• LadyDiana123

    Bör man vara feminist?

    Vad tycker ni? Behöver vi feminister? Eller kan ni inte identifiera er med det? Eller har det gått för långt?

    SHOOT

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Bör man vara feminist?
  • Anonym (Rok & kök)
    Palestrina skrev 2017-11-07 14:33:41 följande:
    På krogen har sexuella trakasserier såklart mindre med formell makt att göra, men det är samma könsstrukturer som präglar hela samhället. Det är inte som att det lider någon riktig brist på kulturella utsagor där mannen är jägare och kvinnan villebråd, mannen förövare och kvinnan offer, mannen uppvaktar och kvinnan uppvaktas, etc. Det skapar såklart olika handlingsmönster, förväntningar, tolkningsramar etc etc som är könsbundna. I allt som pågår är vi hela tiden individer med möjligheter att fatta egna beslut och överträda normer, men ingen av oss kan ju ställa oss utanför kulturen eller diskurserna eller svära oss fria från yttre påverkan.

    Hur tänker du själv?
    Jo jag håller med dig. Rätt bra sammanfattat. Egentligen är det ganska komplext allting, hur allt hänger ihop varför vi beter oss på vissa sätt och gillar vissa saker eller gör diverse val, och alltför styrs under utan av små krafter  i form av kultur, miljöpåverkan, uppväxt, biologi, trender, normer könsroller etc...
  • Palestrina
    Thereisthat skrev 2017-11-07 17:21:30 följande:
    Det är självklart att det finns kulturella ramar. Kulturer är uppdiktade normer och värderingar som sammanbinder fler individer än vad vi människor i själva verket kan känna tillit till. Forskning visar att vår maxkapacitet på hur många människor vi kan känna en personlig tillit till är mellan 120 och 200 personer. Det gör att uppdiktade sanningar är ett verktyg för oss människor att kunna känna tillhörighet till tusentals, eller t.o.m. miljontals människor trots att du egentligen i verkligheten känner kanske 100 av dessa.

    Det har funnits många olika konstellationer för dessa uppdiktade sanningar. Vi har allt från religioner som ibland kunnat ena miljarder människor (Islam skapade en gemenskap från Spanien i väst till Centralasien i öst) till ideologier (tredjevågsfeminismen har enat människor från Nordamerika till Japan). Så där är vi helt överens om att det existerar sociala förväntningar som bygger på kulturer.

    Vad jag däremot frågar mig är följande: Om nu våra könsnormer enbart var uppdiktade, hur kommer det sig att dessa i grova drag varit nästan identiska helt oberoende av tid eller geografi? Om vi tar ditt exempel med att män oftast jagar kvinnor och inte tvärtom, hur kommer det sig att det varit likadant i alla kulturer i alla tider? I antikens Kina under Handynastin var det legio att männen skulle uppvakta kvinnan genom att uppvisa smycken och vackra kläder som gåvor och inte tvärtom. I medeltidens Europa var det mannen som skulle besöka jungfrun utanför hennes hus och jobba för kvinnans hand och inte tvärtom. I många afrikanska jägarkulturer var det männen som visade upp sina villebråd för kvinnorna för att få en partner och inte tvärtom. Detta finns kvar än idag som du själv säger.

    Är det så att detta bara var uppdiktat så hade det aldrig varit så utbrett i tid och rum som det är. För uppdiktade sanningar kommer och går, hur inbitet det än är i kulturer. Hade du sagt till en som levde i antikens Grekland att orakler helt kommer att tappa betydelse i framtiden hade nog få kunnat förstå det. Men sådant som är bestående i alla tider och i alla kulturer helt oberoende av varandra måste ha mer långtgående förklaringar än bara att det rör sig om en social struktur.
    Vem kallar könsnormerna "uppdiktade"? Inte jag i alla fall. Däremot är vi säkert inte ense om hur de ska förstås, men eftersom jag inte förstår vilken poäng du vill göra tänker jag lämna den frågan därhän. Det som framför allt utmärker människan som art och gör oss så framgångsrika är vår förmåga att anpassa oss till olika situationer och miljöer och hit hör även normer. Vilka könsnormerna var i förhistorisk tid vet vi ganska lite om eftersom vi tolkar arkeologiska fynd med en nutida referensram, så jag ställer mig tveksam till hur du kan vara så tvärsäker på hur människor har levt i "alla kulturer i alla tider", och även riktigheten i att de är "identiska oberoende av tid eller geografi". Men är du intresserad av en fördjupad förståelse av kvinnans underordning rekommenderar jag Gayle Rubins klassiska text The traffic in women.
  • Digestive
    Farfallos skrev 2017-11-07 15:39:34 följande:
    Jag håller med dig i allt du skriver, förutom i det angående utbredningen av radikalfeminismen. För även de som säger sig vara motståndare till den samma kan ändå ganska lätt köpa radikalfeministiska föreställningar om både det ena och det andra. Problemet är ju att så få människor våga resa frågor om hur det faktiskt låg till med införandet av rösträtten för män och kvinnor, eller hur man kan motivera att Svensk lag både tillåter könsdiskriminering och är direkt diskriminerande mot män (osv osv). Det må vara så att 75% är emot Kakan och andra virrpannor i samma fålla, men dessa tillåts ändå sprida sin dynga via public service, och utrymmet i MSM för dem som vill nyansera skitsnacket är minimalt. Jag befarar att det är lite som med droppen som urholkar stenen, att med tiden blir allt fler lögner (likt den om kvinnlig rösträtt) blir till sanning för de tysta procenten.

    Och det är inte bara SVT, utan jag hör av min son hur snacket går i skolan. Jag skulle vilja påstå att det i stora delar pågår en accelererande förtalskampanj mot män i Sverige, där unga pojkar från barnsben får lära sig att de är födda till skitstövlar som måste omprogrammeras. Tjejer å andra sidan har det kanske ännu värre, för de får i samma slag veta att de aldrig kommer att få den lön de förtjänar och alltid kommer att bedömas för sitt utseende. De blir liksom itutade från barnsben att deras öde är att vara offer.
    Ärligt talat så är det även för min del svårt att rata radikalfeminism helt och hållet. Det är dock skillnad på ha dessa teser i åtanke och på att låta dem vara ständigt närvarande och låta dem förtära alla andra perspektiv helt och hållet. Man kan inte utgå från att det finns ett enda perspektiv överhuvudtaget, oavsett vad ämnet berör, och på så vis är det fundamentalt olyckligt med all ideologi. Jisses, de lärda har diskuterat i tusentals år om vad en sanning överhuvudtaget är för någonting och här resonerar en del som om det fanns en enda, i frågor som är tusenfalt mer komplexa än de som filosofer har berört i sak. I frågor om livet.

    Ja, visst är en del saker så att säga överkompenserade för kvinnors del men då utgår även feminism i stor utsträckning från att man just ska kompensera, varför det kan bli skevt överhuvudtaget. Någon får helt enkelt för sig att det måste se skevt ut för att det överhuvudtaget ska kunna ge jämställdhet, att män har ett så stort privilegie i samhället att kvinnor måste ha ett extraordinärt dito.
    Jag som anarkafeminist är helt emot det här och då redan vid metoden "kompensera".

    Man ska aldrig förklara för ett barn vad det är och inte är på nivåer som de själva inte kan ta på ännu. Där har vårt samhälle alldeles för bråttom - på alla punkter - och toppstyrda direktiv från akademins självutnämnda elit, har ingenting i barns sinnen att göra. Vi är inte rollformulär som kan fyllas i efter reglerna i en spelbok och ska inte hanteras som det heller eller visst, på sätt och vis fungerar vi på det viset och framförallt i barnaåldern - men saken är den, att det knappast är Kakan Hermansson, Gudrun Schyman eller någon akademisk elit som står med ansvar och problemen om saker går fel, och därmed har de ingenting med andras barn att göra.

    Hur kan man ens få för sig att man personligen sitter på en universell formell för hur man skapar en sund barnuppväxt i alla tänkbara omständigheter? Jag blir genuint uppröd och har, utan minsta lilla tvekan, träffat långt ödmjukare människor på för mycket och dåligt kokain.

    Min anarkistiska ådra rasar över sådant här. Har man 0 i ansvar - och då menar jag ett direkt ansvar - så ska man ha 0 i behörighet. Punkt.
  • Thereisthat
    Palestrina skrev 2017-11-07 18:10:52 följande:

    Vem kallar könsnormerna "uppdiktade"? Inte jag i alla fall. Däremot är vi säkert inte ense om hur de ska förstås, men eftersom jag inte förstår vilken poäng du vill göra tänker jag lämna den frågan därhän. Det som framför allt utmärker människan som art och gör oss så framgångsrika är vår förmåga att anpassa oss till olika situationer och miljöer och hit hör även normer. Vilka könsnormerna var i förhistorisk tid vet vi ganska lite om eftersom vi tolkar arkeologiska fynd med en nutida referensram, så jag ställer mig tveksam till hur du kan vara så tvärsäker på hur människor har levt i "alla kulturer i alla tider", och även riktigheten i att de är "identiska oberoende av tid eller geografi". Men är du intresserad av en fördjupad förståelse av kvinnans underordning rekommenderar jag Gayle Rubins klassiska text The traffic in women.


    Nej, jag var kanske otydlig men i förhistorisk tid vet vi inte hur det såg ut. Kvalificerade gissningar kan göras om vi granskar de nomadkulturer som faktiskt har dokumenterats historiskt, men veta kan vi aldrig göra. Så är det med förhistoria: ingenting om deras tankar går att belägga då skriftliga källor saknas. Helt riktigt.

    Däremot är kan jag anta att det var detsamma vid förhistorisk tid då det inte tycks finnas några större skillnader i historisk tid. Att det tack vare jordbruksrevolutionen (vilket ledde till de första alfabeten) radikalt skulle förändrats ser jag inte som speciellt troligt då jag inte ser en koppling mellan jordbruk och hur en partner uppvaktas, plus att det visat sig att historiska nomadfolk följt samma mönster. Men jag är öppen för diskussion om det.

    Jag är intresserad av kvinnohistoria, men jag vill helst att litteraturen jag läser ska vara förutsättningslös och inte färgas av författarens värderingar i allt för hög grad. Kan du berätta lite mer om boken? Vad tar den upp och vad dras det för slutsatser?

    Mvh
  • Anonym (humanist)
    Digestive skrev 2017-11-07 11:00:55 följande:
    Ja, då Svenska Akademins Ordlista och Nationalencyklopedin - som båda är rörande överens om att feminism är en "Rörelse för jämställdhet mellan kvinnor och män." (citatet är från Svenska Akademins Ordlista, då Nationalencyklopedins motsvarighet redan har postats i tråden) - inte är kunskapskällor som gemene man vänder sig till.

    Ok. Det verkar vara svårt att söka fram feministernas respons. Vet du hur man bär sig åt för att hitta det här?
    Skärmdumpar från Facebook finns här.

    katerinamagasin.se/ladies-problem-om-det-ohemula-gullandet-med-en-domd-sexbrottsling/

    Läs och förundras.
  • Anonym (humanist)
    Palestrina skrev 2017-11-07 13:27:00 följande:
    Fast det står ju ingenting om några feminister i artiklarna i folkbladet, inte om facebook heller, så jag förstår inte riktigt hur det här har relevans för den här diskussionen. Du kanske kan tala om var man kan hitta de här hyllande feministerna du skriver om? "Facebook" är kanske lite väl vagt och svepande som hänvisning.
    katerinamagasin.se/ladies-problem-om-det-ohemula-gullandet-med-en-domd-sexbrottsling/
  • Digestive
    Anonym (humanist) skrev 2017-11-07 23:54:22 följande:
    Skärmdumpar från Facebook finns här.

    katerinamagasin.se/ladies-problem-om-det-ohemula-gullandet-med-en-domd-sexbrottsling/

    Läs och förundras.
    Ja, det känns som en tveksam samling människor det där även om jag vet väldigt lite om fallet som så. I vilken utsträckning som de är feminister framkommer inte med tydlighet men säkerligen flera stycken (jag kanske missar någon indikation, jag är ganska trött i skrivande stund).

    Behöver nog inte förklara vad jag anser är olämpligt i samt med deras respons, det förklaras tillräckligt väl av artikelförfattaren. Bristen på självkritik tycker jag dock är värt att lyfta fram tydligare - för man ska vara soppas rakryggad att man även kan förändra bilden av sin bästa vän och hålla ett kritiskt sinne öppet, när sådant här träder fram.

    Det här inlägget väcker dock nyfikenhet; "Vi som varit med under utredningen och domstol samt har haft insyn i ärendet vet att du är utan skuld." samt det instämmande inlägget strax nedanför. Man kan inte låta bli att undra vad de menar och vad en svensk domstol skulle ha missat och som dessa två verkar tycka är uppenbart.

    Tack för länken. Hade nog aldrig hittat dit utan hjälp.
  • Palestrina
    Men den enda som säger sig vara feminist i det sammanhanget är ju den anklagade själv, så jag förstår inte varför du drar så stora växlar på den här incidenten, för trådens skull. Visst är det hemskt när våldtäktsoffer eller offer för sexuella ofredanden är den som misstänkliggörs och skuldbeläggs, men i min erfarenhet är det snarast en antifeministisk strategi. Från ett feministiskt perspektiv är det direkt frånstötande hur alla sluter upp kring den anklagade. Ur ett mänskligt perspektiv ser jag dock inga märkligheter i att man antar att den människa man känner, litar på och kanske t o m älskar är den som är oskyldig och att alla anklagelser mot hen måste vara lögn, det är rätt enkelt att leva sig in i det. 
Svar på tråden Bör man vara feminist?