• Anonym (Fd styvmor)

    Varför kalla styvbarn för en bonus?

    Ja, varför kalla styvbarn för en bonus?

    Så vitt jag vet är en bonus en fördel och när man läser här (och även i mitt eget privatliv) så är styvbarnen definitivt ingen bonus!

    Jag menar inte att styvisar måste vara pest och pina men för att kallas för just "bonus" borde de ju ändå vara ett positivt inslag i styvförälderns liv. Och hur ofta är de det?

    Varför kan vi inte bara enas om att styvbarn generellt inte är en bonus utan något man får stå ut med? 
    När ska (speciellt FL-) folk fatta att man inte har lust att bygga sitt liv runt en unge som skaffats med en annan person i partnerns tidigare liv?

    Jag menar inte att det är något fel på själva barnen, men varför varför ska man kalla något som försvårar ens eget liv för en "bonus"?!?!?!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-12-31 15:29
    Lite justeringar i min ts bara, det gick nog lite för fort när jag skrev och någon uppmärksammade mig om det. Tackar för det!

    -----------------------------------------

    Vi behöver inte enas om att vi generellt ogillar partnerns barn, naturligtvis är det inte så.
    För vissa av er fungerar det ju helt uppenbart och ni ser era styvbarn som en bonus.

    Sedan finns uppenbart vi som absolut inte ser styvbarn som en bonus utan snarare som en belastning. Vilket är väldigt populärt att klanka ner på oss för.

    Så vad vi istället kanske kan enas om är att man inte måste älska sina styvbarn?
    Man måste inte vara en "extraförälder" eller han något ansvar för partnerns barn.
    OCH, sist men inte minst (efter påhoppet på mig i kommentarerna) bara för att man inte älskar dessa styvbarn så vill man dem absolut inget illa.
    Jag tänkte först anmäla det vidriga som en person beskyllde mig för men lät det stå kvar som ett bevis på vilka påhopp vi mindre barnkära personer ibland utsätts för. Främst då här på sajten av personer som troligen inte sagt samma sak ansikte mot ansikte.

  • Svar på tråden Varför kalla styvbarn för en bonus?
  • Anonym (Bratz)
    Anonym (Mom2four) skrev 2018-01-01 00:53:24 följande:

    Men hur tänker man som styvmamma (kan ju inte kalla dig bonus med tanke på din syn på barnen) om man ens funderar på att dejta någon med barn om man vet med sig att du kanske inte kan få din partners uppmärksamhet nonstop, när man har ett sånt stort bekräftelsebehov? Gillar man inte barn, då har jag ett tips, dejta INTE någon med barn!!


    Om man blir kär blir man kär, alltid ska motsägare diktera om denna eviga kärlek. "Lämna, stick, dra, du är avskum..". Ett barn kan inte tinga sin förälder resten av livet, det kommer en tid när de växer upp flyttar hemifrån och har sitt - vad ska denna förälder göra då? Sitta ajour enligt dig? Inget liv, inget innehåll, ingenting. Sitta ajour ifall det vuxna barnet behöver dig och slänga ut alla andra som står vid dörren och vill in? Sålänge jag stryker mitt barn medhårs är jag toppen, annars är jag avskum!
  • Anonym (Idda)
    Anonym (Bratz) skrev 2018-01-01 08:09:09 följande:

    Om man blir kär blir man kär, alltid ska motsägare diktera om denna eviga kärlek. "Lämna, stick, dra, du är avskum..". Ett barn kan inte tinga sin förälder resten av livet, det kommer en tid när de växer upp flyttar hemifrån och har sitt - vad ska denna förälder göra då? Sitta ajour enligt dig? Inget liv, inget innehåll, ingenting. Sitta ajour ifall det vuxna barnet behöver dig och slänga ut alla andra som står vid dörren och vill in? Sålänge jag stryker mitt barn medhårs är jag toppen, annars är jag avskum!


    Precis. Det finns en tid då barnen flyttar hemifrån. Fram till dess borde man ta sitt föräldraansvar, det innebär bland annat att se till sitt barns bästa genom att inte ta in partners som barnen inte trivs med eller som inte verkar uppskatta barnen. Det är det ansvaret man tar på sig när man väljer att skaffa barn.
  • smulpaj01

    Jag anser att partnerns barn ÄR en bonus i mitt liv!

    Ser absolut inget negativt och har aldrig gjort. Att det skulle vara en belastning förstår jag inte alls.

  • Mila76
    Anonym (Bratz) skrev 2018-01-01 08:09:09 följande:
    Om man blir kär blir man kär, alltid ska motsägare diktera om denna eviga kärlek. "Lämna, stick, dra, du är avskum..". Ett barn kan inte tinga sin förälder resten av livet, det kommer en tid när de växer upp flyttar hemifrån och har sitt - vad ska denna förälder göra då? Sitta ajour enligt dig? Inget liv, inget innehåll, ingenting. Sitta ajour ifall det vuxna barnet behöver dig och slänga ut alla andra som står vid dörren och vill in? Sålänge jag stryker mitt barn medhårs är jag toppen, annars är jag avskum!
    Naturligtvis finns det personer som tycker om barn vilka föräldrar kan inleda relationer med. 
    Antalet kvinnor i SD:s riksdagsgrupp är lägre än antalet kvinnor i Iraks parlament. Är du nöjd med det, Jimmie Åkesson?
  • Anonym (Mom2four)
    Anonym (Bratz) skrev 2018-01-01 08:09:09 följande:

    Om man blir kär blir man kär, alltid ska motsägare diktera om denna eviga kärlek. "Lämna, stick, dra, du är avskum..". Ett barn kan inte tinga sin förälder resten av livet, det kommer en tid när de växer upp flyttar hemifrån och har sitt - vad ska denna förälder göra då? Sitta ajour enligt dig? Inget liv, inget innehåll, ingenting. Sitta ajour ifall det vuxna barnet behöver dig och slänga ut alla andra som står vid dörren och vill in? Sålänge jag stryker mitt barn medhårs är jag toppen, annars är jag avskum!


    Jo men jag har sett det på nära håll. Jag har tre barn sen ett tidigare förhållande och sen träffade jag en ny och vi fick ett gemensamt barn och hans barn är viktigast i världen och mina styr han och ställer med som en diktator. Mina tidigare barn är hemska på alla sätt och vis enligt honom, ligger något på golvet så är det inte hans unge som slängt saken där. Ramlar hans unge ner från soffan så är det mina barn som puttar ner hans unge osv. Min kärlek är död och jag är på väg ur förhållandet. Funkar det så är det kanon men om inte så är det vidrigt
  • Anonym (Bratz)
    Anonym (Idda) skrev 2018-01-01 08:30:08 följande:

    Precis. Det finns en tid då barnen flyttar hemifrån. Fram till dess borde man ta sitt föräldraansvar, det innebär bland annat att se till sitt barns bästa genom att inte ta in partners som barnen inte trivs med eller som inte verkar uppskatta barnen. Det är det ansvaret man tar på sig när man väljer att skaffa barn.


    Absolut inte, ett barn kan inte tinga dig. Du äger inte dom, dom äger inte dig. Du har rätt att ta in en partner som barnet inte gillar, sålänge denna partner INTE ÄR ELAK. Det är din fulla rätt och barnets skyldighet är att acceptera läget. Tror mest det är lata, oengagerande föräldrar som väljer den väg du nämner, för att de inte orkar ta sig an jobbet det är att parera partner och barn osv. Då väljer de den lätta vägen, gör barnen till primadonnor och lever genom sina barn och väl ute i samhället är barnen missanpassade pga att de fått sig en björntjänst, har ingen aning om hur de ska göra eftersom alla ju ska anpassa sig efter dom! Hur tänker man som förälder då? Inte alls! Me, me, me.. Men därför nya generationen beteende är så avskyvärt många gånger, respektlöst i samhället och skolan. "Du bestämmer inte över mig- attityder", det är den sortens föräldrar som skapat. Mina barn är iallafall inte såna. Jag sätter dem i första rummet, men i rätt rum och i rätt situation. Om de beter sig illa i skolan, får jag inte hålla med lärarna? För det betyder ju att jag håller med en annan vuxen och inte barn. Du hör ju själv..
  • Anonym (MM)

    När jag hade en partner med barn på heltid tidigare så tyckte jag mycket om barnen men såg dem ändå inte som någon fördel i mitt liv. De innebar en ständig bundenhet och ingen egentid alls med min partner. Jag behöver mer än någon timme per vecka ensam med min man. 

    Så jag avslutade relationen till sist och det gjorde mitt liv så mycket bättre då jag nu har en man utan barn. Vi har tid att göra saker tillsammans och det gör vi också. Det känns så fint att ha träffat en man utan barn för jag kunde tidigare konstatera att jag är en privat person och att jag har svårt att ha andras barn runt mig dygnet runt. Trivs ensam och med min partner! 

  • Anonym (Bratz)
    Anonym (Mom2four) skrev 2018-01-01 10:20:19 följande:

    Jo men jag har sett det på nära håll. Jag har tre barn sen ett tidigare förhållande och sen träffade jag en ny och vi fick ett gemensamt barn och hans barn är viktigast i världen och mina styr han och ställer med som en diktator. Mina tidigare barn är hemska på alla sätt och vis enligt honom, ligger något på golvet så är det inte hans unge som slängt saken där. Ramlar hans unge ner från soffan så är det mina barn som puttar ner hans unge osv. Min kärlek är död och jag är på väg ur förhållandet. Funkar det så är det kanon men om inte så är det vidrigt


    Ja fy vad vidrigt. Men i de fall man är snäll trots ogillande tycker jag inte det är skäl nog till utropstecken. Då får barnen bara gilla läget. De kan inte styra över kärlek. Exempelvis vet jag en pappa vars tonårsdotter inte gillade flickvännen, behandlingen flickvän gentemot dotter var u.a, ändå kunde inte dotter acceptera. Pappan försökte förklara att ingen annan kan diktera nån annans känslor, dottern ville inte förstå. Plötsligt träffar hon själv en pojkvän UTAN ATT PRESENTERA honom för pappan, varför? Jo för hon visste givetvis att hon var en hycklare.
  • Anonym (Mom2four)

    Min pappa gifte om sig med en ny kvinna för ca 12 år sen. Hon har inga egna barn och hon gillar inte heller oss i vuxen ålder vilket gjort att jag och mina syskon inte har någon kontakt alls med honom eftersom man måste stå ut med hennes dryga kommentarer hela tiden. Min pappa har sju barnbarn som han aldrig träffar. Men det måste kännas himla bra i hjärtat när man sitter där på ålderns höst utan någon som hälsar på, veta allt man gått miste om.

  • Brumma
    Anonym (Bratz) skrev 2018-01-01 08:09:09 följande:

    Om man blir kär blir man kär, alltid ska motsägare diktera om denna eviga kärlek. "Lämna, stick, dra, du är avskum..". Ett barn kan inte tinga sin förälder resten av livet, det kommer en tid när de växer upp flyttar hemifrån och har sitt - vad ska denna förälder göra då? Sitta ajour enligt dig? Inget liv, inget innehåll, ingenting. Sitta ajour ifall det vuxna barnet behöver dig och slänga ut alla andra som står vid dörren och vill in? Sålänge jag stryker mitt barn medhårs är jag toppen, annars är jag avskum!


    Att vara inte få sin partners uppmärksamhet nonstop - är det samma sak som att barnet "tingar" sin förälder?

    Att som förälder deöa sin uppmärksamhet mellan sitt barn och sin partner - sutter man ajour då? Stryker man sitt barn medhårs då? Eller hur fick du den kopplingen? Hur kopplade din hjärna?

    Behöver man sin partners uppmärksamhet nonstop så får man välja en partner utan barn. Och inte skaffa några gemensamma heller...
Svar på tråden Varför kalla styvbarn för en bonus?