Trött, ledsen och behöver pepp!!

Hej! Vi har också försökt sedan februari - 2017 så vi är snart uppe i 2 år.

Vi har 2 gemensamma barn sedan tidigare. När. Vi skulle börja försöka med nr:3 stannade min mens upp å kom inte på 8 månader. Jag fick då en behandling som gjorde att livmodern ställde om sig och fick tillbaka en cykel på ca 28 dagar.

Vi började utredas i april i år. Min mans sperma prov fanns det inga avvikelser på men jag har pcos och troligtvis endmetrios också. Jag har också bara en äggstock som fungerar å inte äl varje månad.

Jag ska spolas för första gången efter den här mensen. Även om det inte är stopp så förklarade läkaren det som att det är så städa av en motorväg, bilarna kan köra mycket lättare då. Sen skulle jag samtidigt behandlas för att stimulera äl.

Vad har ni blivit erbjudna gör hjälp innan IVF? Till oss ville dom testa andra saker först eftersom dom inte hittat några direkta fel.

Tänk om man bara kunde få veta, ta ett enkelt blodprov eller ett ultraljud och se vart det felar. Det ovissa är jobbigt, men samtidigt är det ju som du säger, skam den som ger sig. Är det något man vill så får man kämpa på. Men hur ligger ni till nu då?

Tack vad fin du är. Jag blev superbesviken när vi fick höra det, vi var ju liksom mitt inne i ett nytt protokoll och siktade bara framåt. Nu är jag mest orolig att vi inte ska hinna med ett försök innan jul. Det hade varit så skönt att få göra det..

Heja dig, bra jobbat med sprutan! Men jaha, hur kommer det sig då? Det lät ju lite mysko, men man får väl bara lita på att dom har koll. Hur känns det inför ultraljudet då?

Ja jag fick köra en vecka med Lutinus efter sprutstoppet, och idag kom faktiskt mensen. Visste inte alls vad jag skulle förvänta mig tidsmässigt. Så nu blir det sprutor igen på måndag, hoppas att vi ska kunna ta oss hela vägen nu!

Hur gick det på ultraljudet? Hoppas att ni fick bra besked!

Haha ja att man blir glad för mens, snacka om berg och dalbana! Jätteskönt att vi förhoppningsvis hinner ett försök innan jul. Sprutdag 2 idag, ska på ett vul imorgon. Vill inte se någon cysta då!!

Ja vissa läkare kan ha ett sånt dåligt bemötande!! Jag vet inte om jag alltid har haft det. Mensvärk har jag alltid haft och den har bara blivit värre genom åren. Pcos vet jag inte, jag har alltid varit extremt känslig för hormoner men jag har ju två barn sedan tidigare som den ena blev till. Oplanerad och den andra fick vi på. Försök. Nr 1. Vi kanske bara har haft riktigt tur men jag tror ju att något har hänt nu som påverkar min ferlitet eftersom vi inte lyckas längre.

Det har inte hänt så mycket för oss än. Jag väntar på mensen som ska komma imorgon. Och då ringer jag kliniken direkt å får tid för spolning.

När blir det insättning för er efter äggplock? Har ingen kunskap om detta :) tror som du säger att man säkert slappnar av lite när man köpt 3 försök. Det hade vi också gjort. Hur är kliniken ni går hos? Är det några du kan rekommendera?

Ja men visst är det så, det är ju för en bra sak! Hur många ägg fick ni ut? Har ni gjort insättningen än eller går du bara och väntar?

Första vul:et gick bra. Chans på 10 ägg som det såg ut och en bra slemhinna. Börjar känna av symtom på att det händer grejer där inne. Nytt vul på måndag, så då får vi se om det blir plock i slutet på veckan som kommer eller i början på veckan därpå.

MAALIN J GRATTIS GRATTIS GRATTIS GRATTIS!!!!!!!!!!!

 

 

Efter snart prick två år har jag äntligen fått göra en helt vanlig gynundersökning med någon som kan idag. Har under resan gjort gynundersökning med vanlig läkare som sa att allt såg bra ut. Bullshit! Hon idag tittade i tio sekunder och konstaterade det vi misstänkt. Jag har PCOS. De spolade mina ledare och FY SATAN, gjorde så ont!! Äggledarna såg bra ut men beskedet blev: Chansen till vanlig graviditet är mycket liten för er. Jag skriver remiss till IVF på en gång.

Har både känt mig jätteledsen över det faktum att jag i princip inte kan bli med barn själv men samtidigt så glad att nu blir det full fart framåt mot IVF! Hoppas få göra det till våren eller senast hösten sa hon. Ska få köra letrozol under tiden som vi väntar på IVF.

Skickar extra pepp till er idag!

Skönt ändå att ha lite second opinion från ett annat land..täcker ju kanske in mer parametrar än bara svenska läkarna gör. måste vara tufft när inte ivf funkar, det är ju då det "skaa" funka. Är livrädd att ivf kommer gå lika oförklarligt dåligt son det gjort hittills.... och att må som ett vrak o resa hur långt som helst utan garanti..

Oj ok, har du alltid misstänkt endo eller är det nåt man hittat i utredning? Blir ibland paranoid att jag har en dold endo som ger infertilitet (hört om såna fall) men jag har ju inte symtomen. Tar väl tablett kanske 1 dag av mensen så jag borde ju inte ha endo :)

Ja till veckan får vi nog veta slutgiltiga planeringen efter vul2. Skulle tro vi måste resa dit i slutet på veckan (långt dessutom). Läskigt!

Ok, det är jobbigt när man börjar fundera på alla anledningar som man inte hittat i utredning. Hade nästan hellre haft en medicinsk faktor för att få en förklaring på den här skiten som sabbat vår tillvaro i 2 år...

Nä korta så vul2 nu på dag 10 borde ge besked om när det blir. Inte rädd för plocket. Det enda jag är rädd för att det inte blir insättning av nåt skäl samt att inte lyckas. Inget annat skrämmer mig längre. Kommer kännas så jävla svårt och bittert om det inte funkar. Tycker vi lidit o kämpat länge redan, om man inte ens lyckas efter detta , hur mår man då?! :(

Är ny och tänkte skriva här för jag behöver verkligen lite pepp. Har haft 2 misslyckade ET och 3 misslyckade FET så 5 misslyckade IVF totalt. Jag känner mig helt slut och väldigt deprimerad. De i IVf kliniken säger att embryon ser bra ut och de förstår inte varför embryon inte fastnar. Har även använt intralipid de 2 sista försök för att hjälpa med dra ner immunförsvar. Men nej.. Ingenting. Första IVF försöket fick jag pluss men efter bara 4 dagar kom blodet. Jag hade inte nån bra kunskap då. De sade till mig att leva normalt och det ända jag kan tänka mig var att jag badade. Nu har jag inte haft en ända pluss sen dess. Känns som jag har sabbat det ända gången det funkade för mig. Jag är rädd att de säger att chansen att IVF funkar blir mindre destå mer jag misslyckar. Nu har man misslyckats 5 gånger. Min livmoder och allt inom mig säkert ser ingen bra ut nu mer. Jag känner mig själv som en defekt människa. Min man peppar mig varje gång att inte ge upp så jag försöker verkligen inte hamna på depression och försöker varje månad även själva med letrozol när det är paus mellan IVf men ingenting fungerar. Jag är 37 och det känns ännu jobbigare att ha tidspress pga min ålder. Jag har aldrig haft barn förut och inte min man heller. Vi längtar så sjuk mycket nu och vi ser ut som ledsna par. Känns sjukt jobbigt att gå på familj/vänner träff med alla deras bebisar. Vi brukar undvika och dra därifrån så fort som möjligt. Min man vill inte adoptera. Han vill försöka så länge det går att försöka. Så det känns jobbigare för mig för all press ligger i att jag inte kan få nånting att fästa i mig. Snälla finns det nån här som har haft nåt liknande situation som mig och haft nåt lyckligt slut? :( Det är snart mer än 2 år och det känns som vi kommer aldrig få veta hur det är att ha barn i huvudtaget.