Åka på semester ensam - sjävisk?

Det är inte bra för barnen eftersom han inte respekterar dig och tycker ni är jämbördiga och ni inte delar på ansvaret för familjen. Det har inget att göra med hur mycket/lite ni jobbar utanför hemmet.

Ja, det låter ju som ett rent helvete att tvingas att umgås med sina barn jämt och ständigt. Skulle vara en dröm för mig till exempel.

Jag säger inget om din tänkta soloresa, ser inga problem med det. Problemet är alla som tycker att du städar för din man, tvättar åt honom, uppfostrar hans barn... Det är väl ditt hem, dina kläder och dina barn också? Hälften av jobbet du gör är ju för din egen skull. Som sagt, åk du på din resa. Men kom inte och påstå att du är mer värd en resa än din man.

Tycker det är många som dömer TS väldigt hårt nu.

Vad är felet med att dela upp arbetsuppgifterna mellan sig i familjen? Så länge alla bidrar efter sin förmåga och upplägget är OK för alla, så är det väl ingen skillnad på om man tar hand om barnen eller jobbar borta för familjens försörjning?

I mitt fall har maken en funktionsnedsättning som gör att han inte klarar av att jobba lika många timmar som mig, och att han inte kan göra alla sysslor i hemmet. Men han jobbar lika hårt som mig, i den meningen att han är lika trött som mig, trots att han behöver "slappa" framför TV´n ett par timmar medans jag städar och fixar matlådor. Är det "orättvist"? Ska den typen av förhållanden inte få förekomma i det här landet? Varför är vårt sätt att leva fel, bara för att det inte är "rättvist" mätt i arbetade timmar? När jag gör anpassningar i vårt hem eller i vår vardag för att det behövs för att han ska må bra - är det fel gjort av mig? Eller är det rätt att alla ska bidra med det de har möjlighet till, för att hela familjen ska må bra?

Sedan kan alla behöva egentid och avkoppling ibland. TS -  varför inte be mannen och barnen åka bort en helg så du får vara hemma själv ett par dagar och få lite andrum?