Sorgen över en skilsmässa med barn.
Kommer man någonsin över det, egentligen?
Kommer man någonsin över det, egentligen?
Min fru har bestämt sig att hon vill skiljas. Jag är fortfarande i chock då jag har svårt att ta in det. Vi har haft det knackigt i flera år men i vintras blev hon plötsligt gladare och ville ha sex jämt. Jag trodde att vi var på rätt väg. Men nu har hon blivit kär i en man hon chattat med på Wordfeud och Kik och vill skiljas. Hon har på bara ett par dagar helt släppt mig känslomässigt, pratar inte med mig, tittar inte på mig. Hon bara chattar med den här nye.
Problemet är att det är otroligt svårt att hitta en ny bostad åt henne. Men vi har i alla fall bestämt att hon ska sova i ett annat rum under tiden. Det är otroligt plågsamt för mig att ha henne nära men ändå oåtkomlig.
Jag är precis i början av processen och hoppas verkligen att jag kan komma över det för så här går inte att ha det.
Tack Sebben! Ja, jag känner att vi måste ha lite regler för hur vi ska bo tills hon hittar något eget. Jag kommer nog att få ta en stor roll i barnens bästa när hon väl flyttar. Då kommer hon säkert att vilja spendera mycket tid med den nye. Barnen är så stora så de väljer själva, det behöver vi inte styra upp. Terapi är uteslutet nu, det är kört. Men vi får väl se efter ett tag om det kan komma öppningar. Men jag kommer inte att sitta och vänta på att hon ska få rusa av sig. Mitt mål nu är att inte gräva ner mig.
Sorgen tar aldrig slut ibland.
svenska.yle.fi/artikel/2016/11/20/berova-inte-barnet-sin-foralder-vid-skilsmassa-kan-vara-varre-dod-foraldern
Ja, alla är olika, självklart. Känner flera som gått rakt in i nya relationer och det gått jättebra. Själv har jag svårt att släppa människor nära. Så jag är en sådan som behöver mycket tid själv först.
Män har oftast ett behov av att snabbt hoppa in i nya relationer. Statistiskt sett. Man kan undra varför.
Inget konstigt alls. Vi män är tänkande, empatiska och vi uppskattar att ge och få närhet. Vi har mycket att ge och vi är uppfostrade att stötta och ta hand om andra.
Inte skulle vi bara ägna oss åt oss själva och våra mest egoistiska intressen, aldrig skulle vi shoppa loss, ägna oss åt vårt utseende, supa lådvin med våra väninnor och spela Candy Crush.
Nej, vi har större uppgifter och ansvar. Vi utvecklar oss inför framtiden. Då behöver vi relationer. Vi kämpar!
Att ni skulle vara mer empatiska och osjälviska än kvinnor går tvärt emot forskningen. Ditt självförhärligande är tyvärr ingen acceptabel källa, jag vill ha siffror..
Mitt tips är att googla lite, sannolikt på engelska språket. Jag skulle gissa på Psychology.net som en bra källa. Vill du att en man ska göra det åt dig? Är det nån sorts härskarteknik eller mera vanlig lättja? Varför söker du statistik och fakta på familjeliv? Det tror jag inte killar skulle göra, men du är fri att göra hur tokigt som helst, bara du inte skadar oss..
Hoppas att du mår bättre.
Men vad pratar du om? Hellsnurrigt. Självklart har jag letat efter svar. Men inte funnit några klara. Så frågan kvarstår. Så, sluta ödsla min tid nu med larv.
Hur går det TS? Hoppas du mår bättre!
Hoppas så att du finner fakta. Jag har gett dig tips ovan, du verkar inte bry dig om det? Du kommer inte att finna ett snabbt och populistiskt enkelt svar, gissar jagz Ditt språk är så sökande och spännande - larv, helsnurrig, självtillräcklig, självklart, ödsla tid osv. Vill du att jag ska återgälda på samma sätt? Jag försöker svara på din fråga. Ledsamt att du är så surmulen.
Inom psykologin kallas det projektion. Kolla det. Lycka till!
Hur går det TS? Hoppas du mår bättre!
Vad är det med alla vidriga, elaka män här på forumet? Såhär var det inte för fem år sen. Tvi.
Vad är det med alla vidriga, elaka män här på forumet? Såhär var det inte för fem år sen. Tvi.