Forum Provrörsbefr. / IVF - Svårt att få barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Stora tråden om IVF med PGD

    Tis 20 feb 2018 11:06 Läst 2635 gånger Totalt 40 svar
    Visar endast inlägg av MariaLilli - Visa alla inlägg
    Tis 20 feb 2018 11:06

    Hej!

    Finns det några andra där ute som ska/har gjort PGD som vill följas i den här tråden? Kanske redan finns någon aktiv tråd jag missat?

    Om mig, jag fick veta att jag har  polycystisk njursjukdom (ADPKD) för ca ett år sedan. Det finns därför en 50% risk att mina framtida barn får sjukdomen. Har därför blivit erbjuden att göra PGD. Jag och min sambo ska på första samtalet i veckan. 
    Är det någon som varit i samma sits och vill dela med sig av sin historia? Hur länge brukar man få vänta från första samtalet till man kan sätta igång med själva IVFn?

  • Tor 22 mar 2018 15:14 #5

    Hej Kjoltyg och tack så mkt för ditt svar!
    Vilken jobbig resa ni haft :( kan inte ens föreställa mig att behöva gå igenom allt det där. 
    Såhär har min resa sett ut hittills. 
    Fick min njurdiagnos i april/maj 2017. Blev kallad till njurmedicin i september som då skickade en remiss till klinisk genetik. Dit fick jag komma (på en återbesöks tid)  i början på Februari för att prata om vilka tester jag måste ta rent genetiskt. Då informerade dom också om att de erbjuder PGD till att som har min sjukdom. 
    Sedan fick och min partner komma på besök tillsammans 3 veckor senare för att få mer information om PGD. 

    I veckan fick vi ett informationsbrev från reproduktionsmedicin i Huddinge. I brevet stod det att de mottagit remissen men behöver komplettera med blodprover på min pojkvän gentyp, spermaprov och prover på mig, AMF, sköldkörtelprover etc. Det står också att väntetider för nybesök är ca 3-5 månader och väntetiden för ev behandling kan variera mellan 4-12 månader då den är individuell för varje par och den aktuella behandlingskön. 

    Jag har en fruktansvärd barnlängtan, har haft det länge.. Så jag kan föreställa mig att det måste vara jättetufft för dig och din partner. Jag har dock det dilemmat att min sambo inte riktigt känner sig redo än :( Men jag tänkte att det är lika bra att stå i kö eftersom det verkar ta ett tag innan man får sin tid. Samtidigt känns det lite tufft om han nu inte känner sig helt redo när det är våran tid. Han är ju helt frisk och har typ gått med på att göra IVF mest för min skull. För hans del kan vi lika gärna skaffa barn på vanligt sätt (om det nu går). Jag mår för tillfället inte dåligt i min njursjukdom men kommer med åren göra det och få sämre och sämre njurfunktion och då känns det ju skönt att veta att man gett sitt barn bästa förutsättningar att få ett friskt liv. 

    Hur långt har ni kommit i processen? 

  • Tor 22 mar 2018 15:17 #6

    Hej Undrandesökande. 

    Okej vad spännande. Varför gjorde ni PSD? Läste på lite hur det skiljer sig från PGD. Men antar att ni fått betala för det själva? 
    Du får jättegärna berätta lite mer om eran resa. Hur lång tid det tog, antar att man får betala själv?

  • Tis 22 jan 2019 20:51 #23

    Hej, 

    Jag och min partner fick faktiskt möjligheten att påbörja PGD redan i höstast om vi hade velat. Min sjukdom är inte jätteallvarlig men har ändå blivit erbjudna PGD. Vi har försökt att bli gravida själva i ca 10 månader utan PGD. Men har inte lyckats. Jag har tidigare mått så dåligt av p-ppiller, var deprimerad i flera år och mådde så dåligt så jag ibland fick vara sjuksskriven. När jag slutade med p-ppiller blev jag mig själv igen och har mått helt fantastiskt bra. Så nu är ångesten stor att jag kommer må dåligt under behandlingen. Jag och min sambo har pratat om att försöka naturligt en månad till och om det inte går göra PGD. 

    Vi ska göra det långa protokollet isf, vet inte varför? Kanske för att det är jag som är bärare på sjukdomen? 

    Hur känner ni inför att börja ta hormoner? 

  • Tis 22 jan 2019 20:52 #24
    Marie90 skrev 2019-01-21 13:53:20 följande:

    Jahapp här går man och väntar på mens så kommer den inte?! Borde fått för 3 dagar sen, tog till och med ett gravtest imorse som var negativt.. Första gången i mitt liv jag tjurar över att den inte kommer =/


    Hej Marie.

    Åh vad typsikt :( Hur går det för dig? 
    Ska du börja med nässpray när mensen kommit? 
  • Tor 24 jan 2019 19:29 #27
    Marie90 skrev 2019-01-24 18:04:46 följande:
    Mensen kom äntligen i förrgår kväll! Tog till och med ett gravtest för att utesluta det..

    Vi ska göra det korta protokollet så jag ska ta min första spruta Gonal F ikväll!! Hur nervös som helst då jag är spruträdd och aldrig tagit liknande.. Preliminärt ägguttag blir måndag 4/2..

    Jag mådde också pyton av p-piller så jag har haft spiral istället, lite rädd att jag ska må dåligt ?i huvudet? av hormonerna men jag kan ju bara vänta och se nu..

    Ni kanske får göra det långa protokollet beroende på hur många ägg du har? Jag hade väldigt många äggblåsor vid kontrollen..
    Åh vad spännande! :D Kommer gå jättebra med sprutorna! 

    Jag vet inte varför jag ska göra långa protokollet. Är det beroende av hur många ägg man har? 

    Till oss sa dom att det tar ca 3 månade från att behandlingen påbörjas till man tidigast kan vara gravid. Jag hade två äggblåsor som var lika stora på vardera äggstock. Kanske handlar om att det är jag som är bärare av sjukdomen?
  • Tor 24 jan 2019 19:34 #28
    Marie90 skrev 2019-01-24 18:12:44 följande:
    Är det inte skönt att sätta igång med pgd om möjligheten till ett friskt barn finns? Tänker att om ni ändå är beredda att försöka utan kan dom försöken vänta till, om, ni inte skulle lyckas med pgd?
    Jo absolut.. Dock så är inte sjukdomen så allvarlig och man blir först sjuk vid tidigaste 70 års ålder. Min pappa har samma sjukdom och han är en bit över 70 och är njurfrisk. Så läkarna tror inte mitt barn (även om den får sjukdomen) skulle så ett kortare liv. För troligtvis finns det bromsmediciner då (finns redan en, dock med många biverkningar).. 

    Jag har väl känt att jag helst ger mitt barn ett "friskt" liv, men min pojkvän och familj tycker det känns onödigt när ingen har blivit riktigt sjukt i släkten. 
    Nu har vi ju försökt ett tag själv utan att lyckas så tänker att det kanske är bäst att göra PGD ändå men känns jobbigt när man inte har fullt stöd från omgivningen. 
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll