tomsfru

Äldre 10 Mar 23:10

62 svar

Särbegåvad tvååring, info o erfarenheter

Vi har en underbar liten tjej som är framför allt ett riktigt charmant energiknippe, hon är dessutom, enligt de flesta definitioner, särbegåvad.

För att ge några exempel började hon mellan 1,5 o två år rita bla sk huvudfotingar, ballonger, trianglar mm.

Hon leker avancerade rollekar med alltifrån familjemedlemmar, djur och som busschaufför eller polis.

Hon börjar nu rita snögubbar med två olika stora cirklar som huvud och kropp inkl knappar på magen men blev ledsen när hon inte kunde rita moroten... Hon sjunger blinka lilla, lille katt, imse vimse felfritt.. Alla färger har hon koll på och dessutom cerise, turkos och violett på sistone. Bokstäver känner hon igen de flesta o separerar A, Ä och Å. Dock kan hon inte ljuda ord i samband med många.

Hon har dessutom humor och kan ibland driva med sin storasyster (4år) så hon blir riktigt ledsen. Även andra barn på förskolan får sina törnar ibland, vilket ju inte alls är positivt...

Det allra mesta med henne är en fantastisk resa, men mycket är också svårhanterligt.

Baksidan av detta är att vi inte har mycket till kunskap o ingen erfarenhet själva... Hon är vääääldigt envis, har litet sömbehov, hög energinivå, är väldigt fysiskt kapabel och såklart ofattbar fantasi och förleder medvetet ibland.

Hon är dock även känslig och förstår även kritik och minns den bokstavligt..

Dessutom är hon ju mycket som en tvååring..

Det kanske låter som en massa skryt för många, men detta är en väldigt energikrävande verklighet för oss som föräldrar och för storasyster...

Vi söker efter de med information och eller erfarenheter med detta då vi känner oss otillräckliga och ensamma i detta

Judiths

Äldre 12 Mar 10:25

#41

Anonym (Lustigt) skrev 2017-03-12 10:03:08 följande:

Jag förstår vad du menar, men jag motsätter mig betydelsen av att kontakta mensa och kalla de här barnen särbegåvade, framförallt om det nu som några säger ska finnas flera särbegåvade barn i varje klass. I så fall är ju jag också särbegåvad, det var ju bra att veta! Har också gått i elitklass, fått andra uppgifter för att jag tyckte allt var tråkigt och jättelätt, låg flera år före med matten, läste vuxenromaner när jag var 9 etc. Eller jag kanske inte kan räknas som särbegåvad eftersom jag inte kunde rita huvudfotingar när jag var två, eller läsa vid tre. Och som du säger själv så är det ju inte de smartaste som gör bäst ifrån sig i skolan (eller livet), medlemskap i mensa eller inte. Att vara hyfsat smart och ha bra arbetsdisciplin är antagligen det bästa konceptet.

Jag tycker att vi borde vi ha mer elitklasser, eller klasser uppdelade efter förmåga. Jag tror att mer homogena grupper skulle vara bra för alla inblandade, både svagare och barn som har det lätt för sig, där barn får lära sig på sin egen nivå. Men i resten av livet så måste man umgås och arbeta med alla typer av människor. Och för mig känns behovet av att kalla de här barnen för särbegåvade och oroa sig för att en två-åring inte får tillräckligt med stimulans ganska fånigt. Det är inte som att det alltid kommer att finnas någon där som ser till att du alltid är stimulerad liksom. Jag är inte säker på att bästa för barnet är från två års ålder bli tillsagd hur mycket smartare man är än klasskamraterna och hur man behöver konstant extra stimulans för att man inte blir tillräckligt utmanad av de andras mondäna aktiviteter.

Här är länken igen: glimrandeglimtar.blogspot.se/2015/06/de-6-typerna-av-sarskilt-begavade-barn.html

Och anledningen till att det kan vara bra att stimulera även yngre barn är helt enkelt bara för att alla behöver bli mötta där de är, oavsett nivå, för att må bra. Det betyder inte att du behöver göra världens grej av det utan bara att du ser till att det finns material och möjlighet att utmanas.

Du sätter dig ju inte och tragglar färgerna med en 6-åring som kunnat det i flera år, gör det då inte heller med en 2-åring som redan kan färgerna utan möt barnet där han eller hon är. Inte konstigare än så.

Om du aldrig blir mött där du är och aldrig blir utmanad finns risk att du blir understimulerad vilket kan leda till att du mår dåligt och ibland till och med orsakar utåtagerande beteende hos barn som blir för frusterade.

Det handlar alltså inte om att det är så viktigt att vara smartare än andra utan om att få må bra. Däremot kan det ofta vara idé att prata med äldre särskilt begåvade barn om att deras hjärnor fungerar lite annorlunda. Detta eftersom det inte är ovanligt att den här gruppen barn känner att de inte riktigt passar in och är som alla andra. Är så fallet kan det vara skönt att få en förklaring.

Judiths

Äldre 12 Mar 10:31

#42

Iarwain skrev 2017-03-12 10:14:46 följande:

Jag menar den forskning som bedrivs inom ämnet.

Jag menar inte individers tänkande och anekdoter utan forskning som bedrivs av pedagogiska institutioner vid universitet runt om i världen.

Det finns gott om sådan forskning.

Jo, tack. Jag har rätt bra koll på den forskning som finns om särskilt begåvade barn eftersom detta är en av mina hjärtefrågor som lärare. Jag undrar därför vilken forskning du specifikt menar. Jag har som sagt inte så bra koll på Mensas gcp men jag skulle tro att de lutar sig mot forskning i sin verksamhet.

Filurum som det tipsats om tidigare är en förening för föräldrar till särskilt begåvade barn som i allra högsta grad beaktar den forskning som finns.

Iarwain

Äldre 12 Mar 10:43

#43

Jag är själv inte så påläst inom denna forskning. Men den pedagog jag har kontakt med hoppas jag är det.

Men även jag har märkt problem.
Mitt barn ritar teckningar hemma som hon inte ritar på förskolan. "Jag vill inte rita så där", "Dom andra ritar inte så".

När jag ser min dotter, tänker jag tillbaks till min egen barndom och ser att stödet är milsvida bättre än vad jag hade.
Men jag kanske skulle lägga ner mer tid i mitt eget barn och se vad som kan bli ännu bättre för denne, istället för att leta fel hos organisationerna som kan hjälpa...

Jag får nog ta mig en funderare...

Judiths

Äldre 12 Mar 11:06

#44

Iarwain skrev 2017-03-12 10:43:59 följande:

Jag är själv inte så påläst inom denna forskning. Men den pedagog jag har kontakt med hoppas jag är det.

Men även jag har märkt problem.

Mitt barn ritar teckningar hemma som hon inte ritar på förskolan. "Jag vill inte rita så där", "Dom andra ritar inte så".

När jag ser min dotter, tänker jag tillbaks till min egen barndom och ser att stödet är milsvida bättre än vad jag hade.

Men jag kanske skulle lägga ner mer tid i mitt eget barn och se vad som kan bli ännu bättre för denne, istället för att leta fel hos organisationerna som kan hjälpa...

Jag får nog ta mig en funderare...

Det du beskriver med ritandet är väldigt typiskt för en kategori särskilt begåvade barn. Det verkar som att ni har haft tur och träffat på bra pedagogisk personal och det behöver inte bli några bekymmer alls.

Det händer dock att den här kategorin barn fortsätter att underprestera och anpassa sig. Föräldrar kanske påpekar det för pedagogerna men bemöts av suckar och misstro "en till som tror att hennes barn är bättre än andra". Tiden går och en dag kommer det hem ett omdöme från skolan. Det står att barnet behöver bli bättre på lilla plus och minus. Föräldern blir förbryllad eftersom barnet hemma räknar multiplikation och division med stor entusiasm och utan svårigheter. Läraren säger att för att få göra sådana uppgifter i skolan behöver barnet först visa att hon behärskar lilla plus. Förälderns försöker få barnet att räkna lilla plus i skolan men barnet svarar bara att det tänker hon inte göra där. När föräldern försöker ta upp problematiken med skolan blir hon stämplad som elitistisk som pressar sitt barn och tvingar henne att räkna multiplikation hemma.

Efter att i flera år blivit understimulerad och inte sedd mår barnet dåligt. Hon kanske blir inåtvänd, sitter och ritar på lektionerna eller är så frustrerad att hon agerar ut. Problematiken leder till att insatser görs. Möten och åtgärdsprogram. Skolans "sanning" är att det är föräldrarnas elitism och press på barnet som skapar beteendet. Kanske misstänker man en diagnos och låter utreda. I bästa fall upptäcker då psykologen den höga begåvningen och rekommenderar acceleration och berikning i ämnena. I ett ännu bättre fall gör pedagogerna detta och lyckas nå eleven som börjar prestera och delta i skolarbetet.

Det finns kunnig personal som har kompetens och förståelse för de här barnen. Det finns jättemånga särskilt begåvade barn som det går bra för i skolan. Tyvärr finns det också alldeles för många sådana historier som den ovan och här är organisationer som t ex filurum (eller kanske Mensa gcp, jag har inte tillräckliga kunskaper om dem) ovärdeliga. Filurum finns även för pedagoger, vårdpersonal och psykologer.

Iarwain

Äldre 12 Mar 11:29

#45

Judiths skrev 2017-03-12 11:06:32 följande:

Det du beskriver med ritandet är väldigt typiskt för en kategori särskilt begåvade barn. Det verkar som att ni har haft tur och träffat på bra pedagogisk personal och det behöver inte bli några bekymmer alls.

Det händer dock att den här kategorin barn fortsätter att underprestera och anpassa sig. Föräldrar kanske påpekar det för pedagogerna men bemöts av suckar och misstro "en till som tror att hennes barn är bättre än andra". Tiden går och en dag kommer det hem ett omdöme från skolan. Det står att barnet behöver bli bättre på lilla plus och minus. Föräldern blir förbryllad eftersom barnet hemma räknar multiplikation och division med stor entusiasm och utan svårigheter. Läraren säger att för att få göra sådana uppgifter i skolan behöver barnet först visa att hon behärskar lilla plus. Förälderns försöker få barnet att räkna lilla plus i skolan men barnet svarar bara att det tänker hon inte göra där. När föräldern försöker ta upp problematiken med skolan blir hon stämplad som elitistisk som pressar sitt barn och tvingar henne att räkna multiplikation hemma.

Efter att i flera år blivit understimulerad och inte sedd mår barnet dåligt. Hon kanske blir inåtvänd, sitter och ritar på lektionerna eller är så frustrerad att hon agerar ut. Problematiken leder till att insatser görs. Möten och åtgärdsprogram. Skolans "sanning" är att det är föräldrarnas elitism och press på barnet som skapar beteendet. Kanske misstänker man en diagnos och låter utreda. I bästa fall upptäcker då psykologen den höga begåvningen och rekommenderar acceleration och berikning i ämnena. I ett ännu bättre fall gör pedagogerna detta och lyckas nå eleven som börjar prestera och delta i skolarbetet.

Det finns kunnig personal som har kompetens och förståelse för de här barnen. Det finns jättemånga särskilt begåvade barn som det går bra för i skolan. Tyvärr finns det också alldeles för många sådana historier som den ovan och här är organisationer som t ex filurum (eller kanske Mensa gcp, jag har inte tillräckliga kunskaper om dem) ovärdeliga. Filurum finns även för pedagoger, vårdpersonal och psykologer.

Jag känner igen det där lite...

Jag hade ett antal streck i betyget från gymnasiet, men sitter efter mycket om och med med post-grad utbildning och väldigt uppskattad för min breda och i vissa fall djupa kompetens på jobbet (Forskning och Utveckling).

Min aversion mot Mensa bygger på två gånger jag var på deras sammankomster och upplevde en väldig "von-oben" attityd mot den grupp av människor jag delat hela min uppväxt med.

Jag ska nog, som skrivet, ta mig en allvarlig funderare.

tomsfru

Äldre 12 Mar 16:48

#46

Tack snälla för länken till filurum. Sån info är guld värd för mig!

För övrigt så kontaktade jag mensa på bvc:s inrådan, plus tipsen där riktade till föräldrar, vilka har hjälpt en del. Framförallt gällande de känslomässiga bitarna hos min dotter som jag aldrig hade kopplat ihop själv. Exempelvis att tänka på att känslorna ska bearbetas av en tvååring

Sommarlöv

Äldre 12 Mar 19:19

#47

Hej Ts!
Jag har inte läst igenom alla inlägg så någon kanske redan har skrivit detta. Jag jobbar som förskollärare och har erfarenhet av särbegåvade barn. Du kan kontakta Mensa som har en inrikting mot barn som heter Gifted child program. Där kan du komma i kontakt med andra föräldrar med särbegåvade barn. Det finns även i facebooksida som heter Filurum. Där kan du be om att få gå med i gruppen. Där kan du få massor tips och idéer hur du kan stimulera ditt barn på bästa sätt. Det är jätteviktigt att dess barn får just stimulans. När din flicka blir något äldre kan du prata med pedagogerna på ditt barns förskola, för om du bor nära en stor stad kan någon från Gifted child komma ut och föreläsa på hennes förskola. Det är toppen och pedagogerna får då en förståelse för särbegåvning och hur de kan möta hennes behov!

Kom ihåg att även om hon är "stor" kognitivt, så behöver hon få vara liten emotionellt (på sin egen ålders nivå)

Lycka till med ditt alldeles speciella barn!

tomsfru

Äldre 12 Mar 20:24

#48

Sommarlöv skrev 2017-03-12 19:19:02 följande:

Hej Ts!

Jag har inte läst igenom alla inlägg så någon kanske redan har skrivit detta. Jag jobbar som förskollärare och har erfarenhet av särbegåvade barn. Du kan kontakta Mensa som har en inrikting mot barn som heter Gifted child program. Där kan du komma i kontakt med andra föräldrar med särbegåvade barn. Det finns även i facebooksida som heter Filurum. Där kan du be om att få gå med i gruppen. Där kan du få massor tips och idéer hur du kan stimulera ditt barn på bästa sätt. Det är jätteviktigt att dess barn får just stimulans. När din flicka blir något äldre kan du prata med pedagogerna på ditt barns förskola, för om du bor nära en stor stad kan någon från Gifted child komma ut och föreläsa på hennes förskola. Det är toppen och pedagogerna får då en förståelse för särbegåvning och hur de kan möta hennes behov!

Kom ihåg att även om hon är "stor" kognitivt, så behöver hon få vara liten emotionellt (på sin egen ålders nivå)

Lycka till med ditt alldeles speciella barn!

Tack, jag har haft mailkontakt med gifted Child pga att jag fick tips via bvc om detta.

Fick bra info om känslomässiga effekter av olika typer av förstärkning, och om affekt eller nåt sånt eftersom hon är i en stark varför-fas just nu och jag märkt att hon reagerar med alltifrån uppspelt uttryck till att tyst gå undan.

Så jag frågade om detta o skulle försöka gradera känslomässig innebörd av olika svar pga hennes låga ålder.

De/han/hon poängterade att analytisk förmåga och bearbetning av info är skilda saker.

En stor anledning till att jag söker andra i liknande situation är pga att jag börjar märka att hennes annars självsäkra, mogna och estetiskt lagda storasyster börjar visa tecken på att känna sig otillräcklig.

Hon blir besviken när hon inte kan lära sin två år yngre syster hur man ritar regnbågar, lägger pussel o pekar ut geometriska former.

Och det skär i hjärtat när jag märkt att hon börjat stamma vissa stunder när hon blir osäker.

Och lillasyster har ju storasyster som idol, så hon ställer frågor som hon ofta inte kan svara på, vilket bara spär på en ond cirkel.

Anonym (Filurum igen)

Äldre 12 Mar 22:04

#49

Kan också rekommendera Filurum. De flesta där har större barn men det blir allt fler med barn i förskoleåldern. Det är så skönt att känna igen sig i andras upplevelser.

I vårt fall är det äldsta barnet som är särbegåvat, har tänkt ibland på sistone att det skulle vara svårt om det var tvärtom och småsyskonet "gick om" storasyskonet redan vid 2-3 års ålder.

Statistiskt sett ligger dock syskon nära varandra intelligensmässigt. Många på filurum vittnar om att även syskon visat sig vara särbegåvade (t.ex. vid iq-test i annat sammanhang) men inte visat det på samma sätt. Finns så klart även grader av särbegåvning.

Lycka till!

Aniiee

Äldre 12 Mar 23:59

#50

Iarwain skrev 2017-03-12 11:29:54 följande:

Jag känner igen det där lite...

Jag hade ett antal streck i betyget från gymnasiet, men sitter efter mycket om och med med post-grad utbildning och väldigt uppskattad för min breda och i vissa fall djupa kompetens på jobbet (Forskning och Utveckling).

Min aversion mot Mensa bygger på två gånger jag var på deras sammankomster och upplevde en väldig "von-oben" attityd mot den grupp av människor jag delat hela min uppväxt med.

Jag ska nog, som skrivet, ta mig en allvarlig funderare.

Ang. Mensa så diskuterade jag en gång organisationen med en professor, tillika personen som bjöd in mig till ett annat high IQ society. Han sa, lite skämtsamt, att de flesta i Mensa har tillräkligt hög IQ för att fatta att de är aningens smartare än de flesta, men de är inte tillräkligt intelligenta för att känna ödmjukhet inför detta faktum.

______________________________________________________

TS: Stödet och hjälpen du och din dotter kan få i Sverige idag är kanske inte jättebra, men den är oändligt mycket bättre än jag och min mamma kunde få för 30 år sedan. Det viktigaste dock, enligt mig då, är att du fortsätta vara hennes mamma och fortsätta låta henne vara ditt ännu väldigt lilla barn. Tappa inte bort det bland allt lärande och frågande och duktig-utbrott. Det är så lätt för normalbegåvade döttrar att drabbas av "duktig-flicka-syndromet", för att det är det deras omgivning säger till dem ."Vad duktig du är som..." Gissa hur det kan bli för en särbegåvad....

Projekt 100 maträtter för under 30 kr per portion klar! On to the next one!

Särbegåvad tvååring, info o erfarenheter

INNEHÅLL