Varför köper ni begagnade kläder till barnen?

Har en bebis på G som antigen kommer att växa ut sina kläder väldigt snabbt så att köpa nya kläder för tusenlappar lät lite bortkastat.

Så jag kör mest begagnat sen några nya kläder som jag tycker är söta. Dom begagnade jag har köpt är dessutom i väldigt fint skick.

Köper inte ofta begangat nu men gjorde det mycket förr, dels pga ekonomin men också ur ett miljöperspekriv. Bättre för miljön.

Ja, jag har som krav att det ska vara fläckfritt, nytvättat och helt.

Eh, nä. Jag skulle kunna handla allt från översta hyllan om jag ville, men jag ser inte poängen. Enligt min erfarenhet handlar medvetna föräldrar med goda inkomster begagnat, medan de som kanske egentligen borde hålla igen har ett stort behov av att bara köpa nytt.

När barnen var yngre köpte jag mycket begagnat till dem. Deras totala klädkonto var inte högre än om allt köpts nytt men eftersom "vanliga" t-shirtar/mjukisar mm köpts för 10-20kr/st kunde jag lägga de pengarna på overaller och skor av bättre kvalitet.

Oftast har kravet varit att kläderna ska se oanvända ut och att de ska ha roliga färger. När det känns som att valet på typ HM står mellan blekrosa med Elsa eller marinblått med superhjältar som slår ihjäl varandra är det rätt skönt att kunna hitta alternativ. Ja, jag kan leta rätt på det själv men det är lättare att spankulera runt på en loppis och hitta kläder som nån annan redan lagt tid på att hitta ovanliga märken.

Under en period var kravet att byxorna över huvud taget skulle sitta uppe utan blöja och att de skulle vara långa nog för ett barn som åkte sele istället för vagn. Efter att ha tittat igenom varenda fysisk butik i stan (en av Sveriges större städer) är man rätt desperat...

Tänk miljöpåverkan av hundratals miljoner barn som ständigt behöver nya kläder. Därför.

Dummaste jag hört, varför ska man kasta pengar i sjön bara för att man kan. De som har råd har ju inte blivit täta för att de slösar med pengar direkt..

Själv ser jag ingen anledning att göra annorlunda till barnen är till mig själv, dvs begagnat. Oavsett att jag har råd med annat.

Ja precis, de som har pengar behöver inte visa det på samma sätt, och dessutom är det status (åtminstone i vissa kretsar) att vara miljövänlig, och "retro" är inne. 
Men de som inte har pengar vill ofta dölja det, så de köper hellre nytt (men billigt). 

Billigt, roligare (man kan hitta lite mer udda än på vanliga affärer), miljövänligt, inga kemikalier kvar. Dessutom växer de så otroligt fort ur kläderna den första tiden. Köper självklart bara det som ser fint ut! Får väl tillägga att vi sannerligen har råd att köpa nytt, men inte ser nåt skäl till det än när sonen är så liten och i "kladd-åldern".

Så begagnat= luffare enligt dig?! Dummaste jag hört på länge! Varken jag eller sonen ser ut som luffare. Jag har köpt ett flertal helt nya kläder på second hand och flera dyra märken. Låter det luffaraktigt tycker du? Trasiga, skitiga kläder och allmänt ovårdad- då ser man ut som en luffare, men det kan man ju lika gärna göra i kläder som kostade skjortan från början.

Jag ser ingen poäng i att köpa svindyra kläder eller knappt ens normaldyra kläder till en unge som växer ur dom på nolltid, kladdar med maten och mellan varven bajsar så löst och mycket så det läcker ut.

Ha ha, i de kretsar jag rör  mig är det de mammor (inte alla men många) med sämst inkomst som handlar nytt, de som har bra med  pengar handlar både nytt och begagnat.