så kan jag säga att man gör det man kan som förälder för att ens barn ska bli en ödmjuk, lyhörd, öppen, generös och trevlig individ oavsett om barnet har syskon eller ej.