Vill inte acceptera provanställning.

Ja fördelen är att man kan gå snabbt om man inte trivs. Men skulle aldrig ta ett jobb som du säger, extremt kortsiktigt och bara dra direkt man hittar något annat. Jag är på g till ett nytt jobb nu som jag verkligen vill ha. Men jag älskar faktiskt mitt nuvarande jobb också och vet att jag kommer vara svår att ersätta. Om det nya inte är vad jag förväntat mig kommer jag då snabbt kunna gå tillbaka till min nuvarande arbetsgivare.

Jag hade provanställning 6 månader vid min första tills-vidare-anställning. Sedan dess har jag bytt jobb 3 gånger och vid varje tillfälle har jag sagt ifrån när de säger att anställningen inleds med en provanställning. Typ: "Jag vill gärna arbeta här, men kan inte lämna en fast tjänst för en provanställning. Det är upp till er, vill ni ha mig lika gärna som jag vill arbeta här, så får ni erbjuda mig tills-vidare direkt."

Har alltid fått tills-vidare-anställning då.

Med ett sådant krav får du räkna med att inte få jobbet, då gör de troligtvis en nyrekrytering istället för att anställa dig om det behövs.

Om man ställde kravet på provanställning i min bransch, även för de som har fast anställning, så skulle man med all säkerhet inte fått några alls som började.

Inte alls säkert. Vill de ha en så accepterar företaget det kravet. Accepterar de inte kravet, då visar det att företaget inte kan sätta sig in i den sökandes situation. Detta tyder på ett stelbent företag och då skulle i alla fall inte jag vilja ha jobbet. Det vill säga, ingen som helst förlust att man inte får jobbet.

Som jag skrev tidigare, jag har accepterat en provanställning och det var mitt första jobb. Därefter kan företagen glömma att få dit mig om de håller hårt på att det ska vara en provanställning. Så tycker jag alla borde resonera. Har man ett arbete sedan tidigare är det ju ingen som helst brådska med ett nytt jobb. Det ska man utnyttja när man söker sig till ett nytt arbete.

Jag har jobbat på en statlig myndighet och de har alltid 6 mån provanställning. Har gått till privata arbetsgivare och alltid fått provanställning först. Har gått tillbaka till statligt jobb, samma chef, samma tjänst och fått ny provanställning. Det är liksom så det funkar.

På den statliga myndigheten beviljas alltid tjänstledigt för att prova annat statligt jobb, men aldrig/sällan för att gå till en privat arbetsgivare. Den privata arbetsgivare jag jobbar hos nu beviljar tjänstledigt i 6 mån för att prova på annat arbete, oavsett bransch/privat/statligt, men endast 1 gång per anställd. Så kommer man tillbaka efter att ha provat en annan anställning kan man inte göra det igen.

Är man säker på sin kompetens och vet att man kan leverera spelar det ju inte så stor roll att det är provanställning om man inte av någon anledning tvivlar på att arbetsgivaren är seriös. Men då kanske man inte ska ta jobb där ändå. Det finns förstås tillfällen när det inte är bra att ha provanställning. Jag hamnade i ett dilemma en gång när jag bytte jobb och flyttade samtidigt då banken först inte ville bevilja bolånet pga provanställningen. Sedan kan det nog bli problem om man skulle drabbas av sjukdom eller något under provanställning.

Det fungerar olika beroende  på bransch och företag. Samt hur svårt det är att rekrytera. Är det en kvalificerad tjänst med få sökanden är det lättare att ställa krav. Är det okvalificerat jobb sitter AG med starkare kort på hand.

Jag har fd kollegor som gått över till en statlig myndighet och de har tillsvidareanställning direkt.
De enda två gångerna jag har haft provanställning har varit när jag hade mitt första arbete och jag efter det jag började efter min arbetslöshet, då har jag arbetat inom kommun, landsting, statligt och privat. Detsamma gäller min sambo (som för övrigt bytte arbetsgivare för 5 år sedan till en statlig arbetsgivare)

Min man brukar helt sonika säga att han är för gammal för provanställning. Det brukar aksepteras.