Tjolahejtjolahopp skrev 2017-05-26 03:23:14 följande:
Vi har nog ett namn. Som jag tänkt på länge :) men kan berätta när vi vet.
Jag gjorde en undersökning på onsdagen (26+0) men det var endast ctg och vanligt ultraljud på magen. Läkaren ville inte göra vaginalt ultraljud när det ändå verkade lugna ner sig med värkarna. Eftersom risken är större för infektion då. Det hade nog ändå inte öppnat sig nåt då.
Jag gick hem och la mig, men från kl 02 på natten så hade jag ganska onda sammandragningar någon gång i timmen.
Lugnade ner sig på morgonen. Började runt ett igen när jag och dottern satt och pt mar på stan. Höll koll i en timme och de kom med 2-4 minuters mellanrum. Tänkte om bi skulle ta en taxi tillbaka först men lasarettet var så nära så vi tog vägen förbi. Sa till dottern att jag ville inte lämna henne sent på kvällen igen så kanske bättre vi kollade på en fång och att hon följde med. När jag kom in så blev värkarna snabbt starkare. Nämnde då att min sista fick väldigt fort så tyckte att de skulle kolla mig. Det gjorde dem och jag var då öppen 1-2cm. De ville då inte försöka hålla bebisen inne eftersom den mådde bra just nu. Så de förberedde läkarna för ett snitt och mig så fort de kunde.
Jag bad en sköterska filma eftersom jag skulle bli nedsövd helt. Men när jag väl kom in i operationssalen så skulle jag bara få en ryggbedövning eftersom det bara var 2,5 h sen jag åt mat. Det var så skönt att slippa bli nedsövd. Hemskt att vakna och inte förstå nånting och vara den enda som är ovetandes.
Jag hade skynke för, men lanpan speglade sig perfekt mot magen och jag vågade tillslut titta när de skulle ta ut bebisen. Helt otroligt. Sen fick jag se henne en liten snabbis innan de fick iväg med henne igen.
Har gått så bra att hon till och med slapp intuberingen efter mindre än 10h, så just nu har hon bara cpap ett tag. Hon ville andas själv och lungorna har öppnat sig jättefint. Det brukar oftast ta ca 2-3 veckor men för henne skulle det bara ta 2-3 dagar om inte ännu mindre. Vilket det verkar som nu eftersom hon så tidigt ville andas själv. Hon är envis och stark sa dem!
De hade förväntat sig att det skulle se värre ut än vad det gjorde. Hon är jättefin och pulsen är stabil.
Hörde henne skrika när de bökade med henne. Och eftersom allt gick så bra och hon mår så fint så har jag fått hålla henne en timme :) det var efter det som de tog bort intuberingen. Den kan behövas igen men det får man se. Brukar vara vanligt att de orkar några timmar att andas själva O sen får man hjälpa dem en stund igen.
Hon är helt underbar <3
Tack alla för erat fina stöd! Vad hade jag gjort utan er.
Jag är så glad att få ge er detta glädjande besked. Var så orolig att jag skulle behöva göra er besvikna. Jag ville ge den där solskenshistorien.
Känns verkligen som om jag drömmer ! Kan inte sova nu för jag är så uppe i varv. Fick som sagt brikanyl för att lugna ner sammandragningarna och det kändes verkligen som att hjärtat gjorde dubbelslag och slog 200 slag i timmen ! Konstig känsla.
Hej, även jag sitter här tårögd. Grattis! Viktig tråd eftersom den också visar att man absolut INTE behöver känna press på abort om man får vattenavgång så tidigt. De flesta gör nog abort och därför vet man väl inte heller hur många bebisar som hade klarar sig om man INTE gjort det tänker jag. Helt snett. Kram till er båda.
