Styvbarn kommer helt plötsligt hem under julen!

Att läsa TS inlägg i den här tråden och hur hon bemöter personer som tex "Eyna" och anonym (värdelöst) gör det ju omöjligt att tro att hon med sin attityd skulle ha haft något att göra med att mannens dotter valt att inte besöka sin pappas hem. Maken till balanserad person med självinsikt och ödmjukhet som TS uppvisar i de inläggen får man faktiskt leta efter!

...detta inlägg kan innehålla spår av ironi

Vi exkluderade henne från ett rum, inte exkluderade henne från oss. Då skulle hon ju inte ha varit välkommen hem under jul. Detta rum hände alltså EFTER hon SJÄLV VALT BORT VÅRT HEM. Vad med det är det du inte begriper? Din upplevelse är inte vår, beklagligt det som är för dig, men håll din aggression i schakt. Eller starta en egen tråd vetja! Om du har läst på innan dina utbrott så hade du fått med dig hur mycket jag har försökt och kämpat med detta. Ja barnet skulle ha en helt annan syn i denna tråd, precis som du säger att hon inte har gjort nåt, ja. Att vi varit jäkliga, för vi har regler. Hennes mamma har inga regler. Jag har åsidosatt mitt eget barn för detta barn. Men det är väl uppenbart ljug.Hon känner sig sviken av sin pappa pga att hon inte fått sina viljor igenom och framförallt den största viljan, att få bo ensam med pappan. Detta kunde ju givetvis inte pappan gå med på. Så ja i hennes värld är detta svek. I en normal värld är det helt befängt att välja bort familj mot familj. Ingen vettig gör så. Men uppenbart ljug det med kanske!Ja jag tycker verkligen du ska ta ditt eget råd här, att växa upp. Gör du allt för att din son ska ha goda vibbar hos sin pappa? Håller du den här högst omogna attityden och barnsliga utbrott i schack inför din son? Om inte, förstår jag att han inte vill åka!

Mina barn pratar med mig, du skulle prova. Du anar inte vad mycket du skulle få veta det gäller att ha en god och nära relation till sina barn, på så vis lyckas man även att inte projicera ner sin egna ilska på barnen, utan man lyckas att prata med varandra. Man lyckas även att gott samarbete med barns andra föräldrar. Min bonusdotters mamma är lite som här, projicerar ner allt ont hon tycker och vill inte dottern behöver inte dottern! Det gör henne glad över att vara den bästa föräldern, men är absolut inte sen med att snyfta inför andra hur dålig pappan är...... Genomsyrande egoistisk och manipulativ.......

Jag pratar jättemycket med båda mina barn. Min sons pappa säger till honom att han är välkommen att sova där om han vill men då får han sova på en madrass, vilket han vet att sonen inte vill och då slipper de ha honom där. Hans bonusmamma har ogillar både mig oh sonen från första början. Så verkar det ju inte vara för dig iallafall och det är ju positivt. Jag är ingen sur biomamma som får utbrott men jag triggas igång när jag läser det du skriver. Det är klart att ett barn inte ska få bestämma över sin förälder men nu har hon inte ens ett rum hos er och därmed har ni ju stängt dörren helt ifall hon skulle tänka om och ändra sig. Jag har barn m två

Olika pappor och min dotters pappa skulle aldrig åsidosätta henne. Vi har en superbra relation och jag och hans nya fru är vänner. Vi var till och med på deras brölllop och firade jul ihop. Som ett gäng goda vuxna. Och barnen tycker om det. Det skulle aldrig gå med min sons pappa och tjej. Han prioriterar sin nya familj och min son mår jättedåligt över det. Jag har aldrig pratat illa

Om pappan eller bonusmamman inför honom, för så gör man inte. Och han har berättar väldigt mycket för mig om hur det är hemma hos pappan. Mycket tjafs och hon bestämmer, han kallar henne för häxa, och pappan är supermesig och kan inte säga ifrån och stå upp för sin son. Det är tragiskt. Men man kan inte bestämma över andra vuxna. Hoppas det ordnar sig för er tillslut.

Mitt styvbarn har inte velat vara hos sin pappa, hos oss, där hon även har en lillasyster på 5, sedan februari månad detta år. Hon har inte velat hälsa på, pratat med sin pappa på jättelänge, fram tills för ett par månader sen, men ff inte kommit hit. Hon har inte hälsa på stan, inte berättade hon om ny pojkvän heller då det begav sig, mamman fick hon att hålla tyst om detta, så vi fick veta det via ryktesspridning. Hon har pratat dåligt om oss, hur hon mår dåligt här får ångest av oss, hur jag som styvmamman styr och ställer och är fruktansvärt elak etc. Den andra styvdottern är här varannan vecka. Jag har en dotter från tidigare, henne får jag merparten information från om läget hur det ligger till. Så då har vi exkluderat henne enligt hennes egen önskan från familjen, dvs inget rum här längre osv. Men så helt plötsligt ville hon komma hit på juldagen...! Julklappar.. Är min första tanke.. Bara därf.. Hon var här i heeeela tre timmar

Så nu tänker jag, hur förhåller jag mig till detta?

Ja, som jag förstår, så är det besvärlig sits det här. Har läst dina inlägg och förstår varför du är upprörd. Tänkte bara svara din fråga här: JA, hon kom hem bara för att få julklappar! Självklart. Och ev kolla läget lite. Hon visste om att hon skulle få en julklapp och hon var nyfiken vad de andra skulle få. Ev har hon blivit även tillsagd av sin mor att hämta julklapparna hos pappan. Och så betraktas julen som försoningstid- hon visste om att hon inte skulle få skäll av er. :-P

Hon är en tonåring och testar. Det är just det du ska förhålla dig till. Var vänlig och bestämd. Ditt hus dina regler. Ha inga förväntningar alls.

Att din man fixat julklappar till henne är ju inget konstigt. Det är hans uppgift att hantera sin dotter oavsett. Du kan luta dig tbx och se på vad som händer. Bry dig mindre om henne för din egen skull! Gör henne inte till ditt problem!

Inget avkall på bekostnad av hennes syskon. Barn i 16års ålder i vanliga skilsmässohem väljer att bo hemma mer hos en av föräldrarna- oftast väljer de ut det bofasta hemmet av rent bekvämlighetsskäl. Hon valde mamman, (mamman vill självklart ha henne hos sig så länge hon inte helt spårar ut där.)

Absolut inga konstigheter. Ni ska dock inte låta henne styra hemma hos er, ha utbrott eller spela dramaqueen. Ta det lugnt och låt få se vad som händer. Snart är hon myndig (därmed inte sagt att de blir mindre krävande för det! Jag menar barn i allmänhet) Hon har ju redan haft en hemlig pojkvän - det kanske blir bra det här. Låt hennes mamma ta hand om det också, hon behöver inte prata om det för er. Bry dig mindre, som sagt!

Det finns barn som manipulerar för att få sin vilja genom. Och det finns vuxna som manipulerar sina barn för att få barnen göra som de vill. Vad vill hon egentligen och vad vill hennes mamma?

Ibland hjälper det att bråka eller prata ut. Ibland inte. I det här fallet så låt bara tiden gå....

Varför ska jag tro på det du skriver? När du skriker att allt det jag säger är ljug? Lika gärna jag kan ju säga att de personer du pratar om skulle ha en helt annan uppfattning än dig, att det skulle låta helt annorlunda än det du beskriver. Men helt plötsligt har inte du eller din son gjort nåt? Fast du skriker till mig att jag absolut inte kan påstå att jag är oskyldig, fast det är just det du själv säger. För mig är det stora motsättningar. Jag vet ju bäst i vad som sker och skett i mitt liv, du vet bäst i ditt och blir upprörd just nu över att jag inte bara kan ta dig på orden. Precis så känner jag, säger jag att jag har kämpat och säger jag att flickan verkligen HAR problem så är det för att jag vet det om mitt eget liv och inte du eller nån annan här. Precis som du och din story här, jag tror trots allt på dig och tycker det är ytterst beklagligt. MEN skyll inte allt på exets nya fru! Varför gör alla så jämt?? Oavsett har inte ditt ex nån skyldighet gentemot just dig, och att deras dynamik inte är som eran var kan du inte haka upp dig på. Bor din son vh eller vv? Oavsett kan jag definitivt hålla med om att ett barn verkligen ska ha en säng! Här VISSTE vi att denna dotter inte ville sova här, eller ens vara här, så VARFÖR skulle vi då hålla ett tomt rum medan vår femåring får bo i vårt sovrum? Berätta det för mig! Hålla ett tomt rum för eventuella övernattningar, som denna dotter klargjort för alla, inte kommer att ske. Nåt som pappan gav chansen INNAN han överlämna rummet i HANS EGET HUS till sitt andra barn, som faktiskt inte har bett om systerns hat. Vet du vad hon skrev om sin nya lillasyster i skolan som lärarna hörde av sig om? "Jag älskar dig egentligen men jag hatar att du finns, att du springer runt överallt och inte kan låta mig ha min pappa ifred? Räcker det inte med att dela min pappa med en annan lillasyster redan? En såkallad ny syster som jag hatar och hennes mamma mer än livet själv och då älskar jag mig själv mest. Varje gång dom bråkar önskar jag att dom ska skiljas och hatar pappa mer när han inte gör. De ska bara pussas, äckligt! Jag då? Tack och hej". Att jag kan citera detta är för att det satte sig hårt på oss, i oss. För vi trodde vi hade delat med hennes problem men visst inte. Vi fortsatte kämpa ytterligare. Tills en dag hon skickade via socialt forum minns inte vilket till sin pappa att hon ville ta en paus från vårt hem och när pappan ringde vägrade hon prata skicka sms jag vill inte prata osv. Så höll hon på tills pappan åkte hem till mamman och tog upp just detta om boendet och rummet. Mamman ställde sig bakom flickan när flickan vägrade flytta åter. Då satte pappan ner näven i bordet och talade om att vill hon inte försvinner rummet till oss som faktiskt vill bo där och inte beter oss som primadonnor. Men i folks ögon gör pappor och styvmammor faktiskt aldrig rätt. Här satte han ner näven, shame on him. Innan var han en mes, shame on him. Hur man än gör så gör man ju fel. Det beskriver du ju själv här om din sons styvmamma och mes till pappa.

Jag förstår att det gjorde fruktansvärt ont att läsa det hon skrivit om sin syster. Men det jag tänker på är att hon uppenbarligen mår väldigt dåligt över situationen och borde få stöd och hjälp. Oavsett så är hon ett barn om än ett stort barn. Tjejen verkar ha svårt att hantera sina känslor och verkar känna stor svartsjuka mot syskonen. Men att liksom räkna bort henne blir ju bara ett ytterligare avståndstagande. Jag förstår er också då man blir matt av att kämpa med konstant motstånd. Kanske behöver ni iallafall tydliggöra för henne vad som gäller. Typ: vi respekterar att du inte vill vara här just nu men du är välkommen hit när du vill. Så att hon vet att er dörr står öppen även om hon inte vill komma.

Fast vi räknade ju inte bort henne direkt, och här är alla barn lika viktiga. Vad skulle vi säga åt vår femåring? Nej vi håller på det rummet medan din syster som aldrig pratar med dig eller oss har det bekvämt hemma hos sin mamma. Men du får inte ha det bekvämt hos din mamma. För du förstår att du är inte lika viktig. Varför? För att du inte är ett skilsmässobarn. Vi kan tyvärr inte åsidosätta henne, särskilt inte efter att jag gjorde det med min andra dotter och det bara blev värre! Så det spelar ingen roll hur man tillmötesgår henne, hon bara trampar över oss. Kan inte acceptera det och tycka att det är okej.

Men jag kan hålla med dig att vi nog måste hitta en lösning i hur vi ska göra med det klargörandet utan att ge bort vår femårings rum. Vi har pratat om det och som det är nu har vi en tältsäng i hennes biologiska systers rum för henne, och det vet hon ju men för övrigt finns ingen plan då hon ju varit så bestämd med det och vi tillslut sa till varann att vi har fler barn, dags att ge vår energi till dom nu och börja må bättre som förälder, bättre självförtroende i det. Ja vi får se vad vi kommer fram till.

Toppen! Och ni ska självklart inte ge bort 5åringens rum! Vad är detta för trams!

Vissa barn klarar inte av stora förändringar i sitt liv (typ en förälder som gifter om dig, nya syskon, olycklig omogen biomamma mm.) och det är INGET FEL att låta flickan bo hos sin mamma.

Alla barn vill inte byta bostad vv. Vissa barn vill ha uppmärksamhet 24/7 och om det finns en möjlighet till det hos mamman - varför inte låta flickan bo där i lugn och ro utan dåligt samvete?

Pappan kan träffa sin dotter någon annanstans - i stan och fika, som vuxna människor gör, Hon är 16! En stor tjej och kanske mår hon bättre så - att inte behöva träffa sina småsyskon (som hon ogillar). Dessutom har hon ju även ett litet syskon hemma hos sin mamma också. Kanske lättare där att knyta an och det räcker ju.

Alla syskon behöver inte umgås med varandra till varje pris. Ibland kan det vara rent av skadligt - om t ex en storasyster hatar sin lillasyster och visar det öppet.

Ts, du behöver verkligen avstånd och lugn och ro. Koncentrera dig på dina egna barn, eller de barn som vill det. 16åringen har sina egna föräldrar. Låt de lösa sina problem själva.

Ibland blir det inte som man tänkt sig-den inkluderande big happy family uteblir. Då får man väl gilla läget och göra bästa av situationen. Hon vill inte ha ngn styvmamma- backa vackert och bli pappas fru istället.