Skolan - vad händer?

Nja, min bror är väldigt högt betald och är det någon som inte är tävlingsmänniska så är det han. Nej, tävling fungerar inte de projekt jag arbetar inom, vet inte ens hur man ska kunna tävla, vet inte ens vilka tävlingsmoment som finns

Okej, det kanske är mer ambition som du tänker på? Att man inte ska nöja sig med att precis bli godkänd utan ska försöka göra sitt bästa? Det skulle jag hålla med om. 

Nej, jag håller inte med om detta. Jag är ambitiös men avskyr att tävla.

Kommer jag sist i ett lopp, så är det ointressant.

Jag behöver inte vara bättre än andra. Jag har aldrig tävlat för mina betyg i skolan. Eller för mina tentor.

Ambition är för mig allt annat än tävling.

Vilken nojig trådstart.

Och hade jag varit en tävlingsmänniska, då hade jag nog inte heller varit så länge på samma arbetsplats, utan hoppat runt för att få bättre lön och villkor (vilket jag kan, då jag faktiskt får seriösa erbjudande några gånger i månaden, mindre seriösa desto oftare). Min bror har varit på samma arbetsplats i över 10 år. Både han och jag har blivit duktiga på det vi gör, eftersom vi arbetar med det dagligen.  

Det är nog en bra idé att skriva ambition om man menar det. Ordet tävling brukar ju folk förstår så att man tävlar mot någon annan.

Kanske, men det är stor risk att de missförstår det där med tävling också. Därför har vi slutat prata om tävling med elever och säger istället att var och en ska göra sitt bästa. 

Man bör förstås ifrågasätta hur denna högernationalist kunde få godkänt men det är frågan om en 5 veckors instruktionskurs och det som är betygsatt är en hemuppgift och inte en "uppsats". Kanske handlade det om att läraren inte ville krossa den unge mannens akademiska drömmar redan under introduktionen och på den första hemläxan? Hade det handlat om en uppsats (som man normalt sett skriver efter något år på universitet) så gäller förstås helt andra krav.