Berätta för oss överkursare vad i ts beskrivning som är kvinnligt överarbete? Är det disken? Underkläderna? Toastädningen? Använder mannen inte toan, äter inte i hemmet, klär sig inte i kläder? Är inte barnen hans? Använder de inte heller toan, äter mat och har kläder på sig? Varför ska då bara kvinnan ta ansvar förvar områdena medan mannen sitter i soffan framför fotbollen?
Har du ens läst tråden? Den handlar nämligen inte om dig utan om en man som semestrar genom att sitta i soffan och se på fotboll medan han fru och tillika mamman till hans barn sköter allt kring hem och barn. Är du ens läskunnig?
För ts man är det uppenbarligen ingen självklarhet. Men mpnga mön k tråden kommer med välmenande råd om att kvinnan måste sänka sina krav och mpnga kvinnor i tråden kommer med välmenande råd om hur ts ska hjälpa sin man att klara av att ta ansvar. Läskunnig nu?
Med det gör de ju inte. Hon får ju dra hela lasset. Hon lever ju 100% efter hans villkor. Är inte det ?logiskt??
Och det var ju väldigt grundläggande krav på renhållning TS ställde, knappast i närheten av en pedantisk läggning.
Jag kan svara. Toa och dammsug: Normalt en gång i veckan fast under en så här varm semester varannan.= 1 timme i veckan snitt. Snabbstäd av toa mm däremellan.= 2×5 min=10min i veckan, säj 15.. Sätta på diskmaskin en gång per dag. = 10 minuter per dag, med i och urplockning= 70 minuter i veckan, avrundar till 1 timme och en kvart.
Underkläder varje dag, kanske mer för en tvååring. Lakan varje vecka, påslakan varannan. Tröjor med matfläckar.... Enklare att säja fem maskiner i veckan, 5× 10 minuter per vecka. Säj en timme. Då är jag uppe i 3 Tim 30 min per vecka. Plocka legobitar och tröjor och småkrafs 10 min om dagen= knappt 1, 25 tim i veckan och handla en timme i veckan plus en kompletteringshandel på halvtimme så blir det 6,25 timmar på sju dagar. Laga mat en timme per dag så är vi uppe i 13,25 timmar per vecka nästan två timmar per dag om jag har räknat ihop det rätt. Jag har säkert glömt något.
Du tappade din trovärdighet när du skrev att du skulle stoppa den varmrökt laxen i ugnen. Efter det tas alla dina inlägg som ren provokation, dvs inte på allvar.
Men asså, TS har helt normala rutiner på hemsysslor! Det där är inte att ställa höga krav alls!
Så typiskt att det alltid ska handla om kvinnans anpassning till mannen.
Några minuter på matlagning? Wtf lagar man då? Öppnar en burk ravioli? Beställer pizza varje dag?
Vem ska planera matlagningen? Skriva inköpslista? Handla? Förbereda maten? Ta sig igenom kriget vid matbordet? Duka av? Diska kastruller??
Man bor ju under en stor jäkla sten om man kommer med ett sånt påstående.
Visst att man kan slappa till lite med städning under semestern - men vanligt varje-dag-bestyr finns det ingen paus ifrån, semester eller inte. Lata farsor (eller morsor) måste helt enkelt skärpa till sig och ta sitt jävla ansvar som vuxen. Eller flytta och skapa sig sin egna svinstia.
Jag har redan svarat på din fråga även om du inte uppfattat det: rimlig nivå är att göra det som behövs, när det behövs. Inte mer. Särskilt när man har ledigt och ska koppla av.
Man gör inte saker bara för att det gått en viss tid eller har skett något specifikt. Det är där TS ställer till det för sig själv. Hon säger att om man har lagat mat så måste man, efter varje gång, städa köket. Som om en odiskad kastrull på spisen vore ett problem.
TS man har sagt att han visst kan göra saker, men i sin takt och (får man anta) på sitt sätt. Det duger inte för TS.
Nähä.
Då får väl TS ta hand om saken själv då.
Menar du på allvar att du tror att varmrökt lax behöver tillagas före servering?
Men nu skrev hon ju inte att diskbänken ska städas efter varje måltid. Däremot så behöver ju matbordet städas av för att det ska gå att använda det vid nästa måltid.
Du resonerar galet om du tror att arbetsbördan och tidsåtgången blir mindre bara för att man skjuter det framför sig. Snarare går det åt mer energi om man gör så eftersom man då även måste jobba runt allt stök vid måltiderna.
Sen tillkommer lunch, mellanmål och middag. Samt ge barnen uppmärksamhet i form av lek, blöjbyten, trösta om de gör illa sig, läggning vid middagsvila och inför natten osv. Då är det snarare 12 timmar än 45 minuter.
Men visst är det märkligt att vissa män inte ens kan ta de där första 45 minutrarna utan att behöva påtala att de minsann skottat snö en gång om dagen tre månader om året.
Självklart gör man saker med barnen som är roliga, det är väl självklart? Men om man sen lägger på allt hushållsarbete som faktiskt behöver göras så funkar inte livet om en förälder inte gör något alls av ovanstående. Det känns som om vi pratar i cirklar här.
Ah du är en ?det-där-löser-sig-pappa?.
Du umgås inte med dina barn och du förlitar dig på att någon annan uppfostrar barnen och reder ut situationer åt dig. Mammorna måste helt enkelt stå där hela tiden eftersom ni farsor njuter av livet. Fantastiskt!
Beträffande uppfostran lär sig barnen att inte lyssna på kvinnorna eftersom de smågnäller på dem hela tiden. När en man säger till lyssnar de, eftersom de då vet att det är allvar. Det är ingen slump att fängelserna är fulla av söner från ensamstående mammor.
Mannen är den som har hand om powertools (han gillar det, jag gör det inte) men det är jag som klipper gräsmattan, skottar 90% av all snö, målar uthus, rensar ogräs och klipper ner buskar. Jag är även den som pratar med grannen om att gemensamt ta ner sly/småträd bakom husen och räknar med att göra majoriteten av jobbet.
Jag bokar service för min egen bil, han för sin, men det har oftast varit jag som lämnat in bägge bilarna. Ingen av oss mekar med bilarna själva eller bygger några garage även om det är han som ringer snickaren.
Summa summarum: Jag är den som gör det mesta praktiska utomhus, han är den som håller i kontakterna nät vi ska ta in hjälp.
Sänka sina krav och strunta i att göra sakerna alls? Förr eller senare måste de göras och vissa saker blir vmbaa jobbigare om man skjuter upp det.
Fast kvinnors problem kommer av överarbete och ineffektivitet.
Som exempel. Jag och lillsonen ska bada. Jag säger till honom att ta på sig badbyxorna och sandalerna, så går vi ner. Vi badar, har det skönt och går hem.
Frun och lillsonen ska bada. Hon hjälper honom att klä sig. Hjälper honom att ta på sig skorna. Väl nere vid stranden hjälper hon honom att byta om till badbyxor. De badar. Därefter hjälper hon honom att torka sig, byta kläder mm mm. Därefter går de tillbaka.
Dvs hon åstadkommer sämre resultat med betydligt mer tidsåtgång än mig. Med mig får sonen öva på mer saker eftersom jag ger honom större ansvar.
Eller att vi växte upp i en annan tid. Jag är "äldre", men hemmafruar är väldigt ovanligt i min generation, det är något som kommit upp de senaste 10-15 åren. Det är nog snarare generation äldre än mig som hade en frånvarande man.
Jag bodde själv i många år och dessutom under flera år från mina syskon och föräldrar. Så skulle något bli gjort så fick jag fixa det själv, jag behärskar nog samtliga områden i hemmet som min sambo gör, utom snickeri, där slår han mig med hästlängder (ja, jag klipper gräs, skottar snö, fixar det mesta med min egen bil, äldre kvinna, men inte så gammal som generationen med hemmafruar)
Separation hos föräldrar ger i sig upphov till psykisk ohälsa hos barn.
Har man en instabil farsa som drar från en ung fattig mor och lämnar taskiga gener efter sig är det knappast konstigt om det inte blir lysande. Men det är fortfarande bara en liten del även av barn till ensamstående mödrar som blir karriärkriminella.
"Barn som bor mest eller enbart med en förälder uppgav lägre nivåer av psykiskt välbefinnande och högre nivåer av psykosomatiska och psykiatriska symtom i jämförelse med barn i växelvis boende. Andelen barn i skolåldern med ADHD-medicinering var också betydligt högre bland barn till separerade föräldrar i jämförelse med barn i kärnfamilj. I vår studie visar analyser av skolprestationer för barn födda 1987-1996 stora skillnader mellan barn i kärnfamilj och barn med separerade föräldrar. Barn med separerade föräldrar hade -0.4 standardavvikelse lägre genomsnittliga betyg i årskurs 9 och slutade dubbelt så ofta grundskolan utan gymnasiebehörighet, efter att analysen standardiserats för föräldrarnas utbildningsnivå. Det var mer än dubbelt så vanligt att barn till separerade föräldrar inte gick ut gymnasiet. Bland dem som avslutade ett gymnasieprogram var det 30 procent färre som gick ett program som gav behörighet till högskoleutbildning. De barn som var yngre än fem år då föräldrarna separerade eller som aldrig hade bott med båda föräldrarna hade lägre meritvärden och gick i större utsträckning ut grundskolan utan gymnasiebehörighet än barn till föräldrar som separerade när barnen var äldre. "
www.chess.su.se/polopoly_fs/1.294352.1472542775!/menu/standard/file/Barn%20till%20separerade%20f%C3%B6r%C3%A4ldrar%20CHESS%202016.pdf
Här generaliseras det friskt. Drar alla över en och samma kam.
Yngre generationen kvinnor? Som jag då (30+)?
Vad är det som gör att vi skulle vara offer och att det skulle vara synd om oss?