Är det inte olagligt av skolan att neka ett barn att följa med på utflykten med skolan?
Skolan klagar om att han blir våldsam när han inte får som han vill, men det är ju inte hans fel att resursen är helt handlingsförlamad och inte kan fånga upp honom innan. Han har alltså adhd.
Kan vi anmäla skolan för det här? Det kan omöjligt vara lagligt at diskriminera såhär.
Du skriver ju själv att ditt barn slår sönder inredningen i skolan när han inte får som han vill. Tror du inte det påverkar arbetsmiljön i klassrummet, att det påverkar de andra barnen?
Det ska krävas ganska mycket för att skolan ska stoppa barn från att följa med på utflykter. Här har de alltså gjort bedömningen att de inte klarar att ansvara för ditt barns eller de andra barnens säkerhet om han följer med. Något allvarligt måste ha hänt. Du utelämnar mycket och försöker släta över annat när det kommer till beskrivningen av hur din son agerar.
Tycker snarare att man ska titta på föräldrars lämplighet. Mycket som sägs i tråden är otroligt motsägelsefullt. Först ger sig barnet på inredning sen gör det inte det.
Jag tror ärligt att assistenten är lämplig men att TS är missnöjd av andra orsaker. Och det första föräldrar gör är alltid att ifrågasätta lämplighet hos personalen oavsett om det är lärare eller assistenter. Så fort personal inte går föräldrars ärende heter det att de är olämpliga....
TS kan ju börja jobba som assistent åt sitt eget bar så blir alla nöjda och glada.
Vänta... vad ska vi då skylla på när barnet ändå får ett utbrott? Lämpligheten???
Eller så återgår man till de mindre, särskilda klasser med specialutbildade pedagoger som fanns tidigare. Och separata rasttider/gårdar.
Det är oacceptabelt och obegripligt att enskilda individer ska tillåtas förstöra för så många.
Jag förstår. Jag verkligen förstår dig. Att få ett sånt mail kvällen innan hade också gjort mig arg. Att barnet har en problematik gör ont och det blir ibland orättvist. Men du kan själv inte ändra samhället. Du kan inte förändra världen. Du måste i stället acceptera verkligheten och samarbeta med den. Allt det du skriver visar att du inte vill finna lösningar. Nej, resurspersonen fungerar inte bra och du styr inte över anställningen. Men föreslå att ni tar en fika tillsammans en dag och sätter er ner tillsammans för att finna lösningar! Det resursen ser på skolan är inte det du ser hemma, ha öppna ögon och ta till dig av det - samtidigt som resursen lyssnar på dig och dina erfarenheter av hur du får det att fungera i hemmet. Tillsammans blir ni ett team som stöder barnet, utan att vara ett team söndrar ni! Och samarbetar ni och resursen förstås ditt barns behov så blir det inte såna här missar utan då hör resursen av sig i god tid innan utflykten och diskuterar hur ni ordnar den på bästa sätt. Nu är det väl mest en strid, eller hur?
Jag är ensamstående på heltid åt ett barn som dels har diagnoser och dels är i behov av mycket sjukvård. Barnet har egen resurs på skolan. Jag har kontakt med resurs och lärare varje dag. Just nu pratar jag med sjukhuset i princip varje dag också. När något inte går så bra så funderar vi TILLSAMMANS hur vi kan förändra saker för att det inte ska behöva bli så igen. Vi rådfrågar andra för att se om de har kloka idéer och vi är öppna för förändringar.
Att vara ödmjuk och inse att våra barn kostar enorma summor för samhället och att det är kämpigt att vara klasskamrat med våra barn är en grund som förälder att utgå ifrån. Samtidigt kommer barnen, precis som du säger, reda ut massor med tiden då de lär sig hantera sina funktionsvariationer bättre. Det är ju en härlig tanke, eller hur?
Tror knappast att du vet vad du pratar om. Du har inte visat speciellt mycket intresse av att förbättra skolsituationen för ditt barn eller för klasskamraterna. Tror att du bara har hörsägner och snickesnack än att själv varit där och övervakat assistentens hela arbetsdag.
Men börja du som assistent åt ditt eget barn tycker jag...
Han är inte våldsam mot andra personer än familjen. I skolan är det möbler och annat. Och att ha hans problematik är inte att vara elak.