3,5 åring i affär total kaos

För en del barn kan intryck bli uppjagande och att då försöka få barnet att fokusera på t ex en belöning är ju inte negativt. Ju äldre barnet blir desto bättre kan det hantera intrycken.

Mina barn fick ingen egen vagn när de var så små för de kunde inte sköta det ordentligt. Därför blev det ingen vagn. Det är ju du som bestämmer, inte barnet.

Vadå klättrar ur? Sätt dit honom och tvinga honom att sitta kvar? Han vet ju att det blir en rolig jakt.

Det har faktiskt inte hänt ännu.

Konsekvenser! Sköter man sig inte förlorar man det roliga.

Jaaa men vilket bra tips! Ungen får väl skärpa sig! Här har du TS, nu kan du avsluta tråden.

Jag har inga särskilda tips, mitt barn är oftast hyfsat lugn och hjälpsam (men inte tack vare min fantastiska uppfostran tyvärr, barn råkar vara individer helt enkelt men att barn är olika är det inte alla som förstår). Jag håller henne så delaktig jag bara kan, hon får välja frukt, pålägg till mackorna eller vilket bröd vi ska köpa t ex så ligger jag verkligen på plus! Hon har en egen vagn som hon plockar i och det håller henne motiverad. Ibland får hon sitta i en stor kundvagn och ta emot sakerna där. Hon brukar få välja, då är hon väldigt tillmötesgående sedan, tror hon känner sig lika vuxen och delaktig som jag och det gillar hon. Lycka till i alla fall, förhoppningsvis funkar något för er.

Ett så stort barn borde det väl gå att "muta"? -"Om du går fint bredvid mamma så får du köpa en chokladbit".............*typ*......eller vad barnet nu vill ha. "Hot" kan ju också funka.......-"Om du inte hör vad mamma säger så ringer jag tomten så han inte kommer till jul"! Funkar inte ngt sådant alls så skulle jag aldrig i livet ta med mitt barn till en butik utan lösa handlandet på annat vis.

Jag var tvungen att ha sonen i vagnen när han var 3,5 år. Han var en konstant smitare och älskade att springa i affären och även gömma sig. Nu är han 5 år och fullt hanterlig i affären. Nu går det bra att han och lillasyster (3 år) kör varsin egen vagn. Det hade aldrig funkat för honom att köra en egen vagn när han var under 4 år. Inte en chans. Är tacksam att lillasyster inte visat några rymningstendenser och att sonens mattats av.

Muta med glass. Ja, jag är en dålig förälder men jag orkar inte ta alla strider. Om inget annat fungerar så: glass.

Sätt ned foten direkt när han är odräglig. Ungen under armen och ut till bilen direkt, konsekvent och utan tvekan. Ett par såna vändor brukar ge effekt även på de livligaste ungarna. I affären uppför man sig.

Tips annars; förbered barnet på handlingen och betona att det är viktigt att man uppför sig. Låt barnet vara med och skriva inhandlingslista. Låt barnet blippa med scannern. Prata och gör barnet delaktigt "men oj jag undrar hur vi ska hitta såna äpplen som Nn (pappa storasyskon) gillar?" Äpplena eller vad det nu är kan ligga 1m bort, vitsen är att barnet hittar dem och känner att han bidrar med något viktigt. Bekräfta detta "vilken tur att du såg dem, nu blir nn glad"

Låt barnet lägga upp på bandet om det är en sån affär, packa ned i påsen, trycka på gröna knappen när man betalar med kort osv. Att göra barnet delaktigt gör att de fokuserar på att handla mer än att tramsa.

Ibland funkar inget och då är det avbryt direkt som gäller som jag skrev först. Sluta handla med barnet tycker jag är fel, då ger du ju upp.

Fast det är inte att ge upp att inte ta med barn till affären i vissa åldrar utan det är bättre för alla inblandade ibland. Om man väntar ett halvår-ett år kan stora framsteg ha skett!