Insemination i Danmark i Augusti 2018

Hej!

Jag har funderat länge nu på insemination. Är 40 år och ensamstående. Inga barn sen tidigare. Nästa menscykel ska jag iväg och få ta fertilitetsprover så får jag se vad de visar. Har kollat med ägglossningsstickor några månader nu och de har varit positiva. Hoppas på att hitta en privat gynekolog som kan göra en äggledarspolning och se om jag har bra ägg som växer som de ska, och om inte, få behandling med letrozol och ovitrielle. Kommer nog inte iväg innan augusti, men september hoppas jag på! Vilka kliniker har ni valt?

Jag har en fråga till dig.

När du säger "gedigen erfarenhet", vad menar du då?

Hur många familjer har du hjälpt få barn i Sverige?

Jag har en fråga till dig.

När du säger "gedigen erfarenhet", vad menar du då?

Hur många familjer har du hjälpt få barn i Sverige?

Vi ska till Triangeln! Var bor du? :)

Jag bor i Landskrona, så jag har nära till Köpenhamn. Var bor ni? Får ni ordna med donator och köpa från typ cryos eller ordnar kliniken med allt?

Vi bor i gbg, inte jättenära men inte farligt långt heller. Vi kommer få köpa från Cryos. Hur gör ni?

Jag vet inte hur jag ska göra... om jag ska överlåta valet till kliniken, det enda kravet jag egentligen har är att det ska vara en öppen donator. Jag inväntar nu cykeldag 3 så jag kan komma iväg och ta fertilitetsproverna som klinikerna i Danmark vill ha.

Hur tänker ni när det gäller val av donator? Jag har varit inne massor på cryos och sellmerdiers, så otroligt mycket info man kan få om donatorerna. Hittade en donator som lever med en kvinna som har barn sen innan och han har inga. Jättefint personligt brev där han skriver att hans donatorbarn är så välkomna om de vill ha kontakt när de fyllt 18. För mig som gör det här ensam så känns det viktigt på något sätt att mitt barn kan kontakta donatorn och att om hon/han gör det, att det då är välkommet. Inte för att jag söker en ?pappa? på något sätt, men det är bara min känsla att om jag var ett donatorbarn så hade jag önskat att det var en donator som såg fram emot jag skulle ta kontakt.

Jag tycker du resonerar väldigt klokt. Eftersom jag har en partner som kommer vara pappa så spelar det ingen roll om donatorn är anonym eller icke anonym men barnet kommer få reda på hur h*n blev till. Det har barnet all rätt att få veta. Men tycker du verkligen ska ge barnet en möjlighet till att träffa donatorn om du gör det ensam. Hur känns det att ta det steget för dig?

Det känns läskigt och superspännande. Jag har många runt mig som stöttar mig, tack och lov, så jag känner mig inte ensam i det här ändå på något sätt. Mina föräldrar är fantastiska med syrrans 3 pojkar så om det vill sig väl, att det blir ett barn, så kommer min lilla att ha en väldigt närvarande familj utöver bara mig. Det är nog egentligen sista veckan som jag helt bestämt mig, det har varit en funderingsprocess sista två åren.

Nu känns det bara så rätt. Och jag längtar så efter ett barn. Trodde aldrig jag skulle känna såhär, har aldrig haft den där intensiva barnlängtan som många andra verkar ha.... Förräns nu, jag hoppas bara inte det är försent.

Hur valde ni klinik? Varför blev det triangeln? Har ni varit nere för samtal inför processen? Vilka prover önskar de att man har tagit innan?