Han älskar mig inte längre.....
Anonym (lillamy) skrev 2018-09-05 21:27:57 följande:
Vad vill du med ditt ex nu då?
Jag vill komma över mitt ex
Inlägg från: Steffqw
|
-
Haha jag vet jag är tjatig om mitt ex. Men finner det bra att få råd å tips här från er
Jag vill komma över mitt ex -
Alltså nej? Jag vill inte ha honom tillbaka. Fattar inte riktigt vart du får det ifrån?Anonym (99) skrev 2018-09-05 22:03:38 följande:
Vill du verkligen det?
Tycker inte det verkar som att du vill komma över honom.
Tycker det låter som att du vill ha honom tillbaks.
Vill du det, efter allt som varit?
Jag skriver tydligt att jag vill komma över honom, gå vidare. Träffar liksom nya killar.
Jag har bara svårt att komma över honom. Svårt att få honom ur mina tankar.
Så jag skriver här för att få tips och råd.
Men du verkar inte kunna ge så bra råd när du skriver så där, att du tror jag vill ha tillbaka honom. När jag verkligen kämpar för att glömma honom.
Det är inte så jävla lätt när ens första kärlek sitter på ens axel som en papegoja, att han spökra, när man går på dejter.
Du har nog själv varit i samma sits som mig...
Det är som att känslorna styr mer än vilja. Jag vill vill vill gå vidare men mina känslor säger något annat. Och man ska nog aldrig bråka med känslor.. -
Tack för ditt svar! :)Anonym (99) skrev 2018-09-06 05:40:14 följande:
Vill bara utmana dig lite i ditt tankesätt.
Du saknar honom, tänker på honom, jämför alla nya killar med honom. Men, du vill inte ha tillbaka honom.
Vad betyder det?
Jo det betyder att du lever kvar i det som varit, och inte i nuet.
Du kämpar liksom emot verkligheten, vill inte acceptera att nu är nu.
Du vill ha det som det var för ett halvår sedan, när ni fortfarande var ihop och allt var bra.
Men den tiden är över. Den killen finns inte längre.
Det kan man sörja, och ja, jag har ältat och sörjt spruckna relationer och killar som inte velat ha mig i hela mitt liv.
Men skillnaden är att jag idag VILL gå vidare, och det bästa sättet är att lära sig acceptera verkligheten.
Jag tänker helt enkelt inte sitta och sörja någon som valt bort mig, och sätta mitt eget värde utefter det.
Livet innebär också förluster och spruckna drömmar, det hör till. Vi var helt enkelt inte ämnade för varandra och även om jag kanske tyckte det, så såg de här personerna jag ältade och saknade ingen framtid med mig. Och då var det inte rätt.
Visst är det tråkigt att gå på nitar och känna sig lurad och bortvald, men jag vill ju att även min partner ska må bra och känna att han hittat rätt. Och det gjorde han inte med mig.
Jag VET att det här är svårt, men att liksom inte kunna släppa det som varit gör att man inte kommer vidare.
Hoppas du förstår vad jag försöker förklara.
Det hör har iaf hjälpt mig, men det kräver ett resonemang som alla kanske inte blir hjälpta av.
Men i min värld är känslor logiska bara man vet varför :)
Ja alltså jag lever väl i det förflutna till viss del som du beskriver, det kan jag erkänna här och nu.
Men jag har även gått vidare och accepterat att det är slut. Jag lever på mitt liv som vanligt numera. Jag är inte ledsen längre. Visst har jag mina tankar när ångesten kommer för en kort stund och jag tänker "Hur fan kunde han bara lämna mig, jag har ju fortfarande känslor kvar för den jäveln"
Det är väl när jag kommer till att dejta killar som det tar liksom stopp på något konstigt höger....Känslan i min kropp säger stopp och belägg, den här killen ska du inte dejta eller umgås med. Det är bara exet som du ska vara med och tänka på.
Så varför det tar stopp det vet jag faktiskt inte. Känslor är ett stort mysterium.
Men tror just att det är dejtingen jag måste släppa? Jag tror jag måste låta bli den ett tag. För det är just när jag träffar killar eller skriver med killar som jag börjar tänka mer på exet och han ploppar ut i min hjärna och är där hela tiden. Han är som ett jävla spöke!
Annars i vardagen på jobbet, på gymmet, när jag är med kompisar, ja då finns han knappt alls i mina tankar.
Han kommer just när jag sätter igång kärleks känslorna...? Kan kan man kalla det kärleks känslor när man dejtar? Eller vad kan man säga?
Så i det stora hela jag VILL VILL VILL kunna börja dejta igen!
Jag HAR HAR HAR gått vidare.
Men jag HAR INTE gått vidare när det kommer till att dejta nya killar och släppa in nya killar in mitt liv.
Så min slutsats är väl att jag får ta en paus och dejta mig själv? Tills jag känner verkligen att nu är jag nöjd med mig själv och nu kan jag släppa in någon ny i mitt liv! -
Alltså det bästa man kan göra när man blivit dumpad av någon man älskar och fortfarande vill vara med är att ta hand om sig själv.molly50 skrev 2018-09-06 10:30:54 följande:Jag tror att det är precis vad su behöver göra nu. Sluta dejta ett tag och börja fokusera på dig själv.
Det kommer ändå inte att fungera med någon så länge du inte har släppt taget om ditt ex.
Det låter kanske hårt. Men jag talar av egna erfarenheter.
Så ta det lugnt ett tag,är mitt råd.
Men det är så himla svårt att göra det. Det enda man har i fokus är personen man fortfarande älskar.
Man tänker på allt som varit, hur man kan ändra sig själv, vad som kunde gjorts annorlunda osv osv osv.
Mitt fokus dessa 4 månader har endast varit på mitt ex. Detta är något jag har insett nu. Jag har inte tänkt på mig själv. Jag har tänkt på han varje dag. Vad han gjort, tänkt, vill osv osv.
SÅ det är precis vad jag ska göra nu. Försöka tänka på mig själv endast. Inte på att komma över mitt ex. Inte på att dejta nya killar.
Nej. Det ska handla om mig, vad jag vill och vad jag känner. -
sextiotalist skrev 2018-09-07 09:28:26 följande:Härligt att det går framåt. Du hade nog inte trott att du skulle skriva detta för fyra månader sedan. Men du har kommit dit
Nu är det du som är i fokus, helt rätt, ta hand om dig och lägg dina känslor på den som är värd det mest, dig själv. När du har läkt helt så kommer du vara redo för en ny relation.
Det är inte helt omöjligt att du kommer möta nya hjärtesorger, men då vet du att det kommer gå över, att det behöver ta sin tid. Eller så möter du mannen i ditt liv nästa gång. Och tänk vad skönt att du då är ledig så du fick möjlighet att träffa honom.Jag vet varför jag la allt fokus på mitt ex dessa 4 månader. Jag älskade honom och ville ha honom. Och ja jag trodde aldrig jag skulle känna och må så här idag 4 månader senare. För jag var verkligen körd i botten just där och då.Igår kväll kom jag hem efter gymmet. Jag stod ensam i mitt kök med hög musik och lagade mat bara till mig själv,.Först tänkte jag vad fel det känns, vad ensam jag är. Jag fick lite ångest. Men jag tryckte bort känslan fort. Jag tänkte istället "Fan vad förbannat skönt det är ändå att vara själv, och jag klarar mig så bra"Det var en jävla skön känsla jag fick inom mig just där och då. Jag kände mig som en power woman!Sen att jag lägger fokus nu på att försöka hitta en ny pojkvän är väl för att dagens samhället visar gång på gång att vi inte ska vara ensamma. Vi ska ha en partner osv. I alla fall den känslan jag får...Det är typ fel att vara ensam, singel, bo själv som kvinna när du närmar dig 30(jag blir 27 i höst). Det är de intrycket jag får av dagens samhälle i alla fall... -
Anonym (99) skrev 2018-09-07 10:07:31 följande:
Ja! Helt rätt att fokusera på dig själv, dina tankar, dina känslor och hur du ska gå vidare. Självkännedom, vrida och vända på tankar varför man tänker som man gör och försöka förstå. Och finns det andra sätt att tänka och resonera, eller är allt hugget i sten?
Det är faktiskt ganska meningslöst att fokusera på någon som valt bort en. Bättre då att fundera på vem man själv vill vara i nästa relation, och hur man själv kommunicerar det och hur man vill ha det.
(Och med det menar jag inte att att hitta en partner är det viktigaste i livet, men vill man ha det är det otroligt bra att ha en stadig grund i sig själv).
Ja det är meningslöst att tänka och lägga fokus på en person som ändå inte vill ha mig. Synd att jag inte fattade det där och då. Jag kämpade aldrig att få tillbaka honom. Jag bönade och bad aldrig på mina knän. Jag sms eller ringde trackad inte honom.
Men jag tänkte hela tiden i mitt lilla huvud. Han är min min. Men nej. Han är inte min längre och han vill inte ha mig.
Så fokuset ska ligga på mig nu. Jag blir väl kär någon dag i framtiden. En pojke kommer nog en dag pltösligt trilla in i mitt liv.
Jag insåg också nu när det tog slut att hur jävla dålig självkänsla jag egentligen har. Så det är den jag ska jobba på stenhårt just nu!
-
Jaså? Varför och hur tog det slut?sextiotalist skrev 2018-09-07 11:40:10 följande:Jag bröt upp ett förhållande när jag var 30, sedan singel i fyra år :)
Är du än singel idag? Har du några barn? -
Njaaa....så längt har jag inte kommit i tanke verksamheten...så långt kanske jag inte ens vill tänka?Anonym (lillamy) skrev 2018-09-07 16:41:48 följande:
Har du funderat nåt på vad som gjorde att han tappade känslorna?
Skulle nog sluta med att jag försöker få fram alla brister och svagheter och mig. Och det vill jag inte....inte nu i alla fall...
Han tappade inte känslorna. De finns nog kvar. Han bryr sig nog om mig. Bara att känslorna för han svalnade. Det var kärleks känslorna som försvann. Han såg oss mer som kompisar.
Vi kanske växte ifrån varandra? Han var inte mannen i mitt liv. Kanske någon gång i framtiden möts vi. Men jag vet att jag alltid kan kontakta honom om jag skulle ha världens bekymmer.
Det har han aldrig sagt att jag kan. Men jag bara vet att han alltid kommer finnas där för mig. Sånt vet man och känner man utan att personen själv behöver säga det till en. -
Okej. Så du var 34 när du träffade mannen i ditt liv och fick ditt första barn? :)sextiotalist skrev 2018-09-07 12:03:18 följande:Varför, han var inte bra för mig, han minimerade mig, svartsjuk och försökte ändra mig, körde med silent treatment när jag inte uppfyllde hans krav. Det tog för lång tid, absolut, men det var dödsfall kring oss som gjorde att jag sköt på beslutet.
Jag träffade min sambo 4 år senare, vi har snart varit tillsammans i 25 år och har en gemensam son som är över 20.
Han har ska ha sambo och ett barn han också. -
Ja jag bönade och bad bara då när han sa att han inte hade känslor. Eller typ sa att vi kunde ge det en chans. Men efter det stängde jag typ bara av....jag ville inte kämpa och han ville. inte heller Så egentligen fanns det inget att kämpa för? Om ingen av oss riktigt ville försöka...Anonym (99) skrev 2018-09-07 23:27:58 följande:Var glad att du hade värdighet att inte göra det du skrev i första stycket! Att kämpa och böna och be för någon som valt bort en känns mest förnedrande tycker jag.
Ja, det kommer med största sannolikhet komma någon ny som du blir intresserad av! En dag händer det :D
Och ja! Jobba med självkänslan. Läs allt du kan hitta i ämnet och omge dig med människor som lyfter dig, och öva dig i att lyfta andra. Gör saker du tycker är kul, lär dig nya grejer, och utmana dig själv!
Lär dig förstå dina egna känslor genom att vrida och vända på dem, även de allra jobbigaste känslorna. Våga möta dom tycker jag, det blir lite som kbt.
Var ödmjuk och snäll mot dig själv (och andra) och värdera dig själv högt. Låt ingen annan få sätta ditt värde!
Du fixar det här!!!
Jag har väl insett att jag inte riktigt ännu är redo att gå in i någon nytt förhållande då jag nyligen kommit ur ett 2 årigt förhållande från en person jag fortfarande bryr mig mycket om.
Så jag bör lägga dejting på hyllan ett tag.
Jag ska kämpa på med min självkänsla. Bygga upp den och bli stark och trygg. Sedan ska jag ägna all min vakna tid till min hobby som jag älskar och är lite besatt av hehe :)
Men ja, jag tror jag fixar detta. Ångesten kommer en kort sekund numera men jag slår snabbt bort den....