Moral kring otrohet

Ja det är sorgligt hur extremt narcissistiskt samhället blivit. Ok att det alltid funnits egoister som medvetet skiter i andra. Men jag tycker mig se en tendens till att egoism har blivit så accepterat och en del av vardagen att folk inte ens längre kan skilja på rätt och fel, på riktigt...dåliga ursäkter, toma floskler har blivit standard.

Jag vet inte vad som är värst, människor som medvetet jävlas med andra, eller människor om jävlas med andra och verkligen tror att de inte gör något fel. Det senare tycker jag tyder på betydligt grövre problem än det första.

Jag tror inte att det är så. De som är i en bra relation vill inte riskera den med att vara otrogna. Däremot personer som tror att folk i lyckliga relationer skulle vara otrogna hej vilt utan att bry sig, lider av tillitsproblem och svartsjuka. Det måste vara väldigt jobbigt att känna så och tro så om andra.

Otrohet handlar om egoism inte om omständigheter.

Och jag antar att du inte vet vad statistisk är öht eftersom du enbart utgår ifrån vad du själv känner som om det vore representativt  för alla människor i Sverige.

En enkät där hundratals personer svarat är ändå klart bättre en en enskild persons egen uppfattning.

Oj , jag antar att du inte studerat statistik på högskola. För att en enkät undersökningsresultat ska vara relevant och beskriva verkligheten så måste underlaget på de som svarar vara spritt och fördelat på en stor grupp människor från olika situationer. Att göra en undersökning med enbart persone från en otrohetssight, och tro att den ska representera verkligheten tycker jag är naivt. Klart att det finns otrogna svin, och man hittar dem på viktoria milan, men obs de är

Inte en representativ bild av alla människor i Sveriges

syn på otrohet.

Exakt, samma egoism märks i hur folk tänker om sina känslor. Är man kär ja då får man ju givetvis skita i allt och alla och göra precis som man vill för vad kan vara viktigare än just mina känslor? Någon annans känslor (som jag då fullkomligen skiter i när jag är otrogen eller knullar personens partner) kan inte på något sätt vara lika viktiga som mina... de är centrum i universum.

Det är inte så komplext det är bara du som inte verkar kunna förstå att kärlek inte ger folk rätt att betet sig som de vill mot andra. Om du tar ner just kärlek från den pedestal du satt den på och likställer den med precis vilken annan känsla som helst, ilska, sorg, lycka, etc så blir det lite tydligare. Får man bete sig som man vill mot andra bara för att man känner ilska? Nej det kan man inte... Får man bete sig som man vill mot andra för att man känner kärlek? Nej det får man inte.

Själv tänker jag att du kanske inte ska lägga dig in i dina medmänniskors liv. Vad fan vet du om hur de har det eller vad som driver dem till deras handlingar? Moral... låter så tjusigt i teorin. I praktiken är det mest en förevändning att beundra sin egen utmärkhet och skvallra om andra.

Jaha, då antar jag att du föredrar att umgås med personer utan moral än personer med moral eller? Jag menar du vill väl säkert att din dotter gifter sig med en moralbefriad snubbe som tycker att det där med att spöa upp kärringen bara är sån där överskattad moral för att beundra sin egen utmärkthet och skvallra om andra.

Klok av erfarenhet kan jag säga att de som har mest behov av att skrika moral och hålla moralpredikningar för andra är de som (ofta) har sämst moral.

Jag har inget mot moral i sig. Bara mot dem som älskar att dissekera sönder andras påstådda omoral.

Ja men om du läser i tråden, så går resonemanget enligt följande "nu för tiden är alla otrogna, ingen moral i samhället, titta bara på victoria milan".

På victoria milan samlas de egon som aktivt väljer att vara otrogna, klart man får dessa svar från dem. Och jag håller med om att det är hemskt och ego, och är man ihop med en sådan person ska man sticka fortare än kvickt. Men jag tror inte att dessa otrogna personer representerar den allmänna synen på otrohet, och att alla tänker så. Det beskriver hur svinen tänker helt enkelt. Vill äta kakan och ha den kvar, precis som du skrev.

Men nog är vi väl ändå mer förlåtande mot någon som gör något dumt av ilska eller sorg än någon som gör samma sak helt likgiltigt eller bara för sin egen njutnings skull? Starka känslor är förmildrande omständigheter.