Mormor/farmor respekterar inte vårt beslut att inte ge socker till vårt barn

Så barnet vet alltså allt om det övriga den får äta? Det låter mer som att barnet äter det ni vill att den ska äta. Det är ju inte riktigt samma sak? Jag förstår ju poängen men det är ändå en ganska modern och rabiat inställning till socker som egentligen inte fyller nån funktion. Ett barn som inte äter socker alls blir ju inte direkt friskare eller sundare än ett barn som gör det ibland.

Våra barn åt inget socker alls de första två åren. Godis fick de äldsta först när de var fyra typ. Ingen som ifrågasatt. Minst föräldrar gjorde samma med mig när jag var liten.

Tårta gjorde jag pannkakstårta med färska bär och grädde till ettårsdagen. Sedan gjorde jag ofta mellismuffins med banan i som vi tog med när vi var bjudna på kalas eller dylikt så barnen fick något gott att äta på.

Har en kompis som fick barn två år före mig och hennes barn fick socker tidigt och bebisen började ju gallskrika och ville ha godis när hon såg att det handlats hem en godispåse. Det ville jag inte själv uppleva så blev väl lite avskräckt för sötsaker och småbarn där....

Förstår inte heller folk som inte kan respekter föräldrarnas åsikter.

Själv tycker jag att det är upp till var och en. Lägger mig inte i andras uppfostran.

Nu när våra barn är stora får de såklart godis på lördagar och fika då och då precis som andra barn, ingen hysteri där.

Min pappa är godisberoende, har alltid skåpet fullt och massor framme. Men barnens första år var det inte så svårt att övertyga honom att ge dom frukt istället. Och det har hållit i sig, även om dom är nästan vuxna nu. Godisskålarna står framme, men det är frukt han bjuder aktivt på.

Har ni försökt ge henne alternativ? Hon tänker kanske inte på att det finns sjukt mycket annat gott hon kan bjuda på, och känner sig rådlös. Det är ju en bra vana för er med barnet sen också, att ge alternativa lösningar och inte bara förbjuda.

Förstår precis! Vi var också så elaka enligt mormor och morfar och mormor sa exakt så till vårt barn. De ville ge bebisen läsk och glass och choklad. Godis var varje barns rättighet! Men så fick hon diabetes själv och förstod att hon inte tål socker. Så nu hör man inget om det mer och det är en väldig show att äta med dem eftersom det ska påpekas och förfasas om någon i familjen vill ha inlagd gurka till maten- fy socker! Eller - hemska tanke - ketchup! Men bättre på det hållet i alla fall.

Visst är det så. Men jag anser ändå att socker inte gör någon nytta och då gillar jag mer tanken att ge nyttigare alternativ än just godis och fikabröd så länge det går. Och när barnet börjar äta godis och fikabröd så blir det begränsat.

Och att mormor och farmor inte tycker som vi är helt okej. Men jag förstår bara inte varför det är så svårt för dom att acceptera att det är såhär vi vill.

Tack för ditt svar.

Jag och min man har läst igenom tråden och vi har bestämt oss att ändra metod. Istället för "vi vill inte att ni ger vårt barn socker" så kommer vi säga "vi vill gärna att ni ger nyttigare alternativ till godis. Vi har hittat många roliga recept som ni gärna få ta del av om ni vill, eller så tar vi gärna med oss nästa gång vi kommer på besök så alla får smaka". Och varje gång dom kommer över på besök så kommer vi bjuda på fika som även barnet kan äta. Tex fryst banan på glasspinne som någon skrev tidigare, bär och frukt, värma äpplen med kanel osv.

Hoppas dom förstår att det finns så mycket annat gott att erbjuda än godis och fikabröd. För jag vill verkligen inte bli osams med mamma och svärmor, samtidigt som jag inte vill vika mig i den här frågan bara för att de tycker vi är tråkiga.

Stå på er!

Jag fick väldigt lite socker under min uppväxt och det resulterade bla i att jag bara har en lagning idag till skillnad från mina vänner som åt godis regelbundet och de hade betydligt fler hål och lagningar i sina tänder. Jag har dessutom dragits med tarmproblem under mitt vuxna liv och är ganska insatt och många problem med tarm beror på obalans där socker är en stor bov. Slutade helt med socker och tarmen blev bättre så det stämmer inte att socker är helt ofarligt för kroppen. Socker är inte naturligt för kroppen. Personligen tror jag vi kommer ha mer insikt om ett antal år. Som med mycket annat. Tycker det låter jättesmart att föreslå nyttigare alternativ som du skriver ovan. Frukt i olika former. Heja dig!

Jag känner igen tendensen. Jag har alltid talat med hetta om ämnet och förklarat varför, hittills har det respekterats med undantag av några ärliga misstag pga omedvetenhet och kunskapsbrist.
Ta fram artiklar i ämnet, vad socker gör med kroppen, att det är 8 (om jag minns rätt) ggr mer beroendeframkallande än kokain (eller om det var heroin), att det i vissa kretsar betraktas som direkt farligt osv. Eller vad man nu vill förmedla.
Nya tider, nya rön. De måste förstå att de inte gör barnet en tjänst, bara för att DE gillar sötsaker. 
Det kommer komma en tid då ni måste isolera ert barn för att förhindra allt intag av socker, men det är flera år kvar till dess och för ett barn är det eoner av tid. Den dagen, den sorgen. Nu är nu, och nu är det era regler som gäller. 

Vi hade inte den där "hysteriska" inställningen mot socker när våra barn var små och de kunde få en liten barnchoklad mitt i veckan eller lite glass *typ*. Till påsk fick de generöst med godis..........................SOM grannbarnen åt upp det mesta av. Grannbarnen som kom från "präktiga" familjer var så utsvultna på sötsaker så de åt allt de kom över hemma hos oss. Minns att jag chockades över vissa ungars glupande aptit. Min teori är att det bästa är att ligga lite svenskt "lagom" med det mesta.

Min vän har samma inställning och hon skryter över att hennes son hellre äter ett äpple än godis. Hon verkar helt blind när det gäller hur mycket socker hennes dotter äter däremot. Hon väljer då inte frukt utan proppar i sig både sin och brorsans ranson. Jag tror det beror lite på barnet men man vet ju inte innan om det är en sockerråtta man fått eller inte.

Hur som helst ska man få bestämma sånt själva som föräldrar.