Vi har en tik idag (drever) och sambon är inne på att para henne. Först var han inne på att vi ska köpa valp till sommaren ungefär men nu vill han ta tag i gamla planer och para den vi har. Jag som har noll erfarenhet, hur mycket jobb är det när valparna väl kommit?
Om du är seriös & vill para/föda upp valpar själv så finns det kurser du kan gå via SKK. Men är det 'bara' en valp ni vill ha så är det nog bäst att hitta en uppfödare och köpa från en professionell. Bra uppfödare ger också livslång hjälp, så du kan alltid ställa frågor och ha någon med kunskap nära till hands!
Du måste endå ta ledigt då en valp är ny i världen. Helst några veckor & sedan ha planer för hur det ska bli senare. Man kan inte lämna en hund ensam för länge & det krävs mycket träning. Valpkurser är jättebra för det!
Många tror att valpar mest är söta & är inte alls beredda på allt anmat som följer med, som tuggandet (valptänder är vassa!) & hur ofta man måste gå ut i början. Det kan ta upp till ett år innan en valp är helt rumsren!
Tålamod, tid & pengar är nog de viktigaste sakerna.
Tänk på att hemmet också måste valpsäkras!
Det är jätteroligt att du är intresserad av att skaffa valp, men det är så mycket som måste tänkas på.
Mitt råd är att läsa på så mycket du bara kan. Tala med folk med erfarenhet & jag önskar er all lycka till!
Det blir betydligt billigare och mindre tidskrävande att köpa en valp än att ta en kull själv. Om det även är jakt den tänka valpen ska kunna användas inom brukar man ju känna sig rätt angelägen om att föräldradjuren och stammen bakom dessa är bevisat jaktdugliga och då har producerat avkommor med lika eller bättre egenskaper. Kanske känner din sambo stammen väl bakom sin tik och grannens hane, kanske gör han inte det. Att ha vuxit upp i en familj som fött upp hundar garanterar ingenting, finns massor av uppfödare som inte är duktiga på det dom gör. Vill du skaffa dig en egen uppfattning om det här på djupet så sätt dig in i rasen, samt läs på lite om uppfödning.
Eftersom du aldrig haft hund har du ingen aning, alltså jag kan säga så här - bara en valp kan få en att totalt bryta samman på grund utav hur mycket dom kräver av ens tid, för att inte nämna sömnbristen dom kan orsaka. I regel tenderar man att lägligt nog "glömma bort" exakt hur förjävligt det kan vara när suget efter en till hund börjar göra sig påmind. En hel kull? Där man kanske inte får alla såld utan sitter med flera stycken kvar? Ja jävlar, då ska man vara bra hundkär och verkligen brinna för intresset och uppfödning. Eller ni har tillgång till egna hundgårdar som dom små monstren kan vara i när ni behöver avlastning och paus?
Tolka mig inte fel, jag älskar hundar och brinner för mig egen ras. Avelsplaner finns inom 2-3 år. Vi har 1 jakthund och 4 snart 5 kanske 6 Siberian huskies (draghundar), så jag har ju gått igenom valpstadiet flertalet gånger samt haft tid på mig att verkligen fundera på vad jag håller på med och framförallt vill hålla på med. Ägt rasen sedan 2009. Vore det inte för att vi ämnar behålla 2-3 valpar själv ur kullen som eventuellt ska tas skulle jag definitivt ha fortsatt att istället köpa valp ifrån annan uppfödare. Mycket billigare och mindre tidskrävande, samt betydligt mindre ansvar.
Det blir betydligt billigare och mindre tidskrävande att köpa en valp än att ta en kull själv. Om det även är jakt den tänka valpen ska kunna användas inom brukar man ju känna sig rätt angelägen om att föräldradjuren och stammen bakom dessa är bevisat jaktdugliga och då har producerat avkommor med lika eller bättre egenskaper. Kanske känner din sambo stammen väl bakom sin tik och grannens hane, kanske gör han inte det. Att ha vuxit upp i en familj som fött upp hundar garanterar ingenting, finns massor av uppfödare som inte är duktiga på det dom gör. Vill du skaffa dig en egen uppfattning om det här på djupet så sätt dig in i rasen, samt läs på lite om uppfödning.
Eftersom du aldrig haft hund har du ingen aning, alltså jag kan säga så här - bara en valp kan få en att totalt bryta samman på grund utav hur mycket dom kräver av ens tid, för att inte nämna sömnbristen dom kan orsaka. I regel tenderar man att lägligt nog "glömma bort" exakt hur förjävligt det kan vara när suget efter en till hund börjar göra sig påmind. En hel kull? Där man kanske inte får alla såld utan sitter med flera stycken kvar? Ja jävlar, då ska man vara bra hundkär och verkligen brinna för intresset och uppfödning. Eller ni har tillgång till egna hundgårdar som dom små monstren kan vara i när ni behöver avlastning och paus?
Tolka mig inte fel, jag älskar hundar och brinner för mig egen ras. Avelsplaner finns inom 2-3 år. Vi har 1 jakthund och 4 snart 5 kanske 6 Siberian huskies (draghundar), så jag har ju gått igenom valpstadiet flertalet gånger samt haft tid på mig att verkligen fundera på vad jag håller på med och framförallt vill hålla på med. Ägt rasen sedan 2009. Vore det inte för att vi ämnar behålla 2-3 valpar själv ur kullen som eventuellt ska tas skulle jag definitivt ha fortsatt att istället köpa valp ifrån annan uppfödare. Mycket billigare och mindre tidskrävande, samt betydligt mindre ansvar.
Är hon en bra jakthund? Är hanen en bra jakthund? Finns det några jaktprov ni kan gå innan parning? Prata med rasklubben om vad de kräver för att kullen ska vara med på valphänvisningen.
På allmän information under rubriken Avel:
svenskadreverklubben.se/allman-information/
"Det är tyvärr långt ifrån alla drevrar som kommer ut på våra olika prov. Det kan inte nog poängteras hur viktigt det är att så många som möjligt startar sin drever på drevprov och visar den på utställning. Det är de enda verktygen vi har för att kunna göra en så korrekt och bra utvärdering av aveln som det bara går. Det bästa vi kan göra om man håller rasen drever kär är att jobba för att få så många dreverägare vi känner att visa upp sina hundar på prov."
Själv tycker jag ju att det är rätt oansvarigt gentemot rasen (avsett vilken ras det gäller) att para en helt omeriterad hund vid 5 års ålder.
Är hon en bra jakthund? Är hanen en bra jakthund? Finns det några jaktprov ni kan gå innan parning? Prata med rasklubben om vad de kräver för att kullen ska vara med på valphänvisningen.
På allmän information under rubriken Avel:
svenskadreverklubben.se/allman-information/
"Det är tyvärr långt ifrån alla drevrar som kommer ut på våra olika prov. Det kan inte nog poängteras hur viktigt det är att så många som möjligt startar sin drever på drevprov och visar den på utställning. Det är de enda verktygen vi har för att kunna göra en så korrekt och bra utvärdering av aveln som det bara går. Det bästa vi kan göra om man håller rasen drever kär är att jobba för att få så många dreverägare vi känner att visa upp sina hundar på prov."
Själv tycker jag ju att det är rätt oansvarigt gentemot rasen (avsett vilken ras det gäller) att para en helt omeriterad hund vid 5 års ålder.
Undrar detsamma som LFF, och undrar vad som gör att man tror att just grannens hanhund skulle bli den bästa matchningen. Särskilt om den inte Heller är meriterad eller ställd.
Jag har släkt som föder upp jakthundar (finsk spets) och de är supernoga med att meritera sina djur, även ställa dem för exteriörbedömning. Särskilt inom mindre raser är det superviktigt, jag är överraskad att en människa som kommer från kennelbakgrund inte tar sådant i beaktning.
Det är en del tid och kostnader som går åt.
Undrar detsamma som LFF, och undrar vad som gör att man tror att just grannens hanhund skulle bli den bästa matchningen. Särskilt om den inte Heller är meriterad eller ställd.
Jag har släkt som föder upp jakthundar (finsk spets) och de är supernoga med att meritera sina djur, även ställa dem för exteriörbedömning. Särskilt inom mindre raser är det superviktigt, jag är överraskad att en människa som kommer från kennelbakgrund inte tar sådant i beaktning.
Det har helt enkelt inte blivit av, bla då hans liv vändes uppochner för 2,5 år sen och sen har det bara rullat på. Förutom vid avel, varför skulle de vara så viktigt med drevprov? Förra hunden han hade ställde han ut, jaktchsmpion va hon. Men denna har de inte blivit av.
Hur dom har kommit fram till att grannens hund kan va bra det vet inte Jag, jag har inte frågat men det är ett bra tag sen som de pratade om att para dom två. Men han är som sagt också en väldigt bra jakthund. Även där finns stamtavla
Drevprovet är till för att hunden ska visa att den kan jobba på det sätt en drivande ras ska. Det är viktigt att alla hundar inom en arbetande ras (eller så många som möjligt) gör de prover som rasen bör göra, hur ska annars valpköpare kunna se att en parning nedärvt bra egenskaper för den rasens bruksområde? När man letar valp vill man inte bara kunna se eventuella föräldrars resultat och deras föräldrars resultat utan även övriga avkommors resultat. Vet man inte det, hur ska man då kunna öka chansen att få en rastypisk hund? Om man som uppfödare inte förstår varför man ska meritera sin hund är man inte seriöst intresserad av rasens framtid och bör inte ge sig in i aveln.
Fast LFF svarade alldeles utmärkt på det: för att bidra till rasens staistik som helhet. Det är inte bara avelsdjurens resultat som bidrar, utan kullsyskon, farfar, mormor, halvsyskon och så vidare oavsett om man är intresserad av att avla vidare på just de djuren eller inte.. Alla hundar räknas när man vill utvärdera en blodslinje eller arbetsförmågan hos en ras, särskilt en sådan snäv och förhållandevis liten ras som drevern.
Nu har han dessutom bestämt sig för att avla på tiken och då borde väl verkligen en omsorgsfull utvärdering av hunden vara på tapeten. det är trots allt inte bara ni som ska ha en valp, de övriga kullsyskonen ska säljas och spridas för vinden, sas, och påverka rasens framtid.
Jag håller helt och hållet med i vad som skrivits av föregående talare i de senaste posterna. Hela poängen med avel är att fortsätta föra fram rasen med de bästa, stabilaste & friskaste individerna. Speciellt viktigt är det här med arbetande raser.
Nu säger du också att det var ett bra tag sedan du ens talade med grannen om parning. Är du säker på att de fortfarande är intresserade?
Kanske det är bäst att just nu skaffa en valp från en erfaren uppfödare du letar upp i din närhet, som också blir din mentor? Självklart också gå kurser innan du skaffar valpar själv (om det fortfarande känns som rätt val & du vet att det gynnar rasen) i framtiden?
Ställ dig frågan varför du vill göra det här?
Jag håller helt och hållet med i vad som skrivits av föregående talare i de senaste posterna. Hela poängen med avel är att fortsätta föra fram rasen med de bästa, stabilaste & friskaste individerna. Speciellt viktigt är det här med arbetande raser.
Nu säger du också att det var ett bra tag sedan du ens talade med grannen om parning. Är du säker på att de fortfarande är intresserade?
Kanske det är bäst att just nu skaffa en valp från en erfaren uppfödare du letar upp i din närhet, som också blir din mentor? Självklart också gå kurser innan du skaffar valpar själv (om det fortfarande känns som rätt val & du vet att det gynnar rasen) i framtiden?
Ställ dig frågan varför du vill göra det här?
Vilken del i svaret var det du inte förstod? Att man inte bara tittar på föräldrar i raka led när man letar valp? Att man inte kan veta hur en parning blivit om inte alla valpar i kullen utvärderas (eller så många som möjligt)? Att man inte kan utvärdera en avelshund i vad den ger rasen om inte avkommorna utvärderas? Att det är svårt att veta vart en ras är på väg om inte rasen som helhet utvärderas, inte bara avelsdjuren?
Jag tycker det säger en hel del då hans föräldrar inte bara sysslar med uppfödning. Deras hundar vinner pris efter pris på alla möjliga utställningar, både i Sverige och internationellt så dom är riktigt duktiga. Min sambo har haft flera valpar själv, som mest har det varit 4 hundar samtidigt. Nu blir detta hans första egna kull isåfall men gällande hans kunskap, engagemang och intresse tvivlar jag inte på.
Nu är vår drever parad så vi håller tummarna för att det blir valpar i maj och att allt ska gå bra.