Mormor/farmor respekterar inte vårt beslut att inte ge socker till vårt barn

Jag och min man fick vårt första barn för 4 månader sedan. Båda två är väldigt medvetna om vad vi äter, vi äter sällan godis. Mycket ekologiskt. Vegetariskt några gånger i veckan osv. Vi har valt att inte ge vårt barn socker i form av godis, bullar, kakor, läsk, you name it. Så länge vårt barn inte vet vad godis och kakor är och så länge vårt barn inte frågar själv om h*n får smaka så tänker vi heller inte ge det till vårt barn.

Detta är väääldigt svårt att acceptera för min mamma och min svärmor. De vill helt enkelt inte acceptera det. Nästan varje gång vi ses så påpekar dom någonting om att ge vårt barn godis fast jag och min man säger VARJE GÅNG att vi inte vill ge socker till vårt barn.

Några saker de har sagt de senaste gångerna:
"Jaha, vad ska jag ge dig i påskägg i år då? Du är ju för liten för det mesta. Men nästa år. Då ska du få ett stoort påskägg med MASSA godis."
"Åh jag längtar tills jag får vara barnvakt och vi kan äta massa godis framför en film."
"Vänta bara, snart kommer du få äta hur mycket bullar du vill hos mormor."

Och jag säger, varje gång, att vi tänker inte ge socker till vårt barn och vi vill gärna att ni respekterar det. Då kommer kommentaren "Mäh, vad taskig mamma är. Ja eller hur? Visst är mamma taskig? Vad elak mamma är som inte låter dig äta kakor och godis." Jag blir galen!

HUR får jag dom att respektera vårt beslut? Både jag och min man känner att om dom inte kan respektera det så kommer vi heller inte vilja åka hem till dom när vårt barn äter riktig mat, för vi anar att helt plötsligt kommer en stor godisskål stå framme och farmor/mormor kommer bara RÅKA ge vårt barn godis.

Har ni varit med om liknande? Hur hanterade ni/mor-farföräldrarna det? Och har ni något bra "svar på tal" när dom pratar med vårt barn om hur dumma/elaka/tråkiga/taskiga föräldrar vi är?