tomsfru

Äldre 10 Mar 23:10

62 svar

Särbegåvad tvååring, info o erfarenheter

Vi har en underbar liten tjej som är framför allt ett riktigt charmant energiknippe, hon är dessutom, enligt de flesta definitioner, särbegåvad.

För att ge några exempel började hon mellan 1,5 o två år rita bla sk huvudfotingar, ballonger, trianglar mm.

Hon leker avancerade rollekar med alltifrån familjemedlemmar, djur och som busschaufför eller polis.

Hon börjar nu rita snögubbar med två olika stora cirklar som huvud och kropp inkl knappar på magen men blev ledsen när hon inte kunde rita moroten... Hon sjunger blinka lilla, lille katt, imse vimse felfritt.. Alla färger har hon koll på och dessutom cerise, turkos och violett på sistone. Bokstäver känner hon igen de flesta o separerar A, Ä och Å. Dock kan hon inte ljuda ord i samband med många.

Hon har dessutom humor och kan ibland driva med sin storasyster (4år) så hon blir riktigt ledsen. Även andra barn på förskolan får sina törnar ibland, vilket ju inte alls är positivt...

Det allra mesta med henne är en fantastisk resa, men mycket är också svårhanterligt.

Baksidan av detta är att vi inte har mycket till kunskap o ingen erfarenhet själva... Hon är vääääldigt envis, har litet sömbehov, hög energinivå, är väldigt fysiskt kapabel och såklart ofattbar fantasi och förleder medvetet ibland.

Hon är dock även känslig och förstår även kritik och minns den bokstavligt..

Dessutom är hon ju mycket som en tvååring..

Det kanske låter som en massa skryt för många, men detta är en väldigt energikrävande verklighet för oss som föräldrar och för storasyster...

Vi söker efter de med information och eller erfarenheter med detta då vi känner oss otillräckliga och ensamma i detta

Judiths

Äldre 11 Mar 21:18

#31

Anonym (alphabet city) skrev 2017-03-11 20:55:36 följande:

Kunskapen om dessa barn är anmärkningsvärt stor bland just föräldrar med "särbegåvade" barn. Forskare och pedagoger är oftast oförstående. Men dom är väl bara avundsjuka antar jag.

Vad menar du?

Att pedagoger är oförstående håller jag med om. Jag är lärare själv och tyvärr är okunskapen stor i svensk skola.

Vilka forskare menar du är oförstående? Och vad skulle de vara avundsjuka på? Det är ju du som då gör värderingen att de är bättre att vara särskilt begåvad än att inte vara det eftersom du antyder att det är något att vara avundsjuk på.

Jag hoppas alla föräldrar har kunskaper om sina barn, oavsett om de är särskilt begåvade eller inte. Alla ungar är perfekta precis som de är, särskilt i sina föräldrars ögon såklart (hoppas man i alla fall).

Anonym (Lustigt)

Äldre 11 Mar 21:30

#32

Anonym (alphabet city) skrev 2017-03-11 20:55:36 följande:

Kunskapen om dessa barn är anmärkningsvärt stor bland just föräldrar med "särbegåvade" barn. Forskare och pedagoger är oftast oförstående. Men dom är väl bara avundsjuka antar jag.

Yup! Har gått i åtta olika klasser genom grundskolan och gymnasiet och har hittills aldrig träffat på någon som verkade på riktigt särbegåvad. Var alltid en av de bästa i klassen själv trots att jag aldrig gjorde läxor eller pluggade. Jag är inte heller särbegåvad (lärde mig läsa när jag var 7 och ritade min första riktiga teckning när jag var typ 4 för övrigt). Har doktorerat och även inom den världen har jag bara träffat på ett fåtal som jag skulle säga verkar vara betydligt intelligentare än de flesta andra. Min syster var extremt tidig med tal och ritade ordentliga figurer väldigt tidigt. Hon är inte heller särbegåvad. Men bland småbarnsföräldrar på familjeliv kryllar det av särbegåvade barn!

Judiths

Äldre 11 Mar 21:39

#33

Anonym (Lustigt) skrev 2017-03-11 21:30:51 följande:

Yup! Har gått i åtta olika klasser genom grundskolan och gymnasiet och har hittills aldrig träffat på någon som verkade på riktigt särbegåvad. Var alltid en av de bästa i klassen själv trots att jag aldrig gjorde läxor eller pluggade. Jag är inte heller särbegåvad (lärde mig läsa när jag var 7 och ritade min första riktiga teckning när jag var typ 4 för övrigt). Har doktorerat och även inom den världen har jag bara träffat på ett fåtal som jag skulle säga verkar vara betydligt intelligentare än de flesta andra. Min syster var extremt tidig med tal och ritade ordentliga figurer väldigt tidigt. Hon är inte heller särbegåvad. Men bland småbarnsföräldrar på familjeliv kryllar det av särbegåvade barn!

Särskilt begåvade barn finns i varje klass men är inte så lätta att identifiera eftersom de inte beter sig så som våra fördomar säger att de ska göra. Här kan du läsa mer om olika typer av särskilt begåvade barn:

glimrandeglimtar.blogspot.se/2015/06/de-6-typerna-av-sarskilt-begavade-barn.html

Träskvatten

Äldre 11 Mar 23:00

#34

Judiths skrev 2017-03-11 21:18:08 följande:

Vad menar du?

Att pedagoger är oförstående håller jag med om. Jag är lärare själv och tyvärr är okunskapen stor i svensk skola.

Vilka forskare menar du är oförstående? Och vad skulle de vara avundsjuka på? Det är ju du som då gör värderingen att de är bättre att vara särskilt begåvad än att inte vara det eftersom du antyder att det är något att vara avundsjuk på.

Jag hoppas alla föräldrar har kunskaper om sina barn, oavsett om de är särskilt begåvade eller inte. Alla ungar är perfekta precis som de är, särskilt i sina föräldrars ögon såklart (hoppas man i alla fall).

Kan bara bekräfta det du säger, att kunskapen bland lärarna saknas helt.

Det är iofs inte så konstigt eftersom de inte ingår i lärarutbildningen. Lite märkligt blir det dock eftersom kunskapen om lågpresterande är i sammanhanget hög. Än märkligare blir det med tanke på att det är rimligt att särbegåvning är normalfördelad hos befolkningen vilket innebär att särbegåvade barn är lika vanligt som lågpresterande.

Jag har själv ett särbegåvat barn och kräks över de allmänt spridda "sanningen" att särbegåvning är yttrest ovanligt och att dessa barn klarar sig bra i skolan för de fixar sånt själva.(Ja, på sant. Jag har blivit matat med det så att jag kräks.) Nu har det fixat sig till slut då barnet har börjat i en sk elitklass. Det sorgliga är alla år som förspillt i ren tristess.

Anonym (Lustigt) skrev 2017-03-11 21:30:51 följande:

Yup! Har gått i åtta olika klasser genom grundskolan och gymnasiet och har hittills aldrig träffat på någon som verkade på riktigt särbegåvad. Var alltid en av de bästa i klassen själv trots att jag aldrig gjorde läxor eller pluggade. Jag är inte heller särbegåvad (lärde mig läsa när jag var 7 och ritade min första riktiga teckning när jag var typ 4 för övrigt). Har doktorerat och även inom den världen har jag bara träffat på ett fåtal som jag skulle säga verkar vara betydligt intelligentare än de flesta andra. Min syster var extremt tidig med tal och ritade ordentliga figurer väldigt tidigt. Hon är inte heller särbegåvad. Men bland småbarnsföräldrar på familjeliv kryllar det av särbegåvade barn!

De riktiga sanningen är att dessa särbegåvade barn får problem och presterar ofta rätt medelmåttigt eftersom de får problem då de sjukt understimulerade. Det är inte särskilt svårt att förstå att man blir det om man tycker att allt, alltid är på dagisnivå.

De som klarar sig bäst i skolan och på universitet handlar inte så mycket om hur begåvad man är utan mer om envishet.

Att du är tidig, att du inte är särbegåvad är inget kvitto på att dessa barn inte finns och det säger inget om hur vanligt det är.

Iarwain

Äldre 12 Mar 09:42

#35

Jag blir förvånad att så många skriver att skola och pedagoger inte kan.

Nu vill jag inte kalla mitt barn särbegåvat utan ytterst normal, men nyfiken och villig att lära sig nytt.
Det upptäcktes av förskolan och specialpedagog gav stöd med utmaningar.

Det kanske är min personliga uppfattning av Mensa som gör att jag inte tycker att de är en bra väg.

Det som förvånar mig är alla föräldrars syn på sitt eget barns förträfflighet och att en intresseorganisation skulle vara bättre än den forskning som faktiskt finns inom detta.

Judiths

Äldre 12 Mar 09:59

#36

Iarwain skrev 2017-03-12 09:42:20 följande:

Jag blir förvånad att så många skriver att skola och pedagoger inte kan.

Nu vill jag inte kalla mitt barn särbegåvat utan ytterst normal, men nyfiken och villig att lära sig nytt.

Det upptäcktes av förskolan och specialpedagog gav stöd med utmaningar.

Det kanske är min personliga uppfattning av Mensa som gör att jag inte tycker att de är en bra väg.

Det som förvånar mig är alla föräldrars syn på sitt eget barns förträfflighet och att en intresseorganisation skulle vara bättre än den forskning som faktiskt finns inom detta.

Vilken forskning menar du?

Jag är som sagt själv lärare och på de skolor jag arbetat har kunskapen tyvärr varit väldigt låg när det gäller de särskilt begåvade barn som inte är högpresterande. Det händer dock grejor, skolverket har t ex kommit med ett stödmaterial om att arbeta med särskilt begåvade elever. Där står bl a:

"Det är inte alltid lätt att uppmärksamma en särskilt begåvad elev eftersom det händer att de underpresterar i skolan, för att passa in eller för att de har tappat lusten att lära".

Här är en länk till stödmaterialet för den som är intresserad: www.skolverket.se/skolutveckling/larande/sarskilt-begavade-elever-1.230661

Anonym (Lustigt)

Äldre 12 Mar 10:03

#37

Träskvatten skrev 2017-03-11 23:00:06 följande:

Den riktiga sanningen är att dessa särbegåvade barn får problem och presterar ofta rätt medelmåttigt eftersom de får problem då de sjukt understimulerade. Det är inte särskilt svårt att förstå att man blir det om man tycker att allt, alltid är på dagisnivå.

De som klarar sig bäst i skolan och på universitet handlar inte så mycket om hur begåvad man är utan mer om envishet.

Att du är tidig, att du inte är särbegåvad är inget kvitto på att dessa barn inte finns och det säger inget om hur vanligt det är.

Jag förstår vad du menar, men jag motsätter mig betydelsen av att kontakta mensa och kalla de här barnen särbegåvade, framförallt om det nu som några säger ska finnas flera särbegåvade barn i varje klass. I så fall är ju jag också särbegåvad, det var ju bra att veta! Har också gått i elitklass, fått andra uppgifter för att jag tyckte allt var tråkigt och jättelätt, låg flera år före med matten, läste vuxenromaner när jag var 9 etc. Eller jag kanske inte kan räknas som särbegåvad eftersom jag inte kunde rita huvudfotingar när jag var två, eller läsa vid tre. Och som du säger själv så är det ju inte de smartaste som gör bäst ifrån sig i skolan (eller livet), medlemskap i mensa eller inte. Att vara hyfsat smart och ha bra arbetsdisciplin är antagligen det bästa konceptet.

Jag tycker att vi borde vi ha mer elitklasser, eller klasser uppdelade efter förmåga. Jag tror att mer homogena grupper skulle vara bra för alla inblandade, både svagare och barn som har det lätt för sig, där barn får lära sig på sin egen nivå. Men i resten av livet så måste man umgås och arbeta med alla typer av människor. Och för mig känns behovet av att kalla de här barnen för särbegåvade och oroa sig för att en två-åring inte får tillräckligt med stimulans ganska fånigt. Det är inte som att det alltid kommer att finnas någon där som ser till att du alltid är stimulerad liksom. Jag är inte säker på att bästa för barnet är från två års ålder bli tillsagd hur mycket smartare man är än klasskamraterna och hur man behöver konstant extra stimulans för att man inte blir tillräckligt utmanad av de andras mondäna aktiviteter.

Judiths

Äldre 12 Mar 10:05

#38

Iarwain skrev 2017-03-12 09:42:20 följande:

Jag blir förvånad att så många skriver att skola och pedagoger inte kan.

Nu vill jag inte kalla mitt barn särbegåvat utan ytterst normal, men nyfiken och villig att lära sig nytt.

Det upptäcktes av förskolan och specialpedagog gav stöd med utmaningar.

Det kanske är min personliga uppfattning av Mensa som gör att jag inte tycker att de är en bra väg.

Det som förvånar mig är alla föräldrars syn på sitt eget barns förträfflighet och att en intresseorganisation skulle vara bättre än den forskning som faktiskt finns inom detta.

Kan tillägga att jag själv inte har någon erfarenhet av mensas gcp för barn så där kan jag inte uttala mig. Kan däremot tipsa om nätverket filurum för föräldrar till särskilt begåvade barn som jag vet hjälpt många som kämpat med tuff skolgång och dåligt mående.

Judiths

Äldre 12 Mar 10:12

#39

Anonym (Lustigt) skrev 2017-03-12 10:03:08 följande:

Jag förstår vad du menar, men jag motsätter mig betydelsen av att kontakta mensa och kalla de här barnen särbegåvade, framförallt om det nu som några säger ska finnas flera särbegåvade barn i varje klass. I så fall är ju jag också särbegåvad, det var ju bra att veta! Har också gått i elitklass, fått andra uppgifter för att jag tyckte allt var tråkigt och jättelätt, låg flera år före med matten, läste vuxenromaner när jag var 9 etc. Eller jag kanske inte kan räknas som särbegåvad eftersom jag inte kunde rita huvudfotingar när jag var två, eller läsa vid tre. Och som du säger själv så är det ju inte de smartaste som gör bäst ifrån sig i skolan (eller livet), medlemskap i mensa eller inte. Att vara hyfsat smart och ha bra arbetsdisciplin är antagligen det bästa konceptet.

Jag tycker att vi borde vi ha mer elitklasser, eller klasser uppdelade efter förmåga. Jag tror att mer homogena grupper skulle vara bra för alla inblandade, både svagare och barn som har det lätt för sig, där barn får lära sig på sin egen nivå. Men i resten av livet så måste man umgås och arbeta med alla typer av människor. Och för mig känns behovet av att kalla de här barnen för särbegåvade och oroa sig för att en två-åring inte får tillräckligt med stimulans ganska fånigt. Det är inte som att det alltid kommer att finnas någon där som ser till att du alltid är stimulerad liksom. Jag är inte säker på att bästa för barnet är från två års ålder bli tillsagd hur mycket smartare man är än klasskamraterna och hur man behöver konstant extra stimulans för att man inte blir tillräckligt utmanad av de andras mondäna aktiviteter.

Läste du min länk om olika typer av särskilt begåvade elever? Om du scrollar ner där finns olika typer beskrivna. Och ja, de finns i varje klass. Många har inga bekymmer och klarar sig bra medan andra far rätt illa i skolan varför det kan vara bra att vara påläst.

Långt ifrån alla håller på med "partytrick" som att rita huvudfotingar vid 1,5 år men några gör det (och det är de som vi lättast upptäcker tidigt).

Det handlar mer om att ha en avancerat sätt att tänka och ovanligt lätt att lära sig om intresse finns.

Det kan lika gärna handla om en 2-åring som förstår världen på ett annat sätt än jämnåriga men det blir förstås inte lika tydligt som en som rabblar alfabetet och löser additionsuppgifter.

Iarwain

Äldre 12 Mar 10:14

#40

Judiths skrev 2017-03-12 09:59:10 följande:

Vilken forskning menar du?

Jag är som sagt själv lärare och på de skolor jag arbetat har kunskapen tyvärr varit väldigt låg när det gäller de särskilt begåvade barn som inte är högpresterande. Det händer dock grejor, skolverket har t ex kommit med ett stödmaterial om att arbeta med särskilt begåvade elever. Där står bl a:

"Det är inte alltid lätt att uppmärksamma en särskilt begåvad elev eftersom det händer att de underpresterar i skolan, för att passa in eller för att de har tappat lusten att lära".

Här är en länk till stödmaterialet för den som är intresserad: www.skolverket.se/skolutveckling/larande/sars...

Jag menar den forskning som bedrivs inom ämnet.
Jag menar inte individers tänkande och anekdoter utan forskning som bedrivs av pedagogiska institutioner vid universitet runt om i världen.
Det finns gott om sådan forskning.

Särbegåvad tvååring, info o erfarenheter

INNEHÅLL