Vad provoceras du av?

När vissa människor envisas med att alltid må "tip top" "superbra" och "kanon" när man frågar hur de mår. De verkar ALDRIG ha en dålig dag eller några problem eller vill inte säga det trots att man själv delat med sig av sina. 

Detta tycker jag är provokativt. 

Varifrån kommer denna attityd att de som inte håller med inte förstår? Kan du inte ta ett vuxet resonemang utan att tro att din kontrahent har ett lägre förstånd? Nu är det så att det finns olika ståndpunkter hos olika människor. 

Men jag förlåter dig. Jag har ätit en god middag.

Ogillar starkt trenden i hela världen att man hittar på sin egen sanning. Folk som inte litar på något de själva inte varit delaktiga i, tex att Auschwitz skulle vara uppbyggt efter kriget för att smutskasta tyskarna eller att jorden är platt - tydligen en poppis trend för tillfället, iaf i USA. Att klimathotet är en konspiration från folk som vill ljuga för oss andra (oklart varför?) osv.

Att man inte kan lita på något man inte sett med sina egna ögon. Detta innebär i så fall att all historia är bullshit, all forskning också, om man inte själv är med i det aktuella forskningsprojektet, att man inte litar på medicinsk forskning osv. 

Att många antingen inte vågar lite på något alls som råkar finnas på internet (dessa orkar heller inte försöka ta reda på hur tillförlitliga källorna är utan bara ger upp). eller folk som går på precis allt de läser på nätet och sedan sprider vidare sensations"artiklar" om hot som inte finns eller att man kan bota cancer med nässlor och fan vet allt. Båda sidorna är mycket skrämmande! 

1. Det har med sanningar att göra och således rör det samma ämne. Olika aspekter men likväl samma ämne.

2. Jag skrev inte att allt som sägs i statstelevisionen/radion är osanningar utan jag skrev att de far med marxistpropaganda. Propaganda kan bedrivas på många sätt, osanningar är bara ett av dem. 

3. Min ståndpunkt är att marxismen är den värsta rörelse som mänskligheten råkat ut för, så visst, därför äcklas jag av Statstelevisionens gråtreportage från massmördaren Castros frånfälle.

4. Det finns inga opartiska oberoende medier. Bara genom att informera sig genom flera kanaler och genom att fundera över deras filter kan man komma fram till en någorlunda realistisk bild. Det betyder inte att det inte finns sanningar, bara att det är komplicerat och ibland svårt att komma fram dit.

Jag provoceras av:

- Folk som inte använder blinkers.

- Lata kollegor som inte gör det dom ska så att man måste göra deras arbetsuppgifter oxå.

- Folk som använder tårar som maktmedel i konflikter.

- Tiggare.

- telefonförsäljare.

- Föräldrar som låter sina ungar härja helt vilt utan att de säger ifrån.

- Tv-licensen.

- Vuxna människor som leker med fidget spinners.

Jag provoceras av:

Folk som inte blinkar /blinkar för sent i trafiken.

Svärmor när hon går för långt och lägger sig i.

Provoceras något fruktansvärt av föräldrar som daltar med sina barn och har absolut noll regler för att "men det är ju bara barn".

Religion provoceras jag av då jag absolut inte tror på gud eller något som har med det att göra.

Människor som tror att allt är livsfarligt för barn.

Mammor som inte vill vaccinera sina barn för de tror att de ska bli vaccinskadade.

Människor som klagar över att de mår så dåligt men inte gör något åt det utan beklagar sig över det VARJE gång man träffar dem.

Kom på en till sak som provocerar mig: folk som lägger ut saker till försäljning och och som inte skriver storlek eller mått på möbler, TV och kläder. Såg nyss en annons om nån som sålde rullskridskor men skrev inte vad det var för storlek, stolpskott!

Jag provoceras av folk, som tycker om mig. Vad är dom ute efter egentligen?

Folk som sitter och postar självhjälpscitat dagarna i ända, ofta har de gått "livets hårda skila", är arbetslösa och försäker få till en sjukskrivning i brist på ork att skaffa jobb. Ofta har de gått på bidrag större delen av sitt liv. MEN, det som provocerar mig är att de ständigt riktar pekpinnar mot andra.

Här på FL provoceras jag av människor som inte kan tyda sina graviditetstest!

Folk som vet att de är bra/bättre än andra på något men som ändå hävdar att de är "så dåliga" gör det ju för att hävda sig själva och nedvärdera andra.

Tex när någon springer en mil och sen påstår att denne inte har nån kondition. Eller någon säger att den är dålig på bowling och så slår den strike fem ggr i rad. Eller de som alltid får högsta betyg på prov men "är så dåligt pålästa".

Har man dålig självkänsla säger man att man är dålig och så är man dålig även om man egentligen är bra eftersom man inte vågar/klarar av det man ska görs.

Jag provoceras av:

* Icke-rökare (som aldrig själva har rökt eller varit beroende av något) som på allvar tror att: "det är väl bara att sluta röka." Kommentarer som: "Fattar hen inte att det är farligt att röka?" är inte helt ovanliga. Jo, varenda jävla rökare vet exakt hur farligt det är. Ingen rökare vill få lungcancer eller liknande. Ändå röker de. Känslan när man är extremt hungrig kan liknas vid känslan av nikotinabstinens.

* Före detta rökare som tycker att andra rökare också borde sluta eftersom de själva hade så förbannat lätt att sluta. Det hela handlar inte om viljestyrka eller liknande, det handlar mest om hur många nikotinergiska neuroner man har i hjärnan.

* Personer som anser att jag inte har något liv eftersom jag inte dricker alkohol.

Jag provoceras av ungdomar/unga vuxna som är bortskämda och tycker det är självklart att andra ska göra allt möjligt för dem, men gör aldrig något för andra.

Folk som alltid ska dra upp invadnringen i alla trådar oavsett vad ämnet är 

 
En tråd om yllestickning.. en maska fel? invandrarnas fel
billigaste maten.. man kan inte köpa billig mat för invandrarna tar all
någon har fått hemmorojder..invandrarnas fel

I precis varenda tråd ska gällputtarna dra sin j*vla propaganda, vi har fått nog nu!
Jag är själv kritsk mot många saker inom invadnringen men ni tar f-n i mig priset

Och nej, det är fortfarande en åsikt, det blir inte en sanning bara för att du påstår att det är en sanning *facepalm*

Åhh jag med...

Jag säger inte att jag har rätt och du har fel, bara att det kan vara olika.

Och, ja, jag lider själv av detta.... Jag VET att jag kan spela piano (jag vet till och med att jag är rätt jävla bra på det), men tro fan att när någon annan säger det/vill att jag ska spela så säger jag att nej, men jag är så dålig på det.

Har 0 med mina kunskaper eller min vilja att häva mig att göra och allt med mitt dåliga självförtoende/dåliga självkänsla i ämnet...... Det är lite som att hjärnan och hjärtat inte riktigt är överens, om man säger så.

Att alla automatiskt skulle bli dåliga för att de har låg självkänsla kanske kan vara sant på intellektuella utmaningar, men när det är muskler som styr är det en annan femma, eftersom muskler väldigt mycket göra saker "automagiskt" när de väl kommit igång. Visst kan det staka sig i början, sedan kan de flesta faktiskt sina färdigheter med förbundna ögon, hur mycket de än invänder pga låg självkänsla eller kanske blyghet.

Men som sagt, det finns båda sorterna.....

Det är väl rätt självklart att någon som har spelat piano i tio år är bättre än någon som aldrig gjort det för lärare. Men den som har fått utbildning tenderar också att jämföra sig med andra som fått samma möjligheter och då kanske man inte är en supertalang, i sina egna ögon.

Ibland är det inte svårare än så.