trueblood93

Äldre 29 Mar 18:57

44 svar

ALLVARLIGT psykisk ohälsa.. Hjälp mig rädda min bror!!!

Hej!

Min bror är några år äldre än mig.. fyller strax 30 och är allvarligt, mycket allvarligt tokig..

Han har gått hög utbildning, har fin examen och alla odds på sin sida.. men har alltid varit jävligt speciell. Alltid är de alla andra de är fel på! Allt.. han kastar sönder saker.. alltid och lämpligast nya mobiltelefoner, tvkontroller, etc you name it. Han har inte klarat av att arbeta mer än nån månad på ett vanligt arbete som han utbildat sig till. Sen har han misskött de. Stannat uppe hela nätterna, sjukanmält sig och varit sjuk så mycket att de cheferna han haft varit glada när de genemsamt kommit överens om att "låta han gå".. varje gång flyttar han hem igen till våra föräldrar som han sen behandlar HEMSKT i ca 1 år innan han börjar om. De lever hela tiden förtryckt under hot... säger dom att "vet du vad de är nog dags att du går o sover nu.. kl är fem på morgon" såå får han vansinnesutbrott... eller alternativt hotar med att leta fram ett rep för att hänga sig eller ta deras bil och köra in i första bästa långtradare...

Nu hade han tagit kniv igen och vevat med att han skulle kunna skära upp hela armen längs från armhålan ner till handen (insidan, suicidcut) och säger att han skulle ej känna det för hans hjärna är så bortkopplad. Han drömmer om att flytta till Japan,där är allt bra. Allt är fint,alla människor är bra.. han har varit dit och varit där längre perioder - har då mest supit kopiösa mängder alkohol där och då.. visar tydligt alkoholproblem. HAN VÄGRAR All professionell hjälp, alternativt mediciner. "För han är fullt frisk, de är alla vi andra som inte fattar något"...

Vår pappa förtvivlad. Lever som en betjänt,lagar varje måltid och är de inte nog bra får han höra det.. de ska vara fina köttgrytor med mandelpotatis. Mamma städar,tvättar, plockar efter han ALLTID. Han lever som en redig kung där och minsta lilla ifrågasättande möter han med självmord på grund av att han inte klarar av deras "presss" för han är såååå himla utmattad. Detta gar pågått i... 10 år nu snart.. han har alltid varit spec. Men nu är de ju alltid varje dag som jag hör i telefonen hur mamma försöker lugna han och sätta ifrån sig skohornet och lugna sig.

Mina föräldrar är mellan 60-70 och denna stress kommer bli deras död.

Han missköter inte hygienen,duschar varje dag -men vägrar klippa och raka sig. Vill inte se ut som andra människor,samt några kg för mkt runt magen som gör att han vägrar ta på sig nya fina kläder. Han ser alltså ut som en uteliggare, och VILL det. Han har bra drag,skulle kunna vara jättefin! Meeeen Alltid knickers och urtvättad t-shirt.. sommar som vinter... och vråltrasiga gympadojor. Mamma köper nytt,och var 20e gång hon kommer hem med något kanske nått går hem..

Jag är arg att mina föräldrar tar all denna skit han utsätter dom för. Ja vill ju att han ska omhändertas. Men han skulle nog skynda sig och skada sig fortast möjligt om de kom på tal.

Han har bott ihop med två olika (behöver faktiskt nämna utländska tjejer båda två , som kommit till han i tron om att de kommit till paradiset) tjejer som han under den tiden brytit ner tills de bara varit spillror kvar av dom.. senast för några månader sen tog tjejen upp sin telefon och aktiverade sin facebook... han blev så tokig så han sprang in i köket,tog en kökskniv och sprang ut i hallen och hackade sönder sina nya skor. Varför? Frågade hon. Han svarade att de var bättre att skorna fick de för att han ville egentligen vara hacka den HÄR (och pekade på sitt eget hjärta)... han har hängt ut genom fönstret och hota med att hoppa om hon går... ja nu har de äntligen delat på sig. Men han kör ju denna tortyr på mamma o pappa nu.

HJÄLP MIG. VAD FAN SKA JAG GÖRA?

Han kommer skada sig själv eller mina föräldrar en dag. Jag hatar hur han gör och vill stoppa det. Han har manipulerat 10tal läkare att han är "utbränd" när han väl träffat nån... vägrar säga NÅGOT om sitt tokiga beteende. Vill ej att de ska finnas journaler eller att nån utifrån ska veta. VAD FAN SKA JAG TA MIG TILL. Hjälp!!!!!!!!!

Panikslagen lillasyster

Anonym (30årkvinna)

Äldre 29 Mar 21:06

#21

Anonym (Men snälla...?) skrev 2018-03-29 19:59:17 följande:

Du snackar skit.

De flesta föräldrar uppfostrar sina barn ungefär lika, och min man är normal men hans syster är bara marginellt bättre än TS bror. Helt uppenbart är det något galet med henne hela vägen från starten.

Det finns något som heter genetiskt betingad psykisk sjukdom, du kanske skulle googla det någon gång?

Det är jättevanligt att ett barn favoriseras, jo det kan skilja jättemycket i personlighet trots att man vuxit upp tillsammans.

trueblood93

Äldre 29 Mar 21:11

#22

Landishockey... menar bordshockey. Ursäkta mina stavfel. Vill bara svara så fort när folk väl svarar.

Måste tillägga att när man väl gjorde mål (herregud så sjukt de låter).. eller spelat tv spel den tvingade tiden han bestämt.. så blev de nya bestämmelser. Fler mål. Längre tid.. etc.

Vill bara föra fram här att han hotat mig från små barnsben! Så det har alltid varit tungt leva med han. Livet blev en fröjd när han flytta o studera. Men de blev en stackars utländsk tjej som fick pinas då istället för mig i den nya staden.

Anonym (N)

Äldre 29 Mar 21:37

#23

AndreaBD skrev 2018-03-29 19:39:05 följande:

De kommer inte släppa honom om det händer flera gånger och om dina föräldrar gör en polisanmälan mot honom. Det är inte bra att släta över, det är bättre om polis och/eller psyk får se hur illa det är. Annars får ni inte hjälp. Det måste eskalera lite först, innan det händer något.

Polisen har inte resurser att prioritera psykiska problem i familjen jag talar ut egna erfarenheter hur polisen jobbat, de släpper personen som såklart spelar på att vara trevlig och tillmötesgående och du kan anmäla till polisen när personen eskalerat några timmar senare och polisen orkar inte ens komma, de har inga bevis, personen visar sig normal och lugn, de måste släppa honom och sen upprepas detta.

Anonym (N)

Äldre 29 Mar 21:38

#24

trueblood93 skrev 2018-03-29 19:12:39 följande:

Jag tror han skulle prata jättetrevligt med polisen och psyket skulle släppa han dagen efter. De skulle han möta med självmord eller mer våldsamma hot mot föräldrarna. De står bara högröd och nervösa och försöker lugna han med allt de kan så han ska sluta häva sönder saker och bete sig illa. De är alltid deras fel tycker han... "det är pga er min telefon nu är sönder " "de är pga er jag var tvungen att slå sönder fönsterrutan, hade jag inte gjort det sp hade ki ännu hållit på och störa mig och då hade jag säkert gjort nägot mycket värre"... han är hemsk. Och hal. Ser ings fel på sig själv. Önskar så nån vet hur man ska handskas med detta innan han lyckas med något fruktansvärt.. :(

Exakt så går det till sett med egna ögon.

Dina föräldrar är manipulerade och desto svårare att säga emot deras "stackars" son.

Anonym (N)

Äldre 29 Mar 21:46

#25

Anonym (Men snälla...?) skrev 2018-03-29 19:59:17 följande:

Du snackar skit.

De flesta föräldrar uppfostrar sina barn ungefär lika, och min man är normal men hans syster är bara marginellt bättre än TS bror. Helt uppenbart är det något galet med henne hela vägen från starten.

Det finns något som heter genetiskt betingad psykisk sjukdom, du kanske skulle googla det någon gång?

Första gången någonsin som jag hör att någon inte är medveten om att barn kan bli olika uppfostrade , hört talas om svarta fåret? Att mellanbarnet måste få extra bekräftelse? att yngsta får mest sympati ? att äldsta får mest ansvar? Hört talas om att föräldrarna provar en metod med barn 1 som gick åt h-vete så gör de raka motsatsen med barn 2 hört talas om att olika syskon får olika anknytningar till föräldrarna? Ett kolikbarn kan t.ex löpa större risk att bli hatat och distanseras från mamman.

Hört talas om manipulation? När föräldrarna vill vända er syskon mot varandra? Så en blir offret och en blir gullegrisen? Hört talas om barn som blir med om parentification och är föräldrar till föräldrarna medan syskonet kan bli gullt med?

Ditt bullshit är bullshit.

Anonym (N)

Äldre 29 Mar 21:50

#26

trueblood93 skrev 2018-03-29 21:00:15 följande:

Jag är tackdam för alla svar ni ger mig, allihopa. Kan inte orata med nån om detta då vi bor i ett litet samhälle och ingen kan ana vad han ör för skrot och korn bakom stängda dörrar ..

Min relation till min bror har varit hemsk hela uppväxten. Jag var en sån som fick 3 godisar och sprang för att ge två åt honom,medan om han fick tre tog han alla själv. Han var mkt i spelets värld,slog mig mkt. Och vi bodde (de bor ännu där) i tvåvåningshus.. när mamma och pappa gått ner på nedervåningen på morgonen och vi vaknade senare på morgon så fick jag ej gå ner. Han hotade med saker jag skulle göra- om jag gjorde de fick jag gå ner. De var allt från spela landishockey - om jag gjorde mål fick jag gå. Annars var jag tvungen stanna uppe i rummet. Om jag ej flyttade mig från soffan där han ville sitta så skulle han gå och skada vår katt.. alltid hot! När jag nån gång trotsade fick jag springa för livet och de slogs hysteriskt. Vår katt smet ut en gång (innekatt) de var inte mitt fel -men han letade upp mig i huset och sparkade mig stenhårt i magen.. mellan andetagen flämtade jag "varför de var inte jag som släppte ut han?!" Svaret var kort och gott "någon måste bestraffas när detta händer".

Mamma har alltid daltat med han. Bäddat rent i sängen (gör fortfarande) klippt tånaglar, fixat undan allt han ställt till med, tystat ner och vyssjat om de kommit på tal så han kunnat bli upprörd igen. Pappa har alltid alltid alltid skyddat mig. Vi har varir uppdelade. Jag har fårt gråta och be att mamma o pappa skulle skilja sig så vi skulle få växa upp på olika håll..

Nu idag har han ofta ganska korta dialoger med mig. Bara om de måstes. Har jag tagit upp hur han var som barn så "minns han ingenting av det, han är tre år äldre, han minns bäst " .. blir väldigt,väldigt obekvämt och jag vill helst inte prata med han om det.

Ledsen å höra TS.

Jag säger det igen. Du kan inte göra dina föräldrars val de är vuxna de får själv komma till insikt men även om de inte gör det måste du rädda sig själv du har ju varit psykiskt misshandlad av din bror hela uppväxten. Ring 1177 be om råd vad du gör hur du gör överdriv och påpeka att läget är kritiskt för dig.

Anonym (Svårt)

Äldre 29 Mar 21:53

#27

trueblood93 skrev 2018-03-29 21:00:15 följande:

Jag är tackdam för alla svar ni ger mig, allihopa. Kan inte orata med nån om detta då vi bor i ett litet samhälle och ingen kan ana vad han ör för skrot och korn bakom stängda dörrar ..

Min relation till min bror har varit hemsk hela uppväxten. Jag var en sån som fick 3 godisar och sprang för att ge två åt honom,medan om han fick tre tog han alla själv. Han var mkt i spelets värld,slog mig mkt. Och vi bodde (de bor ännu där) i tvåvåningshus.. när mamma och pappa gått ner på nedervåningen på morgonen och vi vaknade senare på morgon så fick jag ej gå ner. Han hotade med saker jag skulle göra- om jag gjorde de fick jag gå ner. De var allt från spela landishockey - om jag gjorde mål fick jag gå. Annars var jag tvungen stanna uppe i rummet. Om jag ej flyttade mig från soffan där han ville sitta så skulle han gå och skada vår katt.. alltid hot! När jag nån gång trotsade fick jag springa för livet och de slogs hysteriskt. Vår katt smet ut en gång (innekatt) de var inte mitt fel -men han letade upp mig i huset och sparkade mig stenhårt i magen.. mellan andetagen flämtade jag "varför de var inte jag som släppte ut han?!" Svaret var kort och gott "någon måste bestraffas när detta händer".

Mamma har alltid daltat med han. Bäddat rent i sängen (gör fortfarande) klippt tånaglar, fixat undan allt han ställt till med, tystat ner och vyssjat om de kommit på tal så han kunnat bli upprörd igen. Pappa har alltid alltid alltid skyddat mig. Vi har varir uppdelade. Jag har fårt gråta och be att mamma o pappa skulle skilja sig så vi skulle få växa upp på olika håll..

Nu idag har han ofta ganska korta dialoger med mig. Bara om de måstes. Har jag tagit upp hur han var som barn så "minns han ingenting av det, han är tre år äldre, han minns bäst " .. blir väldigt,väldigt obekvämt och jag vill helst inte prata med han om det.

Du skriver att din pappa har alltid varit på din sida. Blev din bror någonsin straffad av din pappa för hur han betedde sig? Hur?

Anonym (behöver hjälp)

Äldre 29 Mar 22:13

#28

Anonym (Svårt) skrev 2018-03-29 20:47:15 följande:

Ja, tyvärr så har vi många fler narcissister och psykopater pga dagens uppfostran. Hur försökte du hjälpa din son med självkänslan?

Det skulle ha stått självförtroende och inte självkänsla. Min son fick sämre självförtroende när han inte hade lika enkelt för ämnen i skolan som andra klasskamrater. Han var även svår att lära för han fick otaliga aggressionsutbrott om man inte kunde lära ut på ett väldigt enkelt och pedagogiskt vis. Motivationen försvann väldigt snabbt om han inte förstod direkt.

Nu har jag dock aldrig daltat med ett av mina barn, då jag personligen har svårt för favorisering. Jag var själv det svarta fåret i min familj, och avskyr allt som har med orättvisa och favorisering att göra. Jag känner heller inte igen att sonen har några narcissistiska drag, för även om han kan vara lite egoistisk ibland så är han inte självcentrerad eller saknar empati.Däremot känner jag igen att han gärna skyller ifrån sig ofta, och att saker sällan är hans fel. Min son fick en syrebrist under förlossningen, vilket BUP trodde var orsaken till hans diagnos, så min sons fall är kanske inte är relevant att jämföra med TS. Dock finns vissa likheter som fick mig att reagera på TS inlägg och tanken att det kanske handlar om en odiagnostiserad vuxen.

Tycker att det låter konstigt att barn skulle bli narcissister och psykopater bara för att det daltas med dem. Många klagar ju på att alla föräldrar daltar med barn nuförtiden, vilket borde innebära att majoriteten skulle vara narcissister. Kan det inte snarare vara så att dragen finns där redan som barn och att föräldrarna daltar extra mycket med dem för att de har svårt att hantera utbrotten?

Jag tycker det är intressant med nya infallsvinklar och perspektiv. Fast jag har svårt att tro att det finns en förklaring som är given för alla narcissister/psykopater. Att inte lära barnen empati (innan 3 års ålder tror jag det var) har jag hört kan vara orsaken bakom psykopater. Om det stämmer eller inte är jag dock inte benägen att besvara då jag endast hört talas om det.

trueblood93

Äldre 29 Mar 22:16

#29

Nej min bror blev aldrig bestraffad, aldrig för nått, inte indraget nån veckopeng,eller utan något, eller utegångsförbud... aldrig något sånt. De har bara varit jättesnälla föräldrar som kämpat på. Bombat oss med kärlek och allt de kunnat ge oss eller hjälpa oss med har de gjort. Men pappa har bett mig sitta bredvid honom om jag varit rädd. pappa höll om mig och skyddade mig då brorsan ville slå. Han sa åt honom att sluta. Mamma höll om brorsan som då börhat gråta eller fått vansinnes utbrott och mamma mildrade ner.. höll om brorsan,sa att de inte var så farligt.

Aldrig haft någon som helst typ av bestraffning. Inget påtvingat " krama och säg förlåt " bara fått de avbrutet och sen har de varit bra. Inga konsekvenser om han eller jag varit dum.

AndreaBD

Äldre 29 Mar 22:22

#30

Anonym (Svårt) skrev 2018-03-29 20:22:04 följande:

www.psychologytoday.com/us/blog/warning-signs-parents/201701/childhood-roots-narcissistic-personality-disorder

Och? Vilka slutsatser drar vi ifrån den artikeln? Det sägs ju faktiskt INGENTING om orsaken. Och det är så kunskapsläget ser ut, man vet nämligen inte än. Så hur kommer det sig att du drar slutsatsen att föräldrarna gör något fel?

ALLVARLIGT psykisk ohälsa.. Hjälp mig rädda min bror!!!

INNEHÅLL