Men Herregud, är det ingen som fattar vad Ts menar? Vart bor ni alla som inte kan förstå detta? Jag är med om detta vartenda jäkla dag och det gör att jag ibland känner att jag inte orkar lämna en endaste gång till på skolan, och det är inte bara att folk är malliga, de är rakt ut otrevliga, trots att man själv alltid är trevlig! Jag är trött på att ta skit från folk som anser sig vara bättre för att de tagit lån (ibland tror man att de tar lån just för att de ska kunna se ner på andra) och kör en finare bil eller bor i ett stort hus som de inte ens äger.
Sen skaffar de barnvagnar de inte använder för att skryta, och fula "märkeskläder" till barnen, bara för att visa att de är lite bättre än alla andra.
Jag bryr mig inte vad de kör eller köper egentligen, det jag reagerar på är hur äckligt de beter sig, och hur de får mig och andra att må.
Även klasskompisarna kommer till mitt barn och kommenterar äckliga statusgrejer och till och med nämner sina nya bilar och hur bättre de är, och där blir det ju helt uppenbart hur snacket går, hur föräldrarna för över sitt äckliga dömande till sina barn.
Samtidigt är de så duktiga på alla föräldramöte och det är så hemskt med mobbning, trots att det är deras barn som är värst, och de gör inte ett skit åt det.
Jag är trött på denna ytliga elaka fasad, denna tävling som jag inte ens valt att vara med i, som egentligen bottnar i en rädsla att inte vara perfekt, att inte räcka till, dåligt mående och samvete. Om man kan få det att se perfekt ut på utsidan, så kanske ingen ser kaoset på insidan. Okej, vi alla mår dåligt och har problem, varför kan vi inte bara hjälpas åt någon gång? Det behöver inte ens vara något stort, för mig räcker det med att man hälsar tillbaka på morgonen, eller skiter i att skratta åt mig när jag kliver ur min sunkiga bil..
Vart är all empati man läser så mycket om överallt? För jag ser bara hat och dömande. Till och med har det blivit roligt skvaller om någon är fattig. Fattigdom är tydligen roligt, det är jättekul att skvallra om den stackars familjen som inte har råd med vinterkläder till sina BARN! Istället för att försöka hjälpa, stå och snacka skit på skolgården..
Och sen blir man förvånad över mobbning, utanförskap, självmord, depression m.m., men gör inte ett SKIT för att försöka förhindra det. Det är lättare att snacka skit och frysa ut och köpa lite mer märkeskläder.
Och jag bor inte ens i ett jättefint område, men alla verkar ändå tro att de är något här.
Det finns till och med folk här som skulle kunnat klassas som "trash", som gått och blivit fina i kanten helt plötsligt efter de flyttat från sin lägenhet till hus, och helt plötsligt går de från att ha pratat med en nästan varje dag, till att höja näsan i vädret och fnysa när man hälsar, då var man plötsligt inte "fin nog" att konversera med.
Det är sjukt att man ska bli behandlad utefter vad man kör för bil, och inte utefter hur man är som person, och ännu värre, barnen ska dras in i det. Barn till låginkomsttagare har inte lika stor rätt till att få må bra och få gå i skolan som alla andra?
The world is for the privileged?
Ja, jag har mycket att säga om detta, är så trött på det. Fattar ni inte hur dåligt ni får folk att må med ert dömande och skitsnack?
