Är det fel att låta barn springa inomhus ?

Jag ser det så här:
Barn springer, det är deras naturliga rörelsemönster, och jag tycker de har rätt att röra sig naturligt i sitt eget hem.
Givetvis får de inte härja hur mycket som helst, och vissa tider ska det vara lugnt, men på dagtid tycker jag de har minst samma rätt att röra sig som grannen har att skyffla snö så att det trillar ner på min altan. Det är helt enkelt svårt att undvika och inte så störande att man ska begränsa någons liv till något som är besvärligt eller till och med helt onaturligt för dem.

Jag och min bror fick då inte springa inne hemma när vi växte upp. Vi är uppväxta i villa.
Och i lägenhet hade vi aldrig fått springa. Aldrig!

Att bajs är också naturligt, det innebär inte att det är okej att göra det på ett vis som stör ens grannar.

Om man bor i lägenhet får man lära sig att visa hänsyn och inte störa grannarna. Det är inget onaturligt med det.

Våra barn får absolut springa inomhus (vi bor i hus) om de gör det på ett sätt som inte skadar dem själv eller andra. Som yngre hade de till exempel ofta race längs hela vardagsrummet med sina gåvagnar.

Eller så springer de uppför trappan eller nerför trappan eller bara ska springa och hämta något.

Nej, hemma har vi aldrig sprungit inomhus. Jag växte upp både i lägenhet på nedre botten och i villa och ingenstans var det okej att springa inne. Det gäller såklart också hemma hos oss nu. Jag hade grannar vars barn sprang inne, men det fick de snart sluta med. Det är ouppfostrat och ett oskick!

Varje gång jag ser en sån här diskussion undrar jag om det är så att vi definierar "springa inomhus" på olika sätt.
Jag har träffat extremt få små barn som inte springer från ena stället till det andra, de som inte har gjort det har haft någon motorisk problematik.

Ni som absolut inte tillåter spring inomhus, hindrar ni dem fysiskt eller hur gör ni? Hur i h-sike får man en 1-åring som inte vet något roligare än att springa att sluta?
Tar det inte bort glädjen ganska rejält hos dem om de hela tiden måste tänka sig för innan de rör sig?
Eller menar ni något annat med "spring inomhus"?

Man lär sitt barn att springa gör man utomhus och att man inomhus leker mer stillsamt. Givetvis får man busa runt, men inte så att det för oväsen och dunsar i golvet.

Får ungarna springa av sig utomhus blir de dessutom trötta och kan spendera resten av dagen i relativ stillhet inomhus med andra aktiviteter.

Fungerade alldeles utmärkt med min son, så att andra skulle vara oförmögna att inte springa inomhus har jag svårt att tro.

Nej, i lägenhet springer man givetvis inte omkring.
Lyhördheten kan variera, beroende på byggnadsår, men rent generellt hörs det ganska bra när folk springer eller dunsar i lägenheten ovanför.

Att folk inte gnäller beror mest på att människor i allmänhet är rätt stoiska - de stör sig och kan bli irriterade, men vill inte vara någon glädjedödare eller ses som surgubbar/surtanter och håller därför tand för tunga. Men många tycker nog i sitt stilla sinne att det är rätt ouppfostrat.
SPECIELLT om det exempelvis är tidig morgon (många barn är ju morgonpigga).

Vill du vara säker på att vara en bra granne och medmänniska bör du skicka ut barnen för att springa. Det är ju också bättre för dem att få mer plats när de ska röra på sig. Dessutom är det en klar fördel när barnen exempelvis ska börja skola sen, eller gå hem till kompisar, att de har lärt sig att man inte springer inomhus.

Sen finns det säkert folk som tycker att vaddå, så länge folk inte klagar så får de skylla sig själva. Men jag kan tycka att man bör ta hänsyn ändå, även om grannarna hör till de snällare och mer tålmodiga slaget.

Jag tror snarare att det är det gamla "barn ska vara barn" respektive "även barn har skyldigheter bland folk".
Det finns alltid de som menar att barn ska uppfostras till hänsyn och förståelse för en omgivning, medan andra menar att barn inte ska begränsas i hur de leker eller springer, även offentligt (och med offentligt menar jag i detta fall på ett sätt som påverkar som stör andra människor, även om det sker inne i er lägenhet).

Jag lutar mest åt det förstnämnda. Självklart ska barn få rasa av sig, leka, springa och skrika, men det måste begränsas till platser där det inte förstör för andra. Barn ingår i ett sammanhang, och uppfostran är ett viktigt sätt för oss att växa upp och förstå vårt sammanhang. Och centralt i att ingå i sociala sammanhang är att i största möjliga mån inte störa eller förstöra för andra.

Jag upplever själv, i vuxen ålder, att de människor som har fått lära sig detta är generellt sett mycket mer omtyckta och uppskattade personer.

Bor i hus och känner mig sjukt glad för det när jag läser tråden. Mina barn springer konstant. Inomhus som utomhus.