Han älskar mig inte längre.....

Ja tack för tipset. Men som sagt det är mitt problem och jag måste hantera det själv. Jag kanske överdriver.

Men ändå det är liksom mina hemnycklar till mitt hem som är helt borta. Man vet aldrig i vem händer dessa nycklar kan hamna.

Idag mår jag okej. De mörka stunderna är mindre och de ljusa tar över mer och mer. 

Jag kan förstå att killen du träffade i somras inte var redo då. Och bra att han var ärälig med dig att säga det!

Idag skulle jag inte kunna få känslor för någon. Man ska aldrig säga aldrig. Men jag känner inte ens lusten att vilja dejta en kille. Så nej, jag vill inte ens få känslor för någon förrän jag fått bort känslorna från mitt ex först.

Jag vill liksom vara "ren". Man kan väl säga att kärlek till en annan person är som en drog. Jag använde Tinder som ett slags hjälpmedel vid min avvänjning från exet.

Sakta men säkert börjar jag bli "ren". Resan har varit lång och än är den inte slut.

Så killen du träffade måste nog bli klar först med känslorna för sitt ex. Om man säger att man inte är redo, ja då menar man verkligen det. Tycker du ska ge den där snubben lite mer tid.

Jag menar inte vill väl du vara med honom och kanske tänker han på sitt ex istället för dig?

Ja, jag blev arg på han och sa att han ska gå till sitt postombud där han bor och se om det finns ett paket som väntar på honom! Han får fan göra något åt hans misstag tycker jag!

Självklart vet du först om du gått vidare och släppt ditt ex om du inte tänker på honom eller ens funderar på honom när du dejtar någon ny.

Men om tankarna finns där. Om man jämför osv, ja då har man enligt mig inte släppt sitt ex och är inte redo för att dejta.

Jag började dejta alldeles för tätt inpå efter att mitt ex dumpade mig. Jag dejtade redan 3 veckor efter!!! Puuuhh!!! Och oj vad jag jämförde och oj vad jag grät efter dejten.

Idag har det gått 4 månader. Kanske är jag redo? Jag vet inte. Jag vet i alla fall att han finns i mina tankar dagligen. Men jag skulle aldrig vilja ha honom tillbaka i mitt liv som min pojkvän.

Mitt ex lämnade mig och faktiskt tanken att han inte ville och vill inte ha mig är ganska så avtändande. Där och då när mitt ex dumpade mig var det självklart inte avtändande. Nej då var det motsatt effekt. Då ville jag ha honom.

Men ja, att komma över en kärlek tar ett tag och jag tycker man ska ge det tid. Jag tänker tillbaka på mig själv och tänker på mig själv här och nu. Jag tänker "Varför har jag egentligen så bråttom att hitta en ny pojkvän?"

Jag måste först komma över mitt ex. När jag har kommit över honom måste jag börja bearbeta mig själv. Älska mig själv och tycka om mitt egna sällskap. Efter det kan jag börja dejta!

Ja det enda han säger är att det löser sig och det ordnar sig. Min kompis undrade vad han egentligen menar med det? Hon tycker jag ska fråga honom och hon tycker han beter sig svinigt. 

När han inte ens försöker hitta mina nycklar! Ja allt är bara en enda röra. Och han försöker inte ens hitta dom....

Alltså hur ska jag kunna vara säker. Jag var säker att den här killen älskade mig och skulle aldrig få mig att må dåligt. Men där hade jag så fel.

Så ärligt talat jag vet inte. Men känns liksom, varför skulle han ljuga för mig? Varför koka ihop en sådan soppa och krångla till allt om han nu har tappat bort nycklarna och istället bara vara ärlig?

Han säger att nycklarna bör komma tillbaka till honom då han skrivit sig som avsändare. Han säger att det löser sig, allt ordnar sig.

Men hur kan det lösa sig när jag inte ens får mina nycklar? Och när han inte ens verkar vara aktiv att försöka få tag på dom?

Han har liksom varit så oansvarig när han redan från början "tappade" bort kvittot. Ett kvitto som man sparar och har kvar tills man vet att mottagaren fått sitt paket. En normal person sparar kvitto och vet var man lägger det. Jag postade hans nycklar men jag såg till att spara kvittot och jag såg till att han hämtade ut sina nycklar!

Han har sjunkit så mycket i mina ögon!

Jag ska ifrågasätta honom. Jag ska ringa honom!

Ja det är allvarligt om ett rekat brev kommer bort. För jag antar de breven hanteras på ett annat sätt än vanlig post? De sorteras inte ens med annan post utan enskilt? Eller?

Alltså om det är som du säger att han inte vågar och han är feg då är han inte den killen jag lärde känna och trodde han var. Det är inte likt honom att bete sig så!

Men ja, jag vet att han kan vara slarvig och lite tankspridd. Men inte att han tappar bort ett kvitto så där!

Ja det är hel skumt att brevet inte dykt upp nu på snart en månad. Varken hos mig eller hos honom. Jag går och funderar hela tiden, vart är liksom brevet? Vart kan det i hamnat? Ligger det vid ett postombud liksom?

Ja han är slapp!

Alltså att byta lås är något jag knappast har råd att betala....Att berätta för min hyresvärd lär jag behöva göra självklart! Men det är något jag fasar för och verkligen inte vill!

Det kommer kännas så fel och tänk om min hyresvärd då inte vill att jag ska hyra lägenheten längre...?

Ni vet min historia med exet, nycklarna, kan inte glömma honom osv.

Det har nu gått 4 månader. Tankarna är mindre på honom men finns där varje dag. Jag vill verkligen gå vidare. Träffa någon ny potential kille. Gick nyligen på en tinder dejt med en jätte snäll kille.

Självklart tänkte jag pp mitt ex hela tiden. Jämförde också.

Varför är jag så här? Kommer det aldrig gå över för mig?

Måste jag vänta ytterligare 4 månader för att kunna börja dejta?

Bör jag helt enkelt fokusera på mig själv och glömma allt som har med killar å göra ett tag?