Gravid efter upprepade missfall

Beklagar så jättemycket! Trodde ma var ovanligt men det verkar drabba många tyvärr. Vidrigt när man vågat bli glad dessutom o d gått längre tid. Mitt är ju Tack o lov tidigt iaf men känns jobbigt när det inte kommer ut direkt..har läst att det kan ta veckor eller behövas medicinsk hjälp. Hur fick du göra vid ditt ma? Det är så ledsamt att något som bör föra en närmare varandra gör att det blir precis tvärtom. Att man sörjer på varsitt håll utan att mötas i sorgen o stötta varandra.. Jag blir ju som du beskrev oxå påverkad av hormoner o extra känslig o irriterad. Jag kontrollerar det så gott jag kan o försöker förklara det för honom också men möter inget förstående. Idag igen lämnar han mig med barnen och träffar sina vänner. Trots att jag förklarar att jag vill han är med mig när jag tog negativt test imorse o förstår det är missfall och är ledsen får panikångest känner mig illamående trött skakig o rädd för blodet ska komma när som helst o få ont..så går han.. Sa att jag vill han letar annat boende o att jag inte vet hur jag vill ha det när han gör så här! Kanske jag överreagerar..men känner mig så enormt sviken o illa behandlad! Han frågar inte ens hur jag mår eller om blodet kommit..ingenting! Detta är mitt andra missfall på två månader. Känner mig knäckt! Känner att jag inte orkar mer! Har mina tre underbara barn och är lycklig för det! Hade verkligen önskat en liten till men psykiskt klarar jag inte mer just nu iaf. Som någon skrev..Man älskar ju sitt lilla pluss från första sekunden man ser det! Nu behöver jag sörja o tänka..

Jag fick fyra tidiga missfall efter varandra innan denna graviditet. Är nu i vecka 25 och allt har sett bra ut hittills.

Alla missfallen skedde bara några dagar efter plus upp till två veckor efter plus. Alltså väldigt tidigt. Dock var det jobbigt då man hann glädja sig och började känna vissa graviditetsymtom. Det värsta var att dock rädslan/ovissheten om att inte kunna få barn i framtiden.

Efter alla missfallen hade det inte ens gått ett år. Har blivit gravid väldigt lätt. Därför gjorde vi bara en liten utredning eftersom jag försökt så pass kort tid. Det visade inte något fel och de bad oss fortsätta försöka innan större utredning görs.

Jag läste på en hel del och ville göra allt jag kunde för att det skulle lyckas. Såhär gjorde jag den gången det ?lyckades?:

- Innan ägglossningen åt jag Donaferty kvinna (fortsatte också en månad efter plus). Syftet var att förbättra äggkvalitén. Innehåller också folsyra

- Min sambo åt zink och folsyra månaden innan ägglossning för att förbättra spermiekvaliteten

- Från ?plusset? började jag smörja med progesteronkräm två gånger per dag. Detta för att progesteron kan hjälpa till att behålla graviditeten. Fortsatte till vecka 12 och trappade av till vecka 14. Då moderkakan ska ta över tillräckligt med progesteonproduktionen.

- Andra saker jag gjorde var att minska kaffeintaget och försöka stressa mindre

Vet inte om dessa saker hjälpte mig denna gång eller om det bara var min tur och slumpen att det lyckades denna gång. Men jag vet att man vill göra allt man kan och kanske kan jag hjälpa någon genom att dela med mig av vad jag gjorde..

Grattis så härligt att du/ni lyckades tillslut! :) Va fint av dig att dela med dig av alla tips! Visste inte att man kunde dra ner på progesteronet i v 14! Nu tar jag inget..men borde kanske! Ja har läst att kaffe kan ge missfall! Kanske te oxå? Blir så glad för alla som käpat o lyckats! Grattis till er alla och gott nytt år! :)

TS jag hade inte sett din fråga. Mitt första MA kom igång spontant och i den andra skrapades jag. Var jätteskönt att slippa vara med tyckte jag. Nu har det gått två månader sedan dess och min mens har precis kommit igång. Kroppen vilar just nu och jag ska försöka boosta upp med vitaminer och så innan vi funderar på om vi provar en sista gång. 
Hur gick det för dig?

Jag förstår det kan kännas bättre än att vara med om att allt kommer ut! :( Det är så läskigt o gör ont i hjärtat!

Det låter klokt att vila o bootsa sig! Håller tummarna ni får behålla den lilla nästa gång!

Jo jag fick ju mf o gjorde Slut med sambon som flyttade ut. Kände mig klar i att försöka igen. Meeeeeen...surprise! :O Plussade för en v sen helt överraskande! Ringde o berättade för honom direkt men efter det har han inte hört av sig! :(

Idag var jag på ultraljud ensam och hinnsäcken beräknades till v5+ någonting. Alltså V6. Det var fortfarande för tidigt att se något foster. Ska tillbaka om 2v igen. Känns hemskt att vara ensam! :( Oron att få mf igen efter så många är stor! Har svårt att tänka på någonting annat tyvärr! :(

Grattis till det nya +. Hoppas att det går bra denna gång. 
Tar du ngt extra nu i början som till exempel Lutinus för att stärka upp? 
Och vad jobbigt med din sambo! Hoppas att ni löser det trots allt på något sätt. Hade han egna barn sedan tidigare också eller? 

Han hade en son som dog. Så jag ville extra mkt ge honom ett barn. Men nu sviker han mig. Och jag är ensam. Har gråtit till o från hela dagen. Hormonerna gör det inte lättare. Inte illamåendet Heller.

Jag förstår det, det måste kännas urjobbigt. Men har ni pratat? Är han medveten om situationen och hade ni ett bra fungerande förhållande innan missfalls problemen?

Jag förstår det, det måste kännas urjobbigt. Men har ni pratat? Är han medveten om situationen och hade ni ett bra fungerande förhållande innan missfalls problemen?

Den 27dec ringde jag honom o sa jag var gravid o att han va pappan. Sen tog d 8dagr innan han e s försökte höra av sig.. Hade missat samtal från honom 23.00 på kvällen igår. Jag smsade honom imorse men har inte fått nåt svar. Är sjukt trött alltså. Skulle kunna sova dygnet runt. Illamående oxå. Skulle behöva hjälp..men d e nog bara o glömma..