dotter har fått allergi mot hund

Min 11-åring har ett antal födoämnesallergier, samt astma.

Han är alltså 11-år, ganska stor, börjar känna sin kropp lite iaf och kan berätta helt och fullt hur det känns. Ändå så hamnar vi ibland i att han är undermedicinerad i astman utan att vi förstår det. Vi märker inte att han varit lite mindre energisk, lite mindre uppåt och glad föränn de höjer dosen och man inser att "shit, ungen är helt plötsligt mycket piggare" Hans astma kommer mest vid ansträngning och han blir därmed bara lite slöare till vardags. På träningarna kan man se att han blir lite latare men oftast tänker man inte på det föränn han blir bättre och helt plötsligt jobbar mycket hårdare. Med det sagt, man behöver inte märka astma i vardagen. Det tog många år innan han fick diagnos.

Min 9-åring som alltid växt dåligt har aldrig haft några som helst allergisymtom. Inga utslag, inget kli, ingen astma eller håglöshet eller något sådant som brorsan kan få när han reagerar. Jag var rätt säker på att han faktiskt tålde allt. Han har bara varit djäkligt liten. Sen för några månader sen började vi misstänka reflux för han har så dålig andedräkt och dålig miljö i munnen. Fick medicin och blev helt lycklig efter 3 dagar för att han mådde så mycket bättre, det kom inte upp kräk i munnen längre (det har han dock aldrig klagat på innan men han visste väl inget annat). Fick i order av dietisten att testa mjölkfritt och samma där. Några dagar och det blev ytterligare en annan unge. Han har aptit, han är sprallig, piggare, hans tidigare explosiva humör har blivit mycket bättre. Han har börjat växa på både vikt och längd. Det här är ett barn vi, under snart 10 år, aldrig trott det varit något fel på förutom tillväxten.

Med det sagt. Behåller ni hunden kan ni aldrig vara säkra på att er dotter mår så bra som hon har potential att må. Det är ett val man kan göra som vuxen. Men man kan inte göra det valet som barn eller åt ett barn. Där måste man ta det säkra före det osäkra.