Specialklass eller inte för sonen?

OJA77

Äldre 14 Sep 14:02
102 svar

Citera Återställ Anmäl

Specialklass eller inte för sonen?

Anonym (Lärare) skrev 2018-09-13 23:26:15 följande:
Detta låter helt absurt. Arbetar själv på skola, och har många elever som har (från vad det låter på din beskrivning) haft större utmaningar att fungera i skolmiljön. Visst har olika skolor olika lösningar för särskilda anpassningar, men en särskild undervisningsgrupp ska ju verkligen vara en sista sista sista utväg och helst tillfälligt (och helst med inslag av "ordinarie" undervisningsgrupp också, vilket ju inte är så lätt när man går på en annan skola). Det är inte heller rimligt av skolan att skriva i åtgärdsprogrammet att han får "8 veckor på sig". Visst kan man utvärdera efter åtta veckor, det kan väl vara rimligt. Kanske kan man då se på vilket sätt assistenten har försökt hjälpa till, och om det har fungerat eller om man ska testa en annan metod. Men det är inte rimligt att tro att ett barn ska lära sig hantera/fungera i alla de olika situationer som skapar problem på 8 veckor. Inte att en vuxen skulle göra det heller. Då kan de inte rimligtvis ha en bra bild om vad som faktiskt utgör utmaningar för er son.

Okej, slut på rant. Blir bara så förbannad när skolor inte tar sitt ansvar, när andra skolor verkligen gör allt i sin makt för att stötta (och möts förståeligt av misstro just pga andra skolor som inte gör det de ska).

Lite tips/tankar. Som ni skriver kan ni överklaga åtgärdsprogrammet. Jag förstår att det kan kännas jobbigt. Men kanske kan det vara värt att överklaga just de 8 veckorna och vad det innebär? Se också till att personalen skriver ner i åtgärdsprogrammet exakt vad de tänker göra. Säger de att det finns tankar på en särskild undervisningsgrupp efter 8 veckor ska det stå exakt så, annars är det ju svårt att överklaga.

Sedan ska jag kanske säga att jag har en nära vän som arbetat i en särskild undervisningsgrupp, och de har det motsatta problemet: Föräldrar vill in i det sista få sina barn dit, för att de ska få det stöd de vill ha. Kanske kan det vara värt att testa om skolan har en plan för hur er son ska "integreras" in i en vanlig klass igen. Som sagt, särskild undervisningsgrupp ska vara tillfällig. På min väns arbetsplats har de fantastiska resultat (detta är inte i GBG tyvärr).

Är BUP inkopplade? Är skolpsykolog inkopplad? (Jag förutsätter eg. det, annars är det sanslöst att föreslå särskild undervisningsgrupp). Ibland kan man ju få hjälp att sätta press på skolan av utomstående.

Och jag kan tyvärr inte tipsa om skolor i GBG, för jag bor inte där. Men jag vill ändå säga att det finns bra skolor också! Jag tror som inte ens att vi är i minoritet egentligen. Eller, jag hoppas verkligen inte det.

Lycka till (och ursäkta för mitt låååånga inlägg!)

Jag har varit förbannad i två år och alla möten med skolan har varit totalt kontraproduktiva och vi föräldrar har känt som att det bara är av ren formalia som vi har fått komma dit. De har inte lyssnat eller tagit till sig det vi har berättat utan de bestämde sig egentligen redan efter den pedagogiska kartläggningen att de inte hade kunskap/resurser att stötta sonen i hans skolgång men de var inte intresserade av att ta reda på vad som orsakade sonens beteende. De har gjort vissa halvhjärtade försök med några insatser men efter bara nån vecka slutat med det. Självklart var insatserna halvhjärtade när de redan hade beslutat sig för att flytta honom men de ville få med oss på detta. De hade gått bakom ryggen på oss och ansökt om plats i mars men till oss kom informationen i slutet av maj!!

Jag vet inte ännu om det kommer stå uttryckligen 8 veckor på själva åtgärdsprogrammet för vi har inte fått den hemskickad ännu men det var vad vi fick till oss av skolan på mötet...inte ordagrant men att det här med elevassistent är sista lösningen. De är oroliga då sonen inte uppnått kraven för åk 1 och kommer kanske inte att klara av att göra det för åk 2 heller och därför vill de agera så här. Nu gissar jag bara men vet inte. Vad gäller specialklassen så är inte utgångsläget för skolan att det skulle vara kortvarigt/tillfälligt. De ser inte sonen som kapabel att klara den ordinarie skolmiljön som de refererar till konstant att det är en kravfylld miljö som alla barn inte klarar av. Jag hade nog varit lite mer välvilligt inställd till särskild undervisningsgrupp om det hade funnits på skolan där han går nu. Som det är nu får han byta skola helt och hållet och skolan är långt ifrån den ordinarie. De är dessutom helt själva och möter inte andra barn under skoldagen eller rasterna.

Vi kontaktade BUP för rådgivning men då problemen uppstår endast i skolmiljö och ingen annan stans ansåg de att det var skolans problem att lösa och inget för dem. Vi gick med på en utredning av en psykolog (på skolans begäran) som visade på dels att sonen hade stora svårigheter att avkoda ord vilket enligt henne tydde på läs- och skrivsvårigheter. Dessutom hade han kort arbetsminne vilket kunde vara en av orsakerna till frustrationen som han upplevde och därför blev arg. Hon ansåg även att det även kunde vara en mognadsfråga pga att han är en pojke och född sent på året.

Ja jag hoppas verkligen på att andra skolor sköter sånt här på ett bättre sätt. Det har varit ett helvete i två år och nu måste det få ett slut. Nu är det jag som får be om ursäkt för ett långt svar!:)
OJA77

Äldre 14 Sep 14:06

#26

Citera Återställ Anmäl

legomum skrev 2018-09-14 13:51:12 följande:
Den skolan verkar ju inte klok, byt innan han får en rejäl stämpel som följer med hela skolgången.

Det kan vara så enkelt som att ditt barn behöver lugnt i klassrummet för att fungera lika bra som "alla andra".

Blir mörkrädd när jag hör hur illa sonen blir behandlad av skolan.

Jag kan bara hålla med om det och nu när jag läser alla inlägg här inser jag hur galen den här situationen egentligen är! Vi kommer söka andra skolor men det kommer ta tid att byta då det är svårt att få plats på andra skolor. Därför måste vi få det att fungera åtminstone någorlunda bra under tiden. Problemet nu är att vi upplever oss "hotade" av att sonen endast har 8 veckor på sig att "passa in" annars åker han ut. Ja jag tror också att han behöver lite mer lugn och ro och det har vi påtalat men inte fått gehör för...de andra barnen fixar det så vår son borde också klara det är lite av deras attityd.
OJA77

Äldre 15 Sep 12:10

#28

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Missen) skrev 2018-09-14 16:18:55 följande:
Så hur tycker ni att skolan ska lösa situationen?
Hur ska jag kunna svara på det? Jag vet inte vilka möjligheter som finns men det jag vet är att det endast är inom den stadsdelen som jag bor inom som använder sig av denna lösning. Jag startade denna tråd för att få tips, råd och ideer för hur jag ska lösa detta då jag egentligen inte känner att det är rätt att sätta min son bland barn som har npf-diagnoser när han själv inte har en och kan inte få en då han fungerar i alla andra situationer och miljöer. Enligt psykologen kan det röra sig om läs-och skrivsvårigheter och mognad. Är det utifrån detta rimligt att rycka ut barnet ur skolan, lämna vänner, syster och trygghet och sätta honom i en klass i en helt ny skola på andra sidan stan där han blir helt isolerad från "normalfungerande" barn??

Sen kan jag tycka att skolan har velat bort hela 1:an och förvägrat oss möjligheten till en elevassistent för att de ansett att dessa saknar utbildning och erfarenhet. Först när vi anmäler skolan får vi en elevassistent men med villkoret att detta endast ska testas i 8 veckor och funkar inte detta skeppas sonen iväg!!?
OJA77

Äldre 17 Sep 09:27

#39

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Frida) skrev 2018-09-15 17:28:12 följande:
Din sons skola verkar inte bra. Du kanske ändå ska besöka specialskolan för att bilda dig en egen uppfattning? Kan vara en chans för din son att komma i kapp och mogna?

Lite tips på skolor jag hört gott om:

Fridaskolan i Mölnlycke, ska vara bra på att ta hand om barn med särskilda behov

Fenestra (finns 2 eller 3 stycken) små klasser och fokus på att alla elever ska uppnå målen

Vasaskolan, traditionell katederundervisning

Viktoriaskolan har också katederundervisning

Ugglumsskolan i Partille

Krokslättsskolan och Toltorpsskolan i Mölndal

Generellt om barn som har svårt att koncentrera sig, så ska man tydligen inte välja Montessori

Har du kollat på goteborg.se där finns förteckning över alla skolor i Göteborgs kommun?

Håller med om att skolan verkar vara betydligt sämre än vad vi tidigare trott. Vad gäller specialskolan så vet vi redan en hel del då dessa klasser var från början i sonens nuvarande skola men av platsbrist fått nu inför höststarten flytta till en annan skola. Vi har även pratat om vår son med enhetschefen för specialskolan som ansåg att det förmodligen inte var rätt för sonen att börja där.

Tack för dina tips om bra skolor! Ska kolla igenom detta då vi överväger starkt att söka efter annan skola som bättre kan stötta och hjälpa sonen.
OJA77

Äldre 17 Sep 09:41

#40

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Spec.ped) skrev 2018-09-15 17:59:50 följande:
De är skyldiga att utreda skolsituationen och göra upp en plan för hur de kan hjälpa honom i skolsituationen. Att flytta barnet till en särskild undervisningsgrupp kräver rektors beslut och ska göras först efter att särskilda anpassningar gjorts i klassrummet. Det du beskriver låter som att han reagerar på en turbulent och otydlig miljö. Det kan alla barn göra. Det finns i princip alltid en upptrappning innan det smäller så att säga. Hade han haft en npf diagnos så skulle han ha samma svårigheter även på andra ställen än i skolan. Har de gjort några förändringar i klassrummet? Försökt skapa lugn och struktur?

Även om han nu får en assistent så behöver de ha en plan. Hur ska de organisera dagen så att det inte blir turbulent och rörigt? Vilka situationer är jobbiga för honom? Går de att förändra så att de funkar bättre?

OM han hamnar i affekt, hur bemöter de honom då så att de inte spär på hans frustration. Kan de hjälpa honom att hitta bättre strategier? Tex gå ut ur klassrummet, ha en lugn vrå etc.

Jag håller fö med övriga i tråden som arbetar i skola- att svära och springa ut ur klassrummet är inte speciellt allvarligt och det borde de kunna hantera och arbeta med. Det är ju ingen som kommer till skada.

Hoppas ni kan få bättre hjälp.
De har gjort en utredning som nu är ett år gammal. De åtgärder som har vidtagits är att de rensat klassrummet på saker som kan störa sonens koncentration, gett honom en surfplatta och så har han fått gå på extra undervisning i svenska och matte (samma extraundervisning som barn utan en utredning också får gå på för att de halkat efter eller behöver lite extra stöd i dessa ämnen). I höstas under en kort period hade han en pedagog som han spenderade själv tid med en timme varje morgon och övade på bla läsning, men han tyckte inte om det för han kände sig utanför och bortkollrad ur klassrummet. Som vi också fått höra så har de andra barnen retat honom för att han hade denna lösning och därför vägrade han till slut att vara med på den enskilda undervisningen.

Vi hoppas att de har en plan på hur elevassistenten ska användas men inget som vi har fått till oss. Vi vet att denne ska sitta med sonen under lektionerna och hjälpa honom att fokusera och om han blir arg/frustrerad och springer ut ska han hjälpa sonen att komma tillbaka. Enligt pedagogerna är det svårt att bryta ett moment för ett annat för sonen vilket gör honom upprörd och då, om det går för långt, exploderar han. Skolan anser att de saknar resurser och kunskap för att hjälpa honom att hitta strategier och därför tycker de att det är bättre att sätta honom i en specialklass i en annan skola.....det är vad de har sagt till oss nu i snart 1 år. Han har aldrig skadat någon när han har blivit arg men de anser att hans "explosiva" humör stör undervisningen för de andra. Vi föräldrar upplever pedagogerna nästan lite rädda för att säga ifrån eller ställa krav av rädsla för att han ska bli arg vilket gör att det bara blir värre (tror vi).
OJA77

Äldre 17 Sep 09:50

#41

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Spec.ped) skrev 2018-09-15 18:04:37 följande:
Jag vill också tillägga att de aldrig kan tvinga er att byta skola. Det är ert beslut till 100%. Skamligt att de hotar med det. De kan rekommendera det men det är ert beslut.

Jag tycker verkligen inte att han ska gå med elever med npf-diagnoser om han inte har en diagnos.

Anonym (Spec.ped) skrev 2018-09-15 18:12:06 följande:
Förlåt jag läste visst inte alla inlägg innan jag svarade. Nu när jag läser detta så låter de faktiskt helt inkompetenta. Om de själva tycker att deras skolmiljö är för krävande för honom så är de skyldiga att göra de anpassningar som krävs för att han ska kunna uppnå målen. Står i skollagen.

De svårigheterna han har ska definitivt rymmas inom den ordinarie undervisningen.

Hoppas ni hittar nåt sätt. Tyvärr kanske det är svårt att göra nåt på nuvarande skolan nu när ni redan kämpat så länge.
Enligt skolan så kan de tvinga oss och vi har även varit i kontakt med Skolinspektionen som också säger att skolan har rätt att göra det. Det enda vi kan göra är överklaga beslutet om/när det kommer. Därför känner vi oss väldigt oroliga och maktlösa nu inför kommande mötet i slutet av oktober. Vi vet inte egentligen vad som krävs för att de ska släppa detta? Hur "perfekt" måste sonen vara under kommande veckor för att de ska acceptera honom?

Ja jag håller med! I två års tid har vi fått höra att skolan är en kravfylld miljö som alla barn inte klarar. De har gjort vissa insatser men vad de inte har tagit hänsyn till är att det har varit väldigt turbulent i klassen under både förskoleklass och åk 1, vilket har påverkat min son mer än andra barn (vad jag vet). Vi tror också att ett skolbyte skulle vara bästa lösningen men som du vet så tar det tid att få en plats på en annan skola och vi är rädda att de ska forcera flytten till special-klass innan vi fått plats för sonen i någon annan skola!
OJA77

Äldre 17 Sep 10:04

#42

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Lärare) skrev 2018-09-15 20:27:29 följande:
Jag håller med. Och avkodning, läs- och skriv-svårigheter och kort arbetsminne är ju en jättebra guidning för skolan för att veta vilket stöd din son behöver i undervisningen. Jag har arbetat -inom ramen för ordinarie undervisning på en "vanlig" skola - med elever med alla dessa svårigheter plus ett gäng till. Nu arbetar jag visserligen på högstadiet, men tankesättet är detsamma - ingen elev är ju jobbig för att det är så himla kul att vara jobbig. Inte med alla konsekvenser, möten och utpekande man drabbas av på grund av ens beteende. Man agerar för att man inte har strategier eller förmåga att hantera situationen på ett bättre sätt. Det ska vi lära dem, alternativt ta bort situationerna som skapar beteendet. Det går. Jag har slitit mitt hår i perioder för att få det att fungera med elever, och alla har inte blivit solskenshistorier även om en hel del har blivit det, men skolan har ett ansvar gentemot elever och fungerar det inte så utvärderar man och testar någonting nytt. Fy vad arg jag blir på er skola för att de ger bilden av att skolan fungerar så här. Det finns skolor som tar sitt ansvar också, jag lovar!

Och att problemen inte finns hemma borde ju innebära en stor ledtråd för skolan. Har de försökt (på ett äkta konstruktivt sätt) att fråga din son vilka situationer han tycker är jobbigast i skolan?

Är skolpsykolog med på alla möten? Om hen verkar vettig kan det vara bra att be hen vara med regelbundet, hen kanske kan "stötta" skolan (vad jag egentligen menar är att sätta personalen på plats) i vilka metoder som brukar fungera. En utomstående (som en skolpsykolog ofta ändå är) kan ju få andra att skärpa till sig och inte säga vad som helst också. Finns det någon på skolan som känns vettig? Skolkurator? Syster? Klasslärare? Assistenten? Kanske kan ni gå samman med dem och be att de är med på möten? Kanske kan ni kontakta Specialpedagogiska Skolmyndigheten också. Jag vet inte om de kan närvara på möten men det hade ju onekligen varit bra....Det kanske är som någon säger att det är att byta skola som är lösningen, det tar bara emot mitt lärarhjärta att en skola ska få "vinna" så, men som förälder (som jag ännu så länge bara är till en krabat i magen) så förstår jag ju att man inte resonerar så. Och som sagt, min vän som arbetat i särskild undervisningsgrupp i en egen skola har ju berättat hur den lyckats bli en jättebra lösning för många barn, även om hon också sagt att många barn som går där egentligen borde kunnat gå i ordinarie klass med stöd, men att skolorna inte tagit sitt ansvar...
Jag kan bara hålla med dig. Om de bara hade tagit sig tiden att prata med sonen eller inkludera honom i sin undervisning så hade de fått rätt många svar och lösningar. Sonen är väl medveten om sitt beteende och han har också berättat varför han gör som han gör. Detta har vi berättat för skolan men de har aldrig riktigt tagit till sig eller brytt sig om hans åsikt. Sonen själv säger att de aldrig lyssnar på honom. Enligt sonen så blir han arg för att han vill vara ifred och vet att det fungerar. När han blir arg så backar pedagogerna och låter honom hållas med det han håller på med för tillfället. Sonen tycker att det är kanon för då får han som han vill. Ibland blir han arg och "exploderar" när det har skett nån form av orättvisa mot honom eller när han helt enkelt inte förstår vad som förväntas av honom eller när han inte förstår vad det är han ska göras.

Nej, skolpsykologen har bara gjort en utredning på skolans begäran och då gällande läs- och skrivsvårigheter, om han hade såna problem. Psykologen informerade skolan om vad hon hade kommit fram till men skolan har inte riktigt tagit till sig detta då de ansåg att det borde finnas något/några fler problem med sonen. Vi valde att ha med psykologen på ett möte just pga att spec.pedagogen och rektorn valde att missuppfatta resultatet men det var inte populärt och de var rent ut sagt riktigt otrevliga mot denna psykolog. Vi har också insett att vi på nästkommande möte borde ha någon med oss, vi har tittat på att ha med ett juridiskt ombud som har kunskap inom skollagen och vet vilka rättigheter vi har och hur skollagen ska tolkas. Jag har aldrig hört talas om Specialpedagogiska Skolmyndigheten?? Vad har de för funktion?

Nä vi vill inte heller låta skolan "vinna" men samtidigt så har vi hållit på så länge nu och det har påverkat hela familjen på ett negativt sätt. Vi kommer söka oss till andra skolor men under tiden kommer vi att kämpa för vår son.

Grattis till den lilla krabaten i magen!! :)
OJA77

Äldre 17 Sep 10:12

#43

Citera Återställ Anmäl

Anonym (René) skrev 2018-09-15 20:35:28 följande:
Jag vill börja med att säga att det på intet vis är ovanligt att barn med npf klarar/orkar utmärkt att vara ?normala? i vissa sammanhang men ej i andra. Det kan alltså vara så att skolan misstänker npf men inte törs säga det rakt ut. Kravkänslighet och vägran/oförmåga att bara göra som man blir tillsagd är inte heller ovanligt vd npf. Kanske har din son inte alls tillräckliga problem för att uppfylla en diagnos, och han är samma fantastiska person oavsett, men uteslut inte att han kan behöva särskilt stöd.
Jag kan tala om för dig att skolan inte alls har varit blyga i det avseendet utan de sa till oss efter att sonen endast gått tre veckor i förskoleklass att sonen exploderar/blir arg och därför måste han ha ADHD eller autism och att vi bör därför ta kontakt med BUP. Skolan har under de här två åren gjort allt för att fastställa att sonen har en diagnos för att kunna motivera en flytt till en specialklass. Vi föräldrar anser inte att det var/är skolans uppgift att göra då endast läkare har rätt att fastställa en medicinsk bedömning. Jag vet att sonen har behov av särskilt stöd, med eller utan en npf-diagnos, problemet är bara att vi föräldrar inte anser att de har gjort rätt eller tillräckigt och gett sonen det särskilda stöd som han behöver!! Vi anser också att det borde krävas mycket större problem för att rycka upp ett barn ur skolan och tvångsplacera honom i en specialskola utan möjlighet att få umgås med andra barn än barn med olika npf-diagnoser.
OJA77

Äldre 17 Sep 10:22

#44

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Byt skola) skrev 2018-09-16 06:09:24 följande:
Byt skola, omgående. Har varit med om liknande. Tänk inte på vad skolan bör göra, de är helt enkelt inte kapabla och förtroendet är förlorat. Ni har anmält till skolinspektionen, vet skolan om det? Ta inte detta fel, men skolan vill inte bara bli av med er son, utan också er som föräldrar, eftersom ni kritiserar skolan. Bara för att man är rektor på en skola så behöver det inte betyda att man är kapabel att alltid ta rätt beslut, speciellt som det ibland hotar ens ställning, vilket jag tror att detta handlar om. Skolan är helt enkelt inkompetent och det kommer aldrig att fungera, hur många elevassistenter ni än får, för skolan vill inte. Specialskola skulle jag heller inte råda, låter inte som om det är platsen för din son, som du säger, han kommer att få en stämpel för livet, och det kommer att bli svårt att få in honom i vanliga systemet igen. Din son känner av att han inte är välkommen på skolan och det får honom att utagera, han är helt enkelt stressad. Hur mycket pratar du med honom om detta? Har du sagt denna deadline på 8 veckor? Mitt råd, säg till skolan att du ska byta skola, och under tiden du letar så förväntar du skolan att göra sitt jobb och se till så att din son trivs på skolan, OM de inte gör det, så tänker du ta ut din son från skolan och ha honom hemma och undervisa honom själv och bevisa för skolan att det inte är några problem, och att han vill lära. Vilket skolinspektionen kommer få veta.

Du har nog rätt! Både jag och sonens pappa har också haft en känsla av att de vill bli av med sonen OCH oss för vi har verkligen kämpat för sonen under dessa två åren. Den kritik som vi har framfört har varit befogad och inget de inte har varit medvetna om då det har varit väldigt turbulent i sonens klass med många lärarbyten.

Sonen var med en liten stund på det senaste mötet och vet om att han har krav på sig att lyssna på de vuxna i skolan och göra det han blir tillsagt. Han är inte så medveten om tidsfristen som finns men han vet om att det har varit prat om specialklass men inte mer än så. Vi är också väldigt rädda för den stämpel som han kan få samt att inte komma tillbaka in i den vanliga skolan igen. Sen är vi rädda för hur hans personliga utveckling kommer påverkas av att endast möta och umgås med barn med olika npf-diagnoser utan att ha möjlighet att få leka med andra odiagnostiserade barn.

Det är lite vår plan också. att söka andra skolor och hoppas på att de inte väljer att flytta honom under tiden. Alternativet är att överklaga om beslut ändå kommer så att vi kan "köpa" oss nån månad till då de inte flyttar barnen under tiden som överklagandet gås igenom av högre instans. Vi har redan anmält skolan till skolinspektionen och väntar på att den utredningen ska bli klar. Får se om de anser att skolan har gjort tillräckligt eller inte. Tror absolut att vi fick elevassistent nu enbart för att vi anmälde skolan i våras!
OJA77

Äldre 18 Sep 10:33

#49

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Byt skola) skrev 2018-09-17 20:59:16 följande:
Det är inte lätt, och jag känner igen stressen, påverkar allt, och din son känner på sig det, från både familj och skola. Men känn dig inte skyldig, för du försöker hitta vad som är bäst för din son! Det är helt enkelt en himla dålig skola. Dessutom så gissar jag att din son har över medel IQ? Och kanske högkänslig? Som sagt, absolut bästa, byt skola, och bra att ni försöker vinna tid för att hitta en ny skola. De kan inte tvinga er till något, du är föräldern och vet vad som är bäst för ditt barn. I absolut värsta fall, hota med att ta ut honom ur skolan och hålla honom hemma, det kommer att få dem samarbeta med en lösning, som ni vet är bäst för er son.

Stressen och oron har tagit enormt på krafterna och vi har dessutom ett barn till att ta hänsyn till. Hela familjen har påverkats av detta och under väldigt lång tid! Absolut att vi ska byta skola men nu tappade vi några veckor i tid då skolan helt plötslig beslöt sig för att strunta i åtgärdsplanen och bröt vår överenskommelse. Nu har vi tre veckor på oss att överklaga och på så sätt vinna tid för de vill nu att han ska flyttas till specialklass så snart som möjligt!!!! Sonens pappa har nog sagt vid några tillfällen att han skulle ta tjänstledigt och sitta hemma med sonen för att tillgodose hans utbildning när skolan uppenbarligen inte är kapabel till det....så tanken har slagit oss men visst finns rädslan för de konsekvenser som det kan innebära!?

«
‹
Sida 2 av 3
1
2
3
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Specialklass eller inte för sonen?

Specialklass eller inte för sonen?

INNEHÅLL