Bf juli 2018
Hej!
Jag är gravid och väntar mitt första barn nu.
Plussade imorse och är överlycklig!
Är det någon mer som precis plussat?
Behöver någon att prata lite med :)
-
-
Svar på tråden Bf juli 2018
-
Tack! Ja vi har sådan tur att min mvc har egen ultra så vi kollar alltid hjärtat med den den första tiden! :)Sopp skrev 2017-12-07 14:45:54 följande:Hoppas det går bra, Zarina! Skönt att kolla upp det. Brukar man lyssna på hjärtljud redan vid inskrivning?
-
Alltså detta illamående.........!!! Vem f*n har kommit på det egentligen!!! Såååå hemskt att må illa och samtidigt sköta om 3-5 barn från morgon till kväll.. Står och kokar spaghetti till mig nu till kvällsmål för det är det enda jag just nu kan tänka mig att äta... Suck! Någon som fått någon medicin utskrivet?
-
Gah. Lite neggo ventilation och frustration. Vet inte hur man "ska"/kan känna sig som gravid, men ändå känner jag mig inte gravid (?) - konstig ekvation... Hade verkligen förväntat mig att känna mer och att det skulle synas mer, som någon form av bekräftelse. Att jag inte är illamående, trött eller så är lugnt, men vill liksom känna livmodern mer, att den växer, känna någon skillnad att den blir större, hehe. Eller åtminstone börja synas lite längst ned på magen i vecka 9+3... Har inskrivning 20/12, vet inte om de skulle kunna kika då/lyssna om jag beskriver oro eller om jag måste vänta till 3/1. Sån skräck det vore om de sa att den lilla dött några veckor tidigare... Önskar jag bara kunde go with the flow lite och koppla av. "Det blir som det blir", inget jag kan göra åt.
-
Jag känner inte heller hur livmodern växer längre (också v 9+3). Jag antar att det är ditt första barn, efter vad du skriver, och med första så började det inte synas nåt på mig förrän typ v 16. Inte förrän v 12/13 har livmodern växt såpass att den kommit upp ovanför blygdbenet(?) så om jag vore du skulle jag inte räkna med att det skulle synas förrän tidigast då.marol skrev 2017-12-07 22:51:32 följande:
Gah. Lite neggo ventilation och frustration. Vet inte hur man "ska"/kan känna sig som gravid, men ändå känner jag mig inte gravid (?) - konstig ekvation... Hade verkligen förväntat mig att känna mer och att det skulle synas mer, som någon form av bekräftelse. Att jag inte är illamående, trött eller så är lugnt, men vill liksom känna livmodern mer, att den växer, känna någon skillnad att den blir större, hehe. Eller åtminstone börja synas lite längst ned på magen i vecka 9+3... Har inskrivning 20/12, vet inte om de skulle kunna kika då/lyssna om jag beskriver oro eller om jag måste vänta till 3/1. Sån skräck det vore om de sa att den lilla dött några veckor tidigare... Önskar jag bara kunde go with the flow lite och koppla av. "Det blir som det blir", inget jag kan göra åt.
Med andra barnet så är det helt annorlunda däremot! Första gången så går man och väntar på att det ska synas, andra gången är det mer ?hur ska jag lyckas dölja det här?!?. Jag ser ut att vara betydligt längre gången än jag är. I förrgår vågade första kollegan lite försynt fråga om det var så att jag redan var gravid (han hade först frågat om vi hade planerat nåt mer barn). -
Alltså, ursäkta nu, men nu är jag i v. 6+3 och illamåendet har börjat smyga sig på.. men jag kräks inte. Däremot är jag väldigt uppblåst och mår dåligt på morgonen och måste gå på toa och då är det löst. Ungefär som att jag måste göra det istället för att kräkas? Är det fler som har så? Eller har det inte med graviditeten att göra kanske? För någon vecka sedan var jag snarare väldigt hård i magen.
Är även under dagarna som jag måste på toa. Blir liksom mer och mer illamående och konstig i magen, sedan släpper det när jag varit iväg. -
Jag känner lite samma sak faktiskt, men så är jag en sån som överlag inte kräks. Knappt ens vid magsjuka. Jag är inte lös i magen, och efter en period med regelbundet intag av linfrön så är jag inte längre hård i magen, men illamåendet går över när jag bajsar. Nu avskyr jag att kräkas så jag är ändå tacksam över att slippa den biten :)Zora skrev 2017-12-08 08:12:12 följande:
Alltså, ursäkta nu, men nu är jag i v. 6+3 och illamåendet har börjat smyga sig på.. men jag kräks inte. Däremot är jag väldigt uppblåst och mår dåligt på morgonen och måste gå på toa och då är det löst. Ungefär som att jag måste göra det istället för att kräkas? Är det fler som har så? Eller har det inte med graviditeten att göra kanske? För någon vecka sedan var jag snarare väldigt hård i magen.
Är även under dagarna som jag måste på toa. Blir liksom mer och mer illamående och konstig i magen, sedan släpper det när jag varit iväg.
-
Jag förstår hur du känner, jag kände likadant när jag var gravid med första och inget syntes förän på slutet. Jag var SÅ avis på min kollega som fick barn samtidigt som mig som såg gravid ut från typ vecka 1. Lika avis var jag inte när hon blev sjukskriven från typ vecka 25 för hon fick så enormt mycket ryggproblem. Även om det är svårt att tänka på så är det väldigt mycket mer skonsamt för kroppen ju längre kulan håller sig inne och inte poppar utmarol skrev 2017-12-07 22:51:32 följande:?Det blir som det blir", inget jag kan göra åt.
-
Jag kräks inte heller, gör aldrig - men mår illa hela dagarna. Önskar att det kom ut åt något håll men det gör det ej så illamåendet lättar aldrig, förutom när jag dricker juice
-
Så hade jag det under första graviditeten. Mådde illa hela tiden fram till v 13/14 men det kom inte ut nåt som lättade det hela :/ Så himla jobbigt! Jag lider med dig! Jag går ju hellre på toa 3 extra gånger per dag (man kissar ju ändå minst en gång i timmen känns det som) än mår illa 24/7!Sopp skrev 2017-12-08 09:25:22 följande:
Jag kräks inte heller, gör aldrig - men mår illa hela dagarna. Önskar att det kom ut åt något håll men det gör det ej så illamåendet lättar aldrig, förutom när jag dricker juice
-
Jag skulle vara överlycklig om det inte syntes första 14 v. Och fortfarande ha liten mage vid rul så kan man dölja länge iställetmarol skrev 2017-12-07 22:51:32 följande:
Gah. Lite neggo ventilation och frustration. Vet inte hur man "ska"/kan känna sig som gravid, men ändå känner jag mig inte gravid (?) - konstig ekvation... Hade verkligen förväntat mig att känna mer och att det skulle synas mer, som någon form av bekräftelse. Att jag inte är illamående, trött eller så är lugnt, men vill liksom känna livmodern mer, att den växer, känna någon skillnad att den blir större, hehe. Eller åtminstone börja synas lite längst ned på magen i vecka 9+3... Har inskrivning 20/12, vet inte om de skulle kunna kika då/lyssna om jag beskriver oro eller om jag måste vänta till 3/1. Sån skräck det vore om de sa att den lilla dött några veckor tidigare... Önskar jag bara kunde go with the flow lite och koppla av. "Det blir som det blir", inget jag kan göra åt.