Gravid efter upprepade missfall

Men fy vad hemskt, vad hände med barnet?

Håller tummarma!!

Jag fick rekommendation att ta Lutinus och även 1/3 albyl minor (som trombyl) men problemet är att jag inte tål acetylsyran. Min astma blir dålig av den. Läkaren som hade skrivit ut den hade slutat så den nya gynekologen gav mig inget att ersätta albylen med. Till nästa graviditet ska jag ha en ersättning till trombyl utskrivet innan jag ens vågar mig på att bli gravid igen.

Det är så tidigt ännu. Min var ju negativ en gång till och med. Hoppet är inte ute än! Försök vänta lite till.

Bra info om att ta graviditetstest.

betterblister.wordpress.com/2014/08/10/vanliga-misstag-kvinnor-gor-med-graviditetstest/

Tack alla! Betyder mkt att ni finns svarar! Återkommer imorgon!

Pratade min gyn igår. Han sa jag skulle fortsätta med medicinen och ta gravtest igen om en vecka. Han sa att han inte trodde att progesteron medicinen kunde skjuta upp blödningen men att det förstås kunde vara så i enskilt fall.

Tog nu nyss samma gravtest som alltid predictor early som var negativt..ev antydan till streck men svårt att avgöra o rätt betydelselöst. Fick enormt ångest påslag..yr illamående huvudvärk! Hade lite hopp kvar. Vetskapen om att med största sannolikhet bära omkring på något litet som inte lever som när som kan blöda ut är sjukt svårt att hantera. Tankar om ev MA o skrapning o utredning som jag just nu känner att jag inte orkar gå igenom. Samt brist på förståelse o stöd från mannen som var arg o anklagande o oförstående när jag bad honom lämna i skolan då vi dessutom blev sena idag. Känner mig enormt ur balans o ledsen o chockad. Ska försöka hitta en missfalls tråd o hoppa på. Någon som har en sådan att rekommendera. Kommer nog behöva fortsatt stöd i detta här ifrån fl..

Kram till er som orkar lyssna på mig..

Kram till dig. 

Det är lättare sagt än gjort men försök att hålla dig lugn. Du kan inte påverka något just nu ändå så försök att bara vara så lugn du kan i detta. Jag vet att oron och påfrestningen är enorm. Man vill ju liksom bara ha besked och helst få veta att det ska gå bra. Jag höll på att bli galen (kändes det som) sista vändan innan vi fick slutgiltigt besked. 

Jag tror att män har svårt att förstå oron och stressen som detta innebär. Det sker liksom inom en och är ingenting som syns på kroppen så dom har inget att förhålla sig till mer än det vi berättar. 

Har du funderat på akupunktur? 

*kramar om* 

Du får jättegärna messa mig om du vill. Även om jag inte haft lika många och tidiga missfall (även om jag misstänker ett par väldigt tidiga missfall där mensen var några dagar sen) så vet jag ändå känslan av att kastas mellan hopp och förtvivlan.

Jag tror, helt ärligt, att du ska ta din medicin precis som vanligt och försöka att hålla dig från att testa tills du ska på VUL. För du har väl fortfarande tiden kvar till nästa fredag?

Ge inte upp hoppet!!! Du blöder inte....hoppas du får stöd av din man...det behöver du!

Tack alla söta! Tack för att ni finns! Har kvar mitt vul nästa fredag 1dec. Fortsätter ta medicinerna. Känner jag behöver prata med skolan då d säkert undrar varför vi som oftast försover oss. Känns inte kul men känner mig lite tvungen så dom inte tror nåt annat e fel.. Känner inget stöd från min man! Besviken o arg o ledsen men som sagt han har nog väldigt svårt att förstå. Men jag känner just nu att jag när detta är över ska ta mig en ordentlig funderare runt förhållandet. Känner att det spelar ju en väldigt stor roll att ens partner lyssnar på en o är ödmjuk o hjälpsam när man behöver det ÄVEN om han inte kan förstå hur jag känner! :(

Jag och min man har haft sju missfall ihop. Det är ju så tärande för bägge. Han försöker stötta så klart men jag märker att han blivit mer och mer avtrubbad och till slut irriterad på mig. Vilket jag förstår egentligen för jag blir skitsur och irriterad mot allt och alla av alla hormoner och oro..  Vårt näst sista missfall var ett MA i vecka 11 (slutat utveckas i v7) och han blev otroligt ledsen av det. Han hade bara släppt all oro och var jätteglad. Det tog nog knäcken på honom tror jag. Så alla har sitt sätt att reagera. Men det är klart att ni måste prata om det. Skitjobbigt är det.