HJÄLP! Jag kan inte gå ner i vikt!

Fast det finns väl inte bara pasta? Potatis, ris, bulgur, mathavre osv osv är mycket bättre alternativ än pasta. Så nej, du behöver inte leva på bara grönsaker. Skippa pastan bara.

Du äter fler kalorier än vad du gör av med. Där har du anledningen och svårare än så är det inte. Och nej, du går inte upp i vikt (eller stannar i vikt) för att du äter för lite. Idioter gillar dock att upprepa detta mantra i varje liknande tråd av mågon okänd anledning.

Fokusera på vad du kan äta och inte tvärtom! Har man näringsbrist vilket du sannolikt ligger i riskzonen för så håller kroppen hårt i vikten. Du behöver tålamod! Se det som ett långsiktigt projekt. 

Alla råd och tips du får måste ju ställas i relation till att du faktiskt har en ätstörning som påverkar vad du kan äta äta och inte. 

Det har du rätt i, missuppfattade dig. Det kan vara en bra ide, blir jämt svullen efter pasta.

Tack, ska försöka men de är svårt! Jag har inte haft näringsbrist på ett tag, tog nya prover förra veckan som jag väntar svar på. Tålamod är det värsta, tänker mig att målet är att våga bada offentligt nästa sommar. Inte helt orimligt hoppas jag..

Du är ju inte ens överviktig? Men bada är alltså inte ett alternativ innan Oboyen gått ur kroppen?

Har inte läst alla svar så det finns kanske redan i npn kommentar men jag undrar om hela familjen har samma kosthållning?

Dina barn framförallt. Hur tänker du framtidsmässigt där? När jag var barn åt man potatis till allt, man åt mackor, frukt osv men man var inte överviktig för det. Varför? Jo för att vi var ute från morgon till kväll och lekte och rörde på oss.

Socker åt man på kalas eller nån enstaka gång i veckan. Aldrig att jag skulle få en läsk eller juice av mina föräldrar när vi var ute och jag blev törstig. Man fick vänta och sen dricka vatten.

Maten var hemmalagad. Man lyxade inte till det 5dagar i veckan.

Vad jag vill komma till är att så länge man inte förbränner något så går man inte ner i vikt. För att kunna förbränna det man stoppar i sig måste kroppen veta hur den ska göra, och det gör den inte om man lurar den med artificiellt socker (light) eller produkter aom är fullspäckade med vanligt socker. Det är rena giftet!

Det här - det är enda sättet att gå ner i vikt, att förbränna fler kalorier än vad man tar in. Att kroppen ställer in sig på svält är bs och blir endast relevant när vi pratar om någon som svälter på riktigt - alltså när kroppen inte ens har något kvar att ta ifrån. Inte heller handlar det om att TS äter för mycket socker. Det finns vissa studier (om ännu tvetydiga då det även finns motsägande studier, saknas alltså vetenskapligt konsensus) som visar på effekten av insulin och viktnedgång/uppgång, men effekten är såpass liten att det har ingen signifikant betydelse för en vanlig människa att gå ner i vikt om den fortsätter ligga på ett kaloriunderskott. Man kan använda massa olika metoder för att gå ner i vikt: periodisk fasta, räkna kalorier, LCHF, Atkins, äta växtbaserat m.m., men i slutändan handlar det alltid om att man äter färre kalorier än vad man gör av med. 

Så TS, sök på "TDEE calculator" för att räkna ut vad ungefär hur mycket kalorier du behöver per dag för att hålla vikten. Health calc har en rätt mer specifik (www.health-calc.com/diet/energy-expenditure-advanced) sådan. TDEE står för Total Daily Energy Expenditure och är din BMR (vad kroppen behöver för att bara sköta sig själv) + din dagliga aktivitet. Lägg dig sedan några hundra kalorier under detta. 1 kg fett motsvarar ca 7700 kcal, så vill du gå ner, säg 0.5 kg i veckan, så behöver du har ett genomsnittligt dagligt underskott på omkring 550 kcal. 

Till en början skulle jag rekommendera att logga all mat du äter, för generellt är det svårt att uppskatta hur mycket man faktiskt äter. Och jag skulle logga den med en köksvåg istället för decilitermått etc., det senare kan vara väldigt missvisande. Var ärlig med dig själv och tänk inte "äh, det är så lite, det räknas inte" och logga även sådant som man kanske inte tänker på i första hand, som oljan man kanske steker mat i. Det blir snabbt en massa extra kalorier.

Du måste förstås inte köra på just denna metoden. Det är väl den mest "säkra" metoden om man verkligen håller sig till det, men du kan förstås prova på annat också och se om det fungerar för dig. Vilken metod man väljer beror ju på vad som passar en själv, jag har lidit av ätstörningar större delen av mitt liv - så när jag ville gå ner i vikt (ätstörningsfritt då) så visste jag att ingen annan metod än att räkna kalorier skulle fungera då jag saknade uppfattning om vad som var "normala" portioner och dålig på att känna av min kropps signaler om när jag var mätt, hungrig osv. 

Jag har inte övervikt enligt BMI, nej. Jag ligger dock runt 13 kg över min normalvikt. Jag har i och med viktökningen fått mycket fett som lagt sig på magen och höfterna, vilket inte är särskilt smickrande. Jag är inte nöjd över hur min kropp ser ut, vilket har gjort det omöjligt att hitta badkläder som jag känt mig bekväm nog att bära.

Familjen äter inte som jag. Jag lagar alltid mat från grunden, men äter sällan själv annat ät pasta/ris/potatis. Gör jag det är det små mängder. Stora får lördagsgodis i mindre mängd och en burk läsk fördelat över fredag och lördag, lilla ingenting. Båda barnen är normalviktiga och jag skulle ALDRIG överföra mina dåliga vanor på barnen. Jag äter i smyg för att undvika att stora också vill ha.

Jag är uppväxt precis som du, men i och med att jag äter väldigt få saker så har godis blivit en nödlösning för att snabbt ladda batterierna (det är jobbigt att ta hand om två barn när man inte äter tillräckligt). Det borde jag ändra och det är jag medveten om.