Jag startade en tråd om att jag var kär i en annan man än min egen, nämligen min mans bror. Jag fattar ju själv att det är fel så jag ville ha stöd i att släppa taget. Aldrig har jag fått utstå sådan avsky. Så många hårda ord och så mycket dömande. Är det anonymiteten som gör detta med människor? Jag gråtet i alla fall inombords för att det finns så mycket oförståelse i denna värld och med detta lämnar jag familjeliv.se
Ta hand om er ni som stannar kvar!
Just i denna forumdelen är vi ganska många som HAR blivit bedragna så ja, det kan "diskuteras" ganska hårt. Jag själv inkluderad skickar mycket hat åt otrogna eller sådana som vill vara det.
Men va duktig du är som är så mycket smartare än alla andra, guldstjärna och en piggelin till dig.
Du har inte funderat på att det finns fler människor i TS soppa som kan tänkas drabbas och att vissa människor kanske känner empati för dem med? Eller menar du att det är enbart TS som är värd empati? Hur är det med hennes man? Hennes barn? Brorsans fru och barn?
Precis om du skriver så är dilemmat komplext och det är inte bara TS känslor som står på spel, om TS fortsätter på samma spår som hon redan är god väg på så kommer en helt familj slås i spillror och ett flertal människor bli väldigt olyckliga, ibland räcker det inte med ryggdunkar och förståelse, framförallt inte när även andra människors välmående står på spel.
Äh, beter man sig som ett svin får man finna sig i att bli behandlad som ett.
Äh, beter man sig som ett svin får man finna sig i att bli behandlad som ett.
Jag blir djupt deprimerad ibland.
...och går in i väggen.
En betongvägg.
Som jag förvisso river ner med bara händerna.
MEN ÄNDÅ.
Fan.
Typ.