• Anonym (...)

    Jag drömmer mig bort men det gör inte han

    Min sambo och jag har varit tillsammans i lite mer än 5 år och vi har ett bra förhållande. Jag älskar honom verkligen och vill inte välja bort honom, men nu har vi ett problem. Vi bor i en stad uppe i norr, en stad som jag alltid har bott i. Jag är less på att bo här, jag längtar bort. Jag vill bo i en större stad, Stockholm till att börja med, för att om några år kanske flytta utomlands. Men just nu är det Stockholm som lockar. Visst är det skönt att bo på lugnare ställen, men jag har bott där jag bor nu i hela mitt liv och nu vill jag testa nåt annat. Omväxling, det är vad jag behöver. Jag vill påbörja min universitetsutbildning (Civilekonom) eller något annat inom ekonomi, någonstans i Stockholm. Jag har nämligen jobbat i ca 1 år och kompletterat ett ämne på komvux nu. Det enda svåra är ju det där med bostad i Stockholm, men hur som helst så längtar jag bort.

    Vi har diskuterat om det här en del nu och min sambo vill inte flytta. Han går på universitetet just nu och har typ 1 år kvar av sin utbildning, men han vill inte flytta när han är färdig med den heller. Han säger att han trivs där vi bor, att han är van vid att bo i en liten stad och att vi ändå aldrig kommer få en bostad i Stockholm. Han säger även att han inte vill lämna sin familj och sina vänner bakom. Men detta är nånting jag är beredd att göra, ''lämna'' min familj och vänner bakom, men jag vill inte lämna honom.

    Nu har vi ju fastnat i det här träsket och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag älskar honom och ett liv utan honom kan jag nog inte tänka mig, men jag är rädd för att om att jag bor kvar i denna stad så kommer jag bli olycklig, för att jag aldrig tog chansen att flytta. Jag vill inte vänta i 4 år till, jag vill flytta NU. Jag tror att jag hade mått bättre i Stockholm. Jag behöver känna på hur det är att bo i en lite större stad och det har jag alltid velat. Känner mig helt uttråkad i min hemstad.

    Som sagt så vill jag ju absolut inte lämna min sambo, men jag vill inte ge upp min dröm om en större stad heller. Jag vill inte heller tvinga min sambo att gå med på en flytt. Det känns som att hur det än blir så kommer det att bli skit. Stannar jag kvar här så kommer det fortsätta vara som det alltid har varit. En tråkig, liten stad och kanske blir jag till slut ledsen av att veta att jag inte flyttade, utan valde att stanna kvar här. Om jag flyttar och min pojkvän stannar kvar här så blir det också dåligt. Är nog inte lycklig utan honom, kvittar var jag bor. Om han går med på en flytt så känns det som att det bara är för min skull och det skulle nog inte han vara helt lycklig med. Han säger ju själv att han inte vill flytta och jag vill inte tvinga honom att göra något som går emot hans vilja, för vem vet, kanske blir han då sur och ledsen till slut av tanken på att han flyttade emot sin vilja.

    Hur gör man? Någon som har något bra att säga?

  • Svar på tråden Jag drömmer mig bort men det gör inte han
  • Anonym (Kärleken)
    Anonym (ss) skrev 2017-03-30 19:31:04 följande:

    så man måste välja mellan kärlek och andra saker man vill göra i sitt liv eller?! knappast. funkar inte så och kan man inte tillåta sig saker och ting i livet som inte alltid faller inom 24/7 kontakt så får man va glad om man funnit någon som är av samma värderingar som än själv.

    äkta kärlek ska kunna överleva olika slags barriärer.

    TS man måste följa sina drömmar, fixar inte ert förhållande det så var det inte rätt. följer ma inte sin önska och vilja kommer det sära på er vilket som, med tiden.


    Kände för att svara.

    Man väljer ju det som är viktigast för en. Fattar du inte det? Om storstaden är viktigast så har hon all rätt att dra, men då kan hon aldrig ha älskat sin sambo på riktigt. Man lämnar inte en äkta kärlek. Den är svårare än vilken storstad som helst att hitta.

    Visst är drömmar viktiga, men har man upplevt äkta kärlek så vet man att den är viktigare.

    "Äkta kärlek ska kunna överleva olika slags barriärer" Ja, men det är ju inte äkta kärlek vi pratar om i det här fallet. Ts har inte ens tagit upp distansförhållande eller ens verkat tänka på det så det framgår ju rätt tydligt att hon inte bryr sig särskilt mycket. Hon är inte beredd att kämpa.
  • Anonym (ss)
    Anonym (Kärleken) skrev 2017-03-31 09:06:28 följande:

    Kände för att svara.

    Man väljer ju det som är viktigast för en. Fattar du inte det? Om storstaden är viktigast så har hon all rätt att dra, men då kan hon aldrig ha älskat sin sambo på riktigt. Man lämnar inte en äkta kärlek. Den är svårare än vilken storstad som helst att hitta.

    Visst är drömmar viktiga, men har man upplevt äkta kärlek så vet man att den är viktigare.

    "Äkta kärlek ska kunna överleva olika slags barriärer" Ja, men det är ju inte äkta kärlek vi pratar om i det här fallet. Ts har inte ens tagit upp distansförhållande eller ens verkat tänka på det så det framgår ju rätt tydligt att hon inte bryr sig särskilt mycket. Hon är inte beredd att kämpa.


    Din definition av vad äkta kärlek kan för någon annan se ut på ett helt annat sätt. Lagom arrogant att hävda att hennes kärlek för sin man inte kan va äkta om hon känner mer för livet än ett småstadsliv.
  • Anonym (Följ ditt hjärta)

    Jag tycker du ska flytta själv annars kommer du alltid ånga att du inte provade. Sen kanske det inte håller mellan er men då kanske det inte var menat?

  • Anonym (Lycklig)

    Själv bor jag i Stockholms innerstad med mitt livs kärlek men funderar ändå på att dra till Umeå, Lund eller Uppsala och plugga. Min sambo stöttar inte den idéen alls vilket jag förstår och därför hittar jag andra lösningar. Hade jag bott i en sketen småstad hade jag dock såklart satt mig först (vad är det för undergivna brudar som inre vågar göra så?!) och flyttat. För att kunna ha ett bra förhållande måste man må bra i sig själv och vara lycklig.

    Ett distansförhållande är jävligt tufft och det måste ni ha klart för er Ts. Om ni är redo för att kämpa för ett distansförhållande så kör. Om din kille inte är redo för det men du tycker att dina drömmar går före (inget fel i det) så kör. Det finns många drömprinsar där ute :) och särskilt här i stan haha...

  • Tow2Mater
    Anonym (...) skrev 2017-03-30 12:53:13 följande:

    ....kanske blir jag till slut ledsen av att veta att jag inte flyttade, utan valde att stanna kvar här. Om jag flyttar och min pojkvän stannar kvar här så blir det också dåligt. Är nog inte lycklig utan honom, kvittar var jag bor. Om han går med på en flytt så känns det som att det bara är för min skull och det skulle nog inte han vara helt lycklig med. Han säger ju själv att han inte vill flytta och jag vill inte tvinga honom att göra något som går emot hans vilja, för vem vet, kanske blir han då sur och ledsen till slut av tanken på att han flyttade emot sin vilja.

    Hur gör man? Någon som har något bra att säga?


    Du kan stanna för hans skull, eller han kan flytta för din skull. Eftersom ni bott i hans favoritstad, är det dags för dig att få bo där du vill ett tag. Trivs han fortfarande inte efter säg två år, kan ni flytta igen. Det är så man får göra i relationer - ge  och ta, för och med varandra. Det kan leda till att allt blir mycket bättre än man kunnat tänka sig, eller så funkar det inte alls, och man får då ändra inriktning igen.
  • Tow2Mater
    Anonym (Kärleken) skrev 2017-03-31 09:06:28 följande:
    Kände för att svara.

    Man väljer ju det som är viktigast för en. Fattar du inte det? Om storstaden är viktigast så har hon all rätt att dra, men då kan hon aldrig ha älskat sin sambo på riktigt. Man lämnar inte en äkta kärlek. Den är svårare än vilken storstad som helst att hitta.

    Visst är drömmar viktiga, men har man upplevt äkta kärlek så vet man att den är viktigare.

    "Äkta kärlek ska kunna överleva olika slags barriärer" Ja, men det är ju inte äkta kärlek vi pratar om i det här fallet. Ts har inte ens tagit upp distansförhållande eller ens verkat tänka på det så det framgår ju rätt tydligt att hon inte bryr sig särskilt mycket. Hon är inte beredd att kämpa.
    Men om inte han vill flytta for hennes skull så älskar han ju inte henne heller då...
  • fröken88
    Anonym (Lycklig) skrev 2017-04-01 01:54:17 följande:

    Själv bor jag i Stockholms innerstad med mitt livs kärlek men funderar ändå på att dra till Umeå, Lund eller Uppsala och plugga. Min sambo stöttar inte den idéen alls vilket jag förstår och därför hittar jag andra lösningar. Hade jag bott i en sketen småstad hade jag dock såklart satt mig först (vad är det för undergivna brudar som inre vågar göra så?!) och flyttat. För att kunna ha ett bra förhållande måste man må bra i sig själv och vara lycklig.

    Ett distansförhållande är jävligt tufft och det måste ni ha klart för er Ts. Om ni är redo för att kämpa för ett distansförhållande så kör. Om din kille inte är redo för det men du tycker att dina drömmar går före (inget fel i det) så kör. Det finns många drömprinsar där ute :) och särskilt här i stan haha...


    Jag försöker skrivadet här utan att vara elak, men jag antar att du är rätt ung? Och jag antar att du växt upp i Stockholm och att du inte har bott någon annanstans? Med tanke på hur du ser ned på småstäder.

    Jag bor faktiskt också i Stockholm, men jag har bott på fler ställen och har vänner här och var och jag vet att småstäder såvål som storstäder har sin charm. 

    Sedan instämmer jag i sakfrågan. Om pojkvännen skulle ha rätt att kräva att ts ska stanna kvar, skulle hon också ha rätt att kräva att han ska flytta. Men jag tror inte att det handlar om att kräva något, utan att försöka balansera så att båda kan fortsätta utvecklas och må bra. Jag tycker också ts ska flytta och iaf försöka.
  • Anonym (Alice)
    Anonym (Kärleken) skrev 2017-03-30 19:26:53 följande:

    Jag håller med Kuddebarn. Man lämnar inte den man älskar mest av allt för en större stad. Om man älskar någon på riktigt så finns man där i alla stunder och kämpar för varandra, man sticker inte bara för att nåt bättre dyker upp, som en storstad. Då tar man inte förhållandet på allvar och du sa ju själv att för dig var storstaden viktigare än partnen. Är det äkta kärlek så hade det varit tvärtom. Inget blir då viktigare än ens livspartner (förutom eventuella barn då).

    Städer finns det många av och många människor bor i stora städer, men utan kärleken så är det svårt att vara lycklig i en stor stad.

    Jag hade aldrig valt bort min pojkvän för någon storstad. Inte för någonting. Han är den viktigaste människan i mitt liv. Att lämna honom finns inte på kartan. Men å andra sidan så är det jag känner för honom väldigt äkta.


    Men då gäller väl rimöigtvis samma för ts partner? Han älskar henne inte eftersom han väljer att bo kvar i en mindre atad framför att följa med henne till en större?
  • Anonym (Kärleken)
    Anonym (Alice) skrev 2017-04-01 11:04:50 följande:

    Men då gäller väl rimöigtvis samma för ts partner? Han älskar henne inte eftersom han väljer att bo kvar i en mindre atad framför att följa med henne till en större?


    Det skulle man kunna tycka. Men ts skrev att han går utbildning i deras stad och endast har 1 år kvar, samt att han inte vill lämna sina vänner och sin familj (som är minst lika viktiga som ts) så det är inte helt jämförbart.

    Ts är beredd att lämna alla för en större stad, det är inte pojkvännen. Tycker jag säger mycket om vem som är den mest kloka personen i detta läge, faktiskt.
  • Anonym (Kärleken)
    Tow2Mater skrev 2017-04-01 02:25:03 följande:

    Du kan stanna för hans skull, eller han kan flytta för din skull. Eftersom ni bott i hans favoritstad, är det dags för dig att få bo där du vill ett tag. Trivs han fortfarande inte efter säg två år, kan ni flytta igen. Det är så man får göra i relationer - ge  och ta, för och med varandra. Det kan leda till att allt blir mycket bättre än man kunnat tänka sig, eller så funkar det inte alls, och man får då ändra inriktning igen.


    Men det är ju inte så konstigt att de bor i hans "favoritstad". De är ju uppväxta där, i alla fall ts och de verkar rätt unga.

    Och som svar på din fråga, det är inte samma sak att sambon inte är beredd att flytta med ts. Han vill inte lämna sina vänner, familj eller studierna. Ts är dock beredd att lämna vännerna och familjen bakom och hon studerar dessutom inte. Klart att det då passar för henne att sticka, men sambon har också andra människor att tänka på.
  • Anonym (Kärleken)

    Ts, du kan inte kräva att din sambo ska flytta med dig eller klandra honom för att han inte gör det. Han studerar och har inte bara dig att tänka på. Du skrev ju själv att han inte vill lämna sina vänner och familj. Du kanske inte har nån familj eller vänner som du står nära? Med tanke på att du är beredd att lämna dessa bakom, som du själv skrev. Men det är inte samma sak för din sambo och det måste du ta hänsyn till.

    Distansförhållande tror jag kan bli svårt för er, med tanke på att ni är sambos och förmodligen då är med varandra ofta. Ska man gå från sambos till att inte ses ofta alls? Det låter inte så hållbart, men givetvis vet jag inte hur det är för er.

    Diskutera igenom det hela, men som du säger så är det stor risk att det blir dåligt hur ni än gör. Stannar du kvar där ni bor nu så kanske du till slut blir olycklig och ångrar dig och flyttar din pojkvän för din skull så kan detsamma drabba honom. Är det någon av er som är beredd att offra sig?

  • Guden Tor

    Du låter ganska ung, inte för att det är något negativt men...

    Har du ens sett över hur det är med bostad i Stockholm? Och din utbildning som du vill gå? Först och främst så måste du ha en bostad. Hur ska du ha råd med det när du inte har jobb? För att bo i Stockholm så måste man ha fast jobb, du ska ju börja utbildning. Det finns ju studentlägenheter, dock. Men har du ens sökt in till utbildningen? Inte ens säkert att du kommer in på den ju.

    Sorry, men tycker att denna idé låter väldigt drastisk. Du måste tänka igenom det hela mycket mer noggrant.

  • Anonym (Rosie)

    Jag skulle föreslå att ni testar distansförhållande. Jag och min pojkvän ville göra olika saker, så vi körde på distans i nästan fem år (vi bodde inte ens i samma länder). Nu bor vi ihop, och vi har båda fått göra det vi ville med dom åren (kan ju lägga till att vår kärlek är fortfarande väldigt äkta). Det hade inte varit rätt för någon av oss att offra studier och arbetsmöjligheter för den andre, när vi kunde göra något där vi båda gynnades.

    Distansförhållande är inte enkelt. Det krävs mycket energi och vilja, men för mig har det absolut varit värt det. Det är ju dessutom smidigt att resa mellan Stockholm och Luleå eller Umeå (eller vart ni nu kan bo). Det är ju enkelt och relativt billigt att flyga upp över bara några dagar.

    Jag tycker inte att du ska stanna kvar och inte något som du vill göra under ditt liv, bara för att din partner inte vill flytta med dig. Livet är kort, och att ha ett distansförhållande ett par år är inte något som är helt omöjligt.

  • Anonym (ss)
    Anonym (Kärleken) skrev 2017-04-02 17:58:07 följande:

    Det skulle man kunna tycka. Men ts skrev att han går utbildning i deras stad och endast har 1 år kvar, samt att han inte vill lämna sina vänner och sin familj (som är minst lika viktiga som ts) så det är inte helt jämförbart.

    Ts är beredd att lämna alla för en större stad, det är inte pojkvännen. Tycker jag säger mycket om vem som är den mest kloka personen i detta läge, faktiskt.


    Du bara fortsätter skräddars d't!... .... ...........
  • Anonym (Kärleken)
    Anonym (ss) skrev 2017-04-03 07:24:28 följande:

    Du bara fortsätter skräddars d't!... .... ...........


    Eh, okej.
Svar på tråden Jag drömmer mig bort men det gör inte han