Gastric bypass 2017

Ja lite så känns det.... Har inte lust att diskutera allt med alla. Jag vill se själv hur det går, hur jag mår, hur det känns.. osv... behöver ingen som hänger mig över axeln och dömmer.... Jag har faktiskt inte ens sagt till min mamma att jag ska göra detta, så hon vet absolut inget imorgon om att jag ska opereras.... hon är en av dem som jag vet kommer dömma mig hårt... men försökte förbereda henne lite i förra veckan genom att berätta att jag gick på diet.... och hon var nyfiken på vad jag vägde... så jag sa det, och sen blev det tyst ett par sekunder.. sen samlade hon sig, och sa -Oh shit vad mycket, ja det är nog dags att försöka bli av med det där...  Då kände jag mig inte motiverad att prata om det alls med henne. 
Men jag håller med dig, det är jobbigt att hålla allt själv Är glad för min man, och speciellt en av min väninnor som vet. Jag pratar med dem. En av dem har sjäkv gjort en sådan, och vet vad man pratar om. Det är, precis som du säger, rätt mycket dålig insikt, och det är trevligt att kunna prata om nått annat än det med sen  

Viktigt att tänka på att man faktiskt inte har någon skyldighet att berätta för folk heller, ofta verkar omgivningen tycka att de på något sätt har "rätt att veta" och man själv känner lätt lite press att man "borde säga sanningen" om varför man varit borta från jobbet eller vad det nu må vara. Det är verkligen högst privat och personligt och man har ingen som helst skyldighet att dela det med någon om man inte har lust med det. Jag tänker precis likadant som du.

Jag är singel så jag bor själv och har verkligen ingen som jag "måste" involvera av praktiska skäl förutom att jag kanske kommer behöva hundvakt eller skjuts från sjukhuset typ, vilket är både skönt och lite jobbigt. Drog mig också för att prata med min mamma men det har faktiskt gått över förväntan, hon har en vän/bekant som opererats och har helt uppenbart fått väldigt mycket mer förståelse och kunskap pga det, så det har varit skönt att kunna prata med henne. Annars har jag inte pratat med någon, har en vän som är nyopad men henne vill jag inte heller prata med... ännu iallafall. Redan nu börjar det bli lite jobbigt, man bubblar ju över av alla tankar... jag var på vårdcentralen idag t.ex. och det känns ju märkligt att säga till någon att man ska dit utan att förklara varför 

Nu är min operation över, kom hem igår eftermiddag, och jag har varit ute och promenerat min första halvtimme nu på morgonen.  Skulle nog börjat redan igår, men hade fortfarande mkt illamående. Men måste säga att just nu mår jag rätt bra, med tanke på att det  "bara" e 2 dygn sen operationen.  Första dagen var ganska jobbig, och det är inte så lätt att få i sig nått just nu, men nu kan det bara bli bättre känns det som    

Kan förstå att det finns mkt att fundera över, man har ju så många tankar, och vägen dit kan vara jobbig, speciellt när man inte har nån direkt att prata med. Känner mig fortfarande lite konstig som inte sagt nått till nån direkt idag när jag sitter här och operationen är över. Pratade med min syster igår i telefon... pratade om allt utom det... och hon vet heller inget... Men men, det kommer dagen jag e redo att berätta..

Nånting som kändes skönt nu efter operationen var att de som opererats samma dag fick man väldigt bra kontakt med. Vi var 5 tjejer som opererades samma dag,  och det ska bli så kul att se dem igen om 3 månader när återbesöket är, så man kan bolla lite tankar, och se hur vi ser ut då, hur vi haft det under läkning och de olika faserna  

Hej vänner!
Vill rekommendera detta podcast avsnittet angående fetma och gastric bypass. Hoppas bara att informationen sprids så vi slipper denna häxjakt mot tjockisar.

Kropp & själ - Kampen mot fetma
sverigesradio.se/sida/avsnitt/942137

Eller hur! Det är ju lättare att berätta senare om man vill det när man känner sig redo/har hunnit landa lite, än att ta tillbaka det om man redan berättat och sedan ångrar sig för att folk inte pratar om något annat 

Skönt att höra att allt gått bra och att du mår bra! Har man återbesök samtidigt sedan?

ja precis. Tror det är lättare sen 
Ja man gör ett gemensamt återbesök sen,  de som opererades samma dag, efter 3 månader. Tror det var ett återbesök till vid ett år oxå  Ska bli spännande att se träffa de andra igen då. 

Det hade jag ingen aning om. Undrar om det är samma överallt! Vilket landsting har du opererats i? 

Hoppas det är så iaf. Tycker det e skönt att liksom vara i samma situation och kunna stötta varandra. Vi  kommer att ses om tre månader, och under tiden har vi kontakt på fb.
Jag har opererats i Skåne på Aleris Obesitas. Hittills är jag jättenöjd  Kom hem iförrgår, och de ringde mig redan som igår för att kolla hur jag mår. Och idag måste jag säga... att jag mår oförskämt bra faktiskt, med tanke på att det är så nära inpå 

Ja, eller hur. Kul att få kontakt med folk som opererats samtidigt! Hur var tiden på sjukhuset? Hur länge behövde du stanna kvar innan du fick åka hem?