Särbegåvad tvååring, info o erfarenheter

Ja, för mig är ju allting nytt, så jag vet inte hur det ser ut senare..

Till exempel så är hon väldigt intensiv, både i energi, i känslouttryck, hon ställer mycket hur- och varför frågor om saker hon snappar upp från oss och andra vuxna. Ibland är det för att imitera och söka uppmärksamhet och ibland är det ämnet i sig hon funderat över. Ibland blir hon väldigt arg eller uppspelt och ibland blir hon tyst och går undan.

Det är svårt för oss att hänga med och att veta hur mycket information som kanske är för mycket för en liten tvååring.

Hon älskar att vara bland folk, åka buss till exempel och är väldigt försigkommen. Pratar olika med vuxna och barn.

Jag ser hur andra vuxna ibland ger henne för mycket information som hon blir väldigt upprörd över.

Hon är exempelvis mörkrädd numer och pratar om monster och spöken så fort det är mörkt i ett rum eller ute, problemet är ofta att hon sätter sig in lätt i ett tankesätt men är för liten för att hantera all info. Läste en bok som hette Pelles ficklampa för storasyster och hon satt bredvid.

Det är en jättebra bok för storasyster för att hantera rädsla för mörker, men minstingen fastnade på så många detaljer så jag märkte i efterhand att det var en miss att hon fick vara med då. Hon frågar hur ett monster kan försvinna, vem som jagat det och hur denna gjorde det.... Ja ni kanske förstår att man blir osäker..

Vi mailade via deras hemsida, visste inte att det fanns något lokalt.

En barnläkare som är inriktad på detta (doktorerat el. Likn) ska vara med o ställa lite frågor när hon blir 2,5. Det är den hjälpen vi fick från BVC.

Med den här tråden tänkte jag mer om dem som känner igen sig kan ge lite tips om verktyg när det gäller uppfostran och vardagliga bestyr som läggning, potträning, mat mm.

Exempelvis kan hon ena dagen gå självmant på pottan, medan hon nästa dag säger att det är läskigt och blir ledsen när man påtalar det ens.. Tror vi liksom inte är med på vad som händer ibland.

Usch, ja det är ju sånt man är lite rädd för. Hon har ibland svårt att förstå varför hon inte får bestämma vilka kläder, skor hon ska ha. Alltså inte att hon eller vi bestämde, utan varför.

Vi klippte hennes hår för ett tag sedan, och hon frågar fortfarande vart hennes hår är nu och att hon saknar det.

Det handlar ju om så mycket mer än kunskaper och färdigheter.

Det är så svårt att beskriva allt, men ställ frågor så svarar jag o förklarar. Blir lite konstiga beskrivningar o spretigt när man ska ge exempel.

Men detta är ju även för storasysters skull, som blir jätteledsen när minstingen lägger hennes pussel som hon inte lärt sig ännu... Hur ska man förklara för henne? Hon ska ju inte få tro att hon är otillräcklig på något sätt.

Storasyster är fyra år och har fram tills för ett halvår sedan fått visa sin lillasyster det mesta, och varit stolt över det.

På det viset ser man fram emot sommaren då storasyster ligger före i fysisk utveckling.

Det är så mycket mer än intelligens och uppmuntran.

Filurum är ett nätverk för föräldrar till särskilt begåvade barn. Det finns hemliga grupper på Facebook som är mycket aktiva. För att bli insläppt där behöver du maila filurum på filurumkonsult@recompile.se . Du kommer då få en telefontid då en konsult ringer upp dig. Det kan ta några veckor innan du får svar då de arbetar ideellt och har mycket att göra men det är värt väntan.

Tänker också så. Vad är det som säger att barn som är tidiga blir smartare än någon annan? Det är inte jag särbegåvad nog för att förstå.

Barn som ts beskriver planar inte ut. Däremot är det vanligt att de anpassar sig eller blir uttråkade p g a understimulans. Det gör att de inte presterar och uppfattas ha planat ut. De har dock kvar sitt avancerade sätt att tänka och förmåga att lära sig om miljön är rätt. De föds ju dock inte med massa kunskap utan behöver stimulans för att lära sig precis som alla andra.

Det är lite som att ett helt normalbegåvat barn skulle sättas i särskola. Barnet skulle förmodligen försöka anpassa sig eller lägga ner helt p g a uttråkning och understimulans. Det är precis vad som ofta händer med särbegåvade barn i svensk skola idag. I förlängningen leder det tyvärr inte sällan till ungdomar och vuxna som inte känner att de passar in och mår rätt dåligt.

Kunskapen om de här barnen är tyvärr väldigt låg i samhället och skolan. Det är lite fult i Sverige att prata om att man är begåvad. Det tolkas om att man påstår sig vara lite bättre än andra vilket man förstås inte är. Däremot behöver man bli sedd för den man är för att må bra, precis som alla andra.

Tack för att du skrev detta! Hade tänkt formulera något liknande själv

Blir så ledsen när jag läser okunniga, elaka eller avundsjuka kommentarer. Jag var själv ett barn som åtminstone tangerade särbegåvning och känner igen så mycket av problematiken. Har dessutom småbarn som är väldigt lika mig på dessa punkter.

Vi har kommit fram till att vi måste utmana särskilt vår äldsta med uppgifter att "bita i", för annars blir det bara frustration och bråk i vardagen. Barnets för åldern väldigt djupa tankar krockar också ofta med att mognaden på andra plan inte är större än den kronologiska åldern. Det slutar ofta i ganska besvärliga utbrott och många tårar.

Att lära sig läsa tidigt tror jag också är bra för dessa barn. Gärna i treårsåldern eller när de intresserar sig.

(Brukar f ö också läsa en del av Filurums länkar!)

Kunskapen om dessa barn är anmärkningsvärt stor bland just föräldrar med "särbegåvade" barn. Forskare och pedagoger är oftast oförstående. Men dom är väl bara avundsjuka antar jag.

Och den här kommentaren är ett utmärkt exempel på den attityd som många har och som gör det så svårt för dessa barn att känna att de passar in. Av någon outgrundlig anledning är det helt ok i vårt samhälle att vara väldigt duktig på någon idrott men inte när det gäller tex språk eller matematik. Det är inte konstigt att känsliga barn inte vågar ta plats och fortsätta utveckla sina färdigheter när detta är hur de bemöts. (Och är förstås EN del i dessa barns föräldrars oro för dem).