• Anonym (Uppgiven)

    Hoppade sönder vår säng, bröt armen

    Mitt barns kompis hoppade sönder vår säng, den rasade ihop och barnet ramlade och grät i början, men lugnade sig ganska snabbt. Jag ringde efter mamman som kom och hämtade en timme senare.
    Förklarade vad som hänt och de åkte.
    Jag och min man pratade med försäkringsbolaget men det räknas tydligen inte till drulle och sa då till barnets föräldrar att vi vill ha kompensation för vad deras barn förstört. Då sa de att deras barn brutit armen och att de kommer stämma oss för bristande tillsyn (??) om vi kräver pengar av dem.

    Känns som saker som bara händer på film, inte kan de komma nånvart med det? Och visst fan borde föräldrarna kompensera oss? Det var en ganska ny säng och barnen får INTE hoppa i sängarna här, men det hade hen inte brytt sig om.

  • Svar på tråden Hoppade sönder vår säng, bröt armen
  • Anonym (Fånigt)
    Anonym (Uppgiven) skrev 2017-04-19 18:26:16 följande:
    Mitt barn sa till, liksom två andra kompisar till barnet, men hen lyssnade inte.

    Ett av barnen gick och sa till mig och då var det redan försent.
    Och det var inte viktigt för din historia tycker du? 
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (Dålig säng!) skrev 2017-04-19 18:15:17 följande:

    Men, vad väger egentligen en nioåring? 30-35 kg bör de väl ligga på om de inte är överviktiga? Jag hade reklamerat sängen om den nu är ny, går den sönder så lätt är det ju knappt att en vuxen människa kan sitta på den utan att den faller ihop..


    Kan ju alltid försöka, men tror inte det kommer fungera. Själva botten hade hoppat upp och hamnat snett, så den rasade igenom och rev upp vid huvudgaveln.

    Ingen aning om vad barnet väger, men hen är större än mitt barn iaf.
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (Fånigt) skrev 2017-04-19 18:41:28 följande:

    Och det var inte viktigt för din historia tycker du? 


    Nej? Min fråga gäller ju föräldrarnas hot och om de borde kompensera? Deras barn förstörde sängen och det är det enda som spelar roll.
  • Fiona M

    Allvarligt talat, jag känner inga 9-åringar nu, men flera här i tråden menar alltså att de behöver ständig tillsyn?

  • Anonym (70-talist)

    När jag var 9 år lämnades jag ensam med min (sovande) lillebror som var spädis i ett par timmar åt gången när föräldrarna tex skulle ut och plocka bär eller bara ta en kvällspromenad. Jag fick instruktioner för vad jag skulle göra om han vaknade och jag hade fått träna på att byta blöja och göra i ordning välling.
    När jag var 10 ansvarade jag för att laga mat åt hela familjen 1 dag/vecka och skötte även tvätten varannan gång.
    Det var mina föräldrars sätt att förbereda mig för vuxenlivet och jag hade inga som helst problem att klara av det.

  • elyse

    Låter som en väldigt dålig säng, faktiskt. Låter knappt som att den tål att det görs nya barn i den. Å andra sidan kan ju en nioåring vara rätt stor och tyngden på just hopp-punkten blir massor...

    Om inte föräldrarna omedelbart erbjöd sig betala sängen/reparation kan ni nog inget göra.

  • Anonym (Kosta?)

    Haha säg "varsågod" men ni ska ersätta den förstörda sängen. Vad skulle det kosta?

  • Anonym (Anna)

    Jag kan nog ifrågasätta den brutna armen för om barnet hoppade i sängen och den rasade så borde väl barnen ha landat mjuk eftersom det är madrasser i sängen. SKriv och säg att du vill ha bildbevis på den brutna armen.

    Är dem 9 år så ska dem veta att man inte hoppar på möbler. Det fattar min 10-åring i alla fall.

  • ventilera mera
    NomenNescio skrev 2017-04-19 18:07:19 följande:

    Blir lite förvånad när jag läser en del av inläggen här.

    Är det så omodernt med barnuppfostran att man anser att en nioåring inte ska vara tillräckligt självgående för att kunna vara utan vuxen i några minuter utan att förstöra dyra möbler? Det var ju ingen olycka i den mån att hen råkade snubbla och ha sönder något, utan hen gjorde något som varenda unge vet att man inte får göra. Eller åtminstone BORDE veta.

    Hade skämts halvt ihjäl om jag hade varit förälder. Och jag hade pratat ordentligt med allvar med mitt barn.


    +1 på den. Min son är i samma ålder och jag hade ju också skämts som en gris om jag var förälder till det hoppande barnet! När han har kompisar hemma har jag inte en tanke på att de skulle behöva mer tillsyn än att jag finns i samma hus och möjligen kollar läget om det kommer väldigt mycket ljud från hans rum eller om jag misstänker att de surfas på olämpliga ställen.
  • viseversa
    NomenNescio skrev 2017-04-19 18:07:19 följande:

    Blir lite förvånad när jag läser en del av inläggen här.

    Är det så omodernt med barnuppfostran att man anser att en nioåring inte ska vara tillräckligt självgående för att kunna vara utan vuxen i några minuter utan att förstöra dyra möbler? Det var ju ingen olycka i den mån att hen råkade snubbla och ha sönder något, utan hen gjorde något som varenda unge vet att man inte får göra. Eller åtminstone BORDE veta.

    Hade skämts halvt ihjäl om jag hade varit förälder. Och jag hade pratat ordentligt med allvar med mitt barn.


    Håller med. Har en 8,5 åring och en 10 åring och inte fan står jag och tittar på dom hela tiden.
Svar på tråden Hoppade sönder vår säng, bröt armen