Påträngande svärföräldrar förstör relation

TS, utan tvekan förstår jag att det är jättejobbigt det du beskriver, tror jag dom flesta skulle tycka om dom hamnade i samma situation, och jag skulle också se det som något av ett mentalt hälsotecken, att man som vuxen INTE vill bo i symbios med föräldrar - ens om det så vore ens egna - på det viset. MEN, som i alla situationer, finns det två sidor av myntet, och jag tror du måste se på andra sidan myntet för att hitta, om inte absoluta lösningen, i vart fall en kompromiss, som du orkar och kan leva med - förutsatt att ni nu ska bo kvar där, och hur dina svärföräldrar kan ställa sig utanför ert liv och relation. Och det börjar och slutar egentligen med - din sambo.

Jag tror att det här har börjat med ohälsosam curling av din sambo, säkerligen med dom bästa av intentioner, gott hjärta, och snällhet - och som din sambo garanterat av bla lathet, enkelhet, avsaknad av eget ansvarstagande/drivkraft symbiosierat på i åratal - och nu har det här tagit helt absurda former, utan att någon ser det. Som jag ser det, handlar det om att dina svärisar är så sanslöst VANA att curla lilla "Anton", att nu när du finns i bilden - och ert barn - då har dom per automatik - utan att ens tänka på det, och faktiskt inte med någon som helst elak avsikt - bara "sugit upp" er i samma ohälsosamma "curling" bubla, och tycker nog ur nått logiskt kullerbyte perspektiv, att det här blev ju SÅ bra, för nu när dom bor så nära så kan dom.... bla bla bla bla, liksom att "det är ju SÅ bra att nån bor å ser om huset, men nu måste vi hjälpa dom med renoveringen när dom har barn och allt, det minns man ju hur stressigt det var när barnen var små och sjuka".... också är hela curling karusellen igång IGEN, nu INKLUSIVE svärfar som ska renovera och springer in/ut hos er ideligen.

Jag förstår att du kräks över det, skulle jag också göra, måste nog säga att jag snarare är imponerad över hur tålmodig du vart ända tills nu? ( eller om det är ren å skär uppgivenhet, utmattning inför faktum? ) men nej, såhär går det givetvis inte att leva i förlängningen som familj, för ni är ingen famillj i nuvarande situationen - ni blir SUPER curlade, fast du varken ber eller ens VILL det. Och du MÅSTE på nått vis lyckas skaka liv i sambon, för det är han som MÅSTE gå in och bryta den här cirkeln, annars tar det aldrig slut.

Familjeterapi, som någon föreslog, tror jag är jättebra - för hans föräldrar kommer du aldrig lyckas att nå/övertyga utan din sambo. Och det handlar om att ni gemensamt måste visa enad front och på nått sätt lyckas sätta er ned och prata med svärföräldrarna - förklara hur glada och tacksamma ni är över allt dom gjort, fina presenter ni fått, och hur glada ni är över allt stöd med barnet ni haft osv, MEN, att det kan bara ske när ni FRÅGAR efter det. Inte att någon störtar in och helt tar över allt. Det blir bara fel. Och precis som dom säkert i sin ungdom ville starta sitt eget liv, vill ju ni också. Tror det är mer så man måste lägga upp det..

Tack för alla synpunkter! Jo, jag har varit tydlig med min sambo hur jag upplever allting men det är som att han hellre vill förstå saken ur sina föräldrars perspektiv. Jesper - du slår huvudet på spiken i allt du skriver! Nånstans är det en slags välvilja, att de vill hjälpa till och inte förstår när de går för långt. Fast på ett sätt tror jag de fattar eftersom jag blir så jävla irriterad. Då är det som att framför allt svärmor måste statuera exempel. Jag är tacksam för att vi får hjälp också men man måste få välja själv när man vill ha hjälp och med vad, inte få det nerkört i halsen.

Att vi skulle köpa huset var jag och sambon överens om innan vi flyttade. Tydligen har vi inte varit tydliga med det gentemot hans pappa. Å andra sidan kan man ju tycka att hans pappa skulle backa lite när nu hans vuxna son flyttat in med sin familj i ett hus han själv inte har bott i på över 40 år.... Och självklart betalar vi hyra, el och sophämtning som hör till, men vi har inte fullständig koll på alla kostnader, vilket min sambo verkar tycka är helt ok.

Blir nog så att jag flyttar - själv. ????

Alltså. Ni bor i hans pappas barndomshem. De betalar allt åt er samt ger er gåvor (ny tv) och rensar ert avlopp. De underlättar ert arbetsliv och vabbar åt er.

Betalar ni hyra?

Varför rensar du inte avloppet själv?

Har ni nåt avtal?

Varför har ni inte tillsammans pratat ihop er och skrivit avtal om vad som gäller och vad var och en förväntar sig ska hända med pappans barndomshem?

Om du bara har glidit med innan så kanske inte resten av familjen tror att du har någon handlingskraft?

Ta tag i problemet och prata med din man. Ta befälet över ditt liv och börja ta eget ansvar. Rensa ditt eget avlopp och betala dina egna räkningar.

Det dina svärföräldrar gör är totalt oacceptabelt. Jag hade blivit galen för länge sen.
Nu har det pågått så länge och du har tagit upp det många gånger med din man. Nu måste ni ha hjälp utifrån. Ring redan idag till familjerådgivningen. Ligg på om att det är viktigt att gå dit. (Får du inte med din man går du själv första gången. )Säg att det är du som behöver hjälp för du får snart ett nervsammanbrott.  Snart kommer din man inse att det är ert gemensamma problem. Försök samarbeta med din man utan anklagelser. Låt inte svärföräldrarna få nöjet att splittra er familj.
Jag tror att ni måste flytta från huset. Ni måste ha en egen bostad, då är det lättare att hålla på sina gränser. Det är ert hem, er familj.