Påträngande svärföräldrar förstör relation

Jag och min sambo har varit tillsammans i snart tretton år och bott ihop i elva år. Vi har ett barn tillsammans som är nio, ingen av oss har barn sen tidigare. I stort sett har vi haft det bra tillsammans men det som har varit ett irritationsmoment för mig i vår relation är hans föräldrar, eller hans relation till sina föräldrar. De tre är väldigt tajta, skulle man kunna säga... Han är enda barnet, själv har jag två syskon.

Redan innan vi flyttade ihop bodde han nästan lika mycket hos sina föräldrar som i min lägenhet. De första åren vi bodde ihop i lägenheten var det mest hans mamma som orsakade mina psykbryt. Hon skulle tvätta våra fönster, plantera om blommor, stryka kläder, tog dit dukar och gardiner. När vi väntade barn så skulle de hålla på och lägga sig i med att fixa grejer till bebisen. När barnet väl kom till världen så har det varit mycket fixande av grejer, överröst med kläder, de köpte ett babygym utan att vi bett dem. Jag hade tänkt köpa ett babygym för att ge vårt barn i julklapp.

När vi flyttade till huset vi bor i nu så har hans pappa blivit ett lika stort problem som mamman. Huset är hans pappas barndomshem och det är fortfarande han som äger huset. Tanken var att vi skulle köpa huset av honom när jag fick jobb, vilket jag fick för några år sedan. Hans pappa har inte varit införstådd med att vi vill köpa det har jag förstått nu, fast jag trodde att min sambo sagt det innan vi flyttade hit. Men tydligen inte, hans pappa ser det här som sitt, han kommer och går som han vill, gör vad han vill och när han vill. Han har hjälpt till mycket med renoveringar men lite grann att han bevakar sitt revir känner jag. De betalar grejer som ingår i renoveringarna, hans pappa betalar vår elräkning och sophämtning. När jag sagt till min sambo att det är helt sinnessjukt rycker han bara på axlarna.

Båda hans föräldrar går och gräver i våra privata saker, nu sist har nån utav dem rivit ut allt i ett badrumsskåp, för att rensa avloppet i handfatet tror jag. Hans mamma har också varit och rivit i en garderob med barnets gamla skor t. ex. De köpte en ny TV åt oss, bara sådär, utan att prata med oss innan. De tar nästan för givet att de ska vara hemma med vårt barn när hen är sjuk. De ställer alltid upp när man behöver hjälp men det är som att de förväntar och nästan blir sura om man inte ber om hjälp varje gång. Det har hänt en massa liknande saker genom åren också.

Jag har försökt få min sambo att säga ifrån till sina föräldrar, det är hans jobb att göra det, men det är som att han inte riktigt tar det på allvar. Tycker också att jag markerar ganska tydligt mot hans föräldrar att jag inte gillar att de lägger sig i, men det är som att det blir nya grejer hela tiden. Nu har jag blivit så less på detta att aldrig kunna ha mitt hem, min inredning och mina saker i fred att jag bara vill flytta härifrån - själv! Han kan få bo här och gulligulla med mamsen och pappsen bäst fan han vill, men då bor inte jag kvar här. Orkar inte säga ifrån längre eftersom det inte hjälper. Min relation till mina svärföräldrar blir mer och mer ansträngd, klarar nästan inte av att vara i samma rum som dem ibland. Plus att de pratar med varandra i telefon i tid och otid.

Kanske inte låter så allvarligt men detta är otroligt påfrestande och påverkar vår relation otroligt negativt. Jag upplever att min sambo inte klarar av att sätta gränser mot sina föräldrar och fortfarande är beroende av dem, samtidigt som framför allt min svärmor inte klarar av att klippa navelsträngen till sin vuxna son. Jag orkar fan inte ha det så här längre men det är så fruktansvärt svårt att ta upp detta.

Vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg, behöver få skriva av mig lite och kanske få några kloka synpunkter?

/Less