Jilka skrev 2018-08-13 17:59:10 följande:
Jag är i v. 17 och gjorde KUB i v. 13. Jag fick 1:88 på alla trisomier, och väntar på svar på NIPT. Var dessutom för lite DNA i mitt blodprov så fick ta ett nytt, och är alltså inne på fjärde vänte-veckan nu.
Jag är orolig men försöker tänka så logiskt som möjligt: 1:88 innebär ca 1,2 % risk att någonting är fel (och för mig är det egentligen bara trisomi 13 och 18 jag oroar mig över). Efter v. 12 är missfallsrisken ungefär 1 %. Och även om jag ju såklart har i bakhuvudet att missfall kan ske så är det inte en konstant oro. Så egentligen är det ju löjligt att gå att noja över detta så mycket mer. Men en känsla är en känsla, och såklart känns det läskigt att ha hamnat bland de 5 % som får förhöjd risk på KUB (och sedan bland de 5 % där NIPT inte kunde detektera DNA).
Nu vill jag verkligen inte att du ska uppfatta mig som spydig, men det kan vara sunt att iallafall på ett logiskt plan förstå att risken att ditt barn ska ha en kromosomavvikelse inte är stor - det är endast en förhöjd risk, vilket innebär att du tillhör gruppen (på ca 5 %, iallafall där jag bor, som jag förstått det) som man tycker att det är värt att finansiera det svindyra NIPT för. Och även om man jämför med andra som får en lägre risk, så finns det också en hel del som får en betydligt högre risk, och säkert tittar avundsjukt på dina siffror (jag är t.ex. lite avundsjuk på 1:950!). Är du lite äldre så är bara "ålders-faktorn" i sig sådan att även om både blodprov och ultraljud ser någorlunda normalt ut så hamnar du i en "förhöjd risk"-grupp. Och det är ju låååångt ifrån alla 38-åringar t.ex. som får barn med kromosomavvikelser.
Now... Jag har ju ingen positiv historia att komma med, eftersom jag inte fått svar än. Hoppas jag kan återkomma om några dagar med den positiva historien :) Men dessa saker är sådant som jag försökt tänka. Det tar inte bort oron, för det är ju en känsla och tyvärr är ju inte logik ett botemedel mot känslor. Men det gör att jag inte tar ut "ett negativt besked" i förhand, utan iallafall väntar med tårarna till jag i så fall får reda på ett dåligt resultat.
Jag är lite nyfiken på hur det har gått för dig! Jag själv har inte gjort något kub test då jag år för ung för att få lov att göra det här i västra Götaland (28 år). Därför valde vi att vända oss till en privatklinik i Gbg för att göra nipt-testet. Nu har de återkopplat och tyvärr kunde man inte hitta barnets dna i mitt blod, därför ska jag få göra om testet nu på torsdag.
Det som gör mig lite orolig är att barnmorskan sa efter att jag frågade vad som hände om man inte fick svar andra gången heller, då sa hon att de rekommenderade ett fostervattensprov då forskning visat att det fanns en förhöjd risk att det skulle kunna finnas avvikelser på barnet.
Blev stressad och nervös av denna information så jag valde att kontakta en annan klinik fast i Sthlm som utför samma test. Jag berättade vad barnmorskan sagt till mig men de höll inte med. Den nya kliniken berättade också att troligen kommer jag inte få ett resultat av det nya provet heller då hon menade att barnets dna halt inte höjs såhär långt in i graviditeten (är i v16). Hon sa ingenting om förhöjd risk att det skulle vara något fel på barnet men nämnde också fostervattensprov som ett alternativ.
Saken är den att jag inte vill göra ett sådant prov då risken för missfall finns och informationen om att ett uteblivet resultat på nipt skulle kunna tyda på avvikelser känns vagt då den andra kliniken hävdade att detta var fel. Känner mig vilse och förväntningarna på att få tillbaka ett provsvar på nipt är typ noll. 7tusen kr i sjön och en dubbelt så orolig mamma!
Skönt att ni också fick göra NIPT och inte behöva ta ställning till missfallsrisk med andra typer av tester. Det kommer säkert gå bra! Lycka till!!!
.