Vi som blivit gravida efter IVF

Hej.

I onsdags morse 03:46 kom vår lilla tjej Amelia till världen efter en hemsk förlossning. bf+11. 2855 gram och 47 cm. :)

I måndags åkte vi in för igångsättning. 8 timmar senare gick vattnet och värkarna startade. Ytterligare 34 timmar senare var hon ute med hjälp av sugklocka.

3-4 gånger under förlossningen gick hennes hjärtslag ner (långt innan jag var öppen nog för att föda ut henne). Vid ett tillfälle låg det på 5-25 slag per minut. De var inne två gånger och tog prov från hennes huvud för att kolla hennes syresättning.

Jag fick feber som steg trots tabletter. Fick även antibiotika eftersom det tog sån tid från vattenavgång. Kunde inte kissa själv pga epiduralen så de fick tömma mig och det var massor av blod i urinen.

Strax innan 03 sa jag att jag orkade inte mer, värkarna var så starka och täta. Bm var hård innan dess, sa till mig att sluta gråta, att man gråter inte under en förlossning. Tog inte heller min emetofobi på allvar.

Bm frågade om jag ville snitta, hon såg att jag var väldigt svag då, och vi tog beslutet stt göra det. Läkaren kom och sa att det var för stor risk när hennes huvud låg så långt ner i bäckengången. Istället ökade han värkarna med dropp och tog sen ut henne med hjälp sv sugklocka 45 min senare.

Fick henne på bröstet, ganska blå och bm masserade ryggen. Sedan fick hon ut på neo och andas i mask medan de tog ut moderkakan och sydde ihop mig. Fick en grad 2 bristning (4 stygn) och en ytlig (3 stygn).

Sen kom sambon in med en perfekt liten flicka. :)

Har redan fått prata med en kurator om förlossningen och ska fortsätta med det.

Idag har vi fått komma hem efter att ha sett hennes vikt vända från 2665 till 2685 senaste dagarna. :)

Hej på er!!! I lördags natt den 19 maj kl 00:22 (dvs 22 min in på söndagen ;)) kom vår lilla älskling till världen!

Hon är helt perfekt och så mkt kärlek vi känner trodde vi inte var möjligt. Vaknade av att jag hade samandragningar med 4 min mellanrum kl 08, men inga riktiga värkar (och har ju haft så mkt sd så visste inte om det var på riktigt eller inte..) 

kl 11 började det göra ont och kl 13 åkte vi in till förlossningen. Kl 15 gick vattnet och sen var det otroligt intensivt värkarbete och jag fick lite lustgas som skulle ta udden av dem men den mådde jag mest illa av. slutade med att vi skippade all typ av smärtlinding och försökte fokusera på andning etc (lättare sagt än gjort!!!!!

Vid 21 började krystningsfasen som tog väldigt lång tid och till slut var jag så färdig (efter 3 timmars krystning) så till slut sa de att antningen fick vi köra sugklocka eller lägga ett litet snitt så hon kunde komma ut. jag sa att jag ville bara få ut henne så de klippte lite och ut kom världens mest perfekta bebis. 

Vi är så fantastiskt lyckliga och glada att allt gått bra. Hon hade ganska höga bilirubinvärden (gulsot) så har vart fram och tillbaka för provtagning i veckan vilket vart stressande men hon mår bra nu och vi har fått all clear =)

Är fortfarande helt överväldigad och så otroligt kär i vår lilla älskling, och mannen är som förbytt - en vanligtvis väldigt rastlös person kan helt plötsligt sitta och gosa och titta på henne timmar i sträck. 

nu försöker vi lära känna varann och lära oss lite tricks för att kunna sova om nätterna haha! Kram på er alla - och ni som väntar på era bebisar - det finns inget större eller mer fantastiskt ni har framför er

Tack det går bra. Börjar vänja mig så smått att jag faktiskt är mamma. Det händer något nytt varje dag känns det som och det är svårt att fatta hur snabbt det går.

Nu är vi inne i en period där nätterna helt plötsligt är stökigare. Plutten sover, men snurrar runt halva natten och håller mig vaken. Han väger ju dessutom så mycket att det är tungt att lyfta i och ur honom ur sängen. Men nu har jag konstaterat att han nog sover för mycket på dagarna (trodde jag aldrig, fram till för en månad sen sov han ju knappt alls dagtid). Så nu försöker jag hålla fyra sovstunder istället för fem. Inte alltid lätt att få ihop, men verkar hjälpa. Sen vill han plötsligt också sova bredvid mig. Lättare än när han ville sova på mig, men nattetid har han sovit i sin säng hela natten senhan var typ en månad. Mysigt när han kryper intill, men jobbigt när han börjar sparkas. Trodde magsparkarna skulle upphöra när han kom ut :p han har ju även träffat sin far på pungen ett par gånger... Som om vi inte har svårt nog att få barn :p

Men över lag har vi det fantastiskt och är bortskämda med att ha det relativt lätt. Det svåraste för oss är att han är så social och behöver all uppmärksamhet hela tiden. Så hinner inte göra så mycket annat. Sen är hans storlek jobbig. Han är ju stor som en 7-8 månaders bebis och det tär på kroppen att släpa på. Många tycker det är jobbigt när barnen börjar krypa, men för oss kan det nog bli lite avlastning i att vi inte alltid behöver bära. Sen är det ju en utmaning att springa efter istället, men just nu känns det lättare :p

Men det är värt det och vi ska absolut inte klaga för vi har nog lättare än vad många andra har.

Börjar redan bli sugen på en till, men mannen är inte där än på länge. Han börjar dock komma in mer och mer i fadersrollen. Han har varit så rädd hittills, men nu har han börjat slappna av mer. Jag har också lämnat över mer ansvar och han växer med det och tycker det är så roligt att han klarar det och att de två anknyter mer och mer.

När var det du hade BF?

Stort grattis!! :) va roligt!! Nu är det inte många kvar i gruppen som ska föda :D en vecka till bf! Kramar

Har inte varit inne här på MÅNGA månader, men loggade in av en slump nu och såg att du fått din älskling, stoooort grattis till er!! <3

Själv har jag bf om 3 dagar, på onsdag, och har tid då för igångsättning kl 09.00 på bf dagen. Var på kontroll av tappen i onsdags och va då öppen 1,5cm och mogen tapp, gjorde en hinnsvepning och slemproppen lossnade men inget mer än så hände tyvärr.

Stort grattis till dig igen iallafall, all lycka till i framtiden <3

tack snälla! helt underbart! haft henne hemma drygt en vecka nu och det är fortfarande overkligt hur vi kunnat producera en så perfekt liten sak :) vi njuter av att lära känna henne dag för dag och se vad som funkar etc. blir inte mkt tid över till annat och försöker ju själv återhämta kroppen här hemma också. 

vi har en barnmorska som komer på hembesök här varannan dag fortfarande tills lillan gått upp lite bättre i vikt. helt underbart! nu närmar det sig för dig - trimester 3 nu? Kram!!

Behöver lite input! Aldrig haft direkt sammandragningar eller förvärkar med mina andra två barn.

Jag har nu sammandragningar 1-2 ggr/timme. Dock inte gjort ont utan mer liksom att det känns obehagligt. Pratade med bm om det igår och hon var inte orolig eftersom det inte gjorde ont eller var regelbundet.

MEN i dag har jag samma antal ungefär (räknar ju inte) sammandragningar men jag har liksom som lite ont i ryggen, ländryggen, så långt ner. Illamående och lite mensvärk... 

Är det något jag borde vara orolig för?!? 

Ringde förlossningen om mina sammandragningar och att det drar ner mot ljumskar och rygg.

De ville att jag kom in på kontroll.

Visade sig påverkat tappen lite redan så återbesök nästa vecka pcu ordinerad vila!!

Jag som har sååå svårt att vara stilla :(

Bebisen mådde bra dock. Fick en snabb glimt. Hjärtat slog fint och det är vild haha

För er som ännu inte fött eller som kommer få föda nån gång igen. Sprang på den här länken i en annan tråd och kände att jag önskar att jag läst den innan förlossningen. Nu är jag väldigt nöjd med min upplevelse, men jag hade velat läsa det här innan ändå. Det handlar om smärtlindring och är skrivet av en gravid narkosläkare.

bakingbabies.se/2019/02/19/tankar-om-forlossningssmartlindring/

ja helt fantastsikt system här på det sättet! Lillan har haft lite tufft med vikten då hon kräks väldigt mkt efter att ha ätit men nu hoppas vi att det äntligen börjar vända uppåt. har stått still på 3400g i 10 dagar men nu i går hade hon gått upp 40 gram på 2 dagar wohoo!! 

ja nu närmar det sig med stormsteg för dig, jag kände mig mindre o mindre orolig ju längre tiden gick och från v 36 var jag ganska redo för henne att komma. nu ligger hon o sover med pappa i soffan - helt otrolig syn som man aldrig trodde man skulle få uppleva kram!