• Jsv17

    Vågar inte åka iväg med mitt barn

    Jag håller med alla ovanstående, också, att livet ändras när man får barn och man får liksom anpassa sig till bebis dagsform. Nu har jag haft en relativt nöjd bebis, men inland har jag tänkt mig dagen på ett sätt men fått revidera när lillen inte alls är med på noterna. Så är det ju och det är en kort tid, men när man är mitt i det så känns det inte så och jag vill ändå komma med några idéer. Alla är vi olika för vissa är acceptans att det är så här och bara släppa tanken det de behöver, jag är en sån person som behöver ?försöka något? även om det inte fungerar mår jag bra när jag får känna mig aktiv. Där är vi alla olika, så jag kommer med idéer för det är det jag själv velat haft, så med det sagt menar jag inte att allt har en lösning ibland är det bara som det är, men som sagt jag mår bra av att försöka, och är du sådan kanske det kan hjälpa att prova lite saker ändå

    Jag hade provat att välja en plats för dagsvila som du alltid har med dig, vagnen eller sele tex, så hade jag kämpat på med den hemma, får du honom bekväm i sin vagn och att somna där så har du alltid hans trygga sovplats med dig. Min son har alltid sovit bra på nätterna men på dagtid ville han endast sova på mig, jag kämpade in att kunna använda vagnen, han har sedan dess tagit förmiddagsvilan i vagn på promenad nästan varje dag, så när vi är borta har det fungerat med vagnen, jag var visserligen i början tvungen att gunga den, men det kan man göra sittandes borta, eller på ett fik osv också. Jag använde även sele och hängde en tunn filt över honom (man får lämna luftglipor nertil så det inte blir för varmt, blir dålig luft) när man stängde ute synintrycken så somnade han nästan direkt, så prova det om du inte redan gjort det.

    Hoppas du får möjlighet att komma ut lite, man behöver det <3


    Mamma till en liten pojke sedan 9-12-17
  • Jsv17
    jagjag skrev 2018-08-21 19:48:34 följande:

    Jag känner igen mig! Jag tänkte precis som du att bebisen skulle bli som en bonus till vårt och mitt vanliga liv, bebisen får ju följa med på restaurang och kafé! Sure. Hen hatade vagnen så de långa, härliga skogspromenaderna var bara att glömma. Sover gör hen som din bebis, korta stunder på dagen och helst inte själv. Efter den här glödheta sommaren, när vi bara suttit inne, har jag börjat klättra på väggarna. Nu åker jag iväg ändå. Det verkar som om vi bor väldigt olika, jag bor i Stockholm och har säkert lättare att ta mig iväg. Det som jag insett är att det får ta den tid det tar. Vi har ett köpcentrum tio minuters promenad hemifrån och häromveckan tog det mig en timme att ta mig dit. Jag hade ingen tid att passa så jag försökte att inte stressa upp mig. Stannade och ammade två långpass, hade med mig vatten och choklad. Det var så skönt att bara komma ut, även om jag bara kom till en parkbänk några hundra meter hemifrån. Idag var vi inne i stan och lunchade med en kompis, hela dagen tog det men jag hade marginal dit och ingen tid att passa när jag skulle hem. Bebisen skrek en del på restaurangen men jag klarade det. Man får försöka tänka att man klarar det - du klarar det. I värsta fall får man vända hem igen, det har jag gjort flera gånger. Jag vet inte hur det är för dig men för mig kändes det bättre att gå ut själv i början, alltså att inte träffa någon. Då behöver du inte bli sen eller känna att du måste ursäkta dig om du är disträ.

    Jag känner igen det där med att "det är bara att ta sig ut" etc. Min mamma är expert på såna kommentarer, "låt hen ligga du, hen somnar snart." (Nej, jag lämnar inte min skrikande bebis själv i sovrummet, hen ska inte skrika sig till sömns!), "Lägg hen i vagnen så somnar hen!" (Varför tror hon jag kånkar runt på barnet i sele om det inte har några problem att ligga i vagnen?). Suck. Det är bara att le och andas lugnt. Tro på att du faktiskt känner ditt barn bäst. Och gör inget du inte känner dig redo för! Det finns inga måsten, vill du gå och fika så gör det men annars låt bli? Bjud hem de som vill träffa dig. Lycka till! (Oj, vad långt det blev!)


    Åh igenkänning på det sista ?men varför sitter du och gungar på vagnen hela tiden vänjer du han vi det nu då kommer du behöva hålla på så hela tiden? ?men varför kånkar du runt på honom när han sover, lägg ner honom här? ?bär du alltid på honom så mycket? SUCK! Alltså visst sluta gunga vagnen kan jag ju så har vi skrikfest här sen i en timme för han är fortfarande trött men inte tillräckligt trött för att somna om (tror du inte jag försökt) och ?lägg ner honom? sure på egen risk säger jag bara... Min bebis ville sova hos mig dagtid eller i rullande vagn första 5 månaderna. Folk säger så mycket, och tror sig veta så mycket. Är det något jag lärt mig och önskar jag vetat från början, jag känner mitt barn bäst, och JAG vet vad som fungerar och vill jag testa något nytt gör jag INTE det på tant Agdas 70-års kalas....
    Mamma till en liten pojke sedan 9-12-17
  • Jsv17
    Hbhn skrev 2018-08-29 16:44:19 följande:

    Tack för alla tips och all stöttning.

    Just nu är det kaos. Han vägrar sova även hemma om dagarna. Han är arg och ledsen hela tiden och ofta för upprörd för att amma även om han visar att han är hungrig.


    En sån där amningsvägringsperiod hade vi precis runt 4mån, ibland vägrade han helt och bara skrek och vissa dagar vägrade han ena bröstet. Det gick över på några dagar men jag var helt förtvivlad mitt i det. Vet inte om det beror på någon fas just där, då jag har haft vänner som upplevt samma, hoppas det går över snart och han iaf börjar äta och sova hemma ordentligt igen <3
    Mamma till en liten pojke sedan 9-12-17
Svar på tråden Vågar inte åka iväg med mitt barn