Att få ett förhållande att hålla i längden

Ja vad har män att erbjuda förutom ekonomi?

Den moderna mannen har utvecklat empati, omhändertagande och andra traditionellt kvinnliga drag. Han kommer hitta en partner. Dom andra kommer få det tufft.

Men det blir en övergångsperiod, när genusflum har slagit igenom på riktigt så kommer alla bli nöjda och glada.

Fast om man är hetero så dras man ju till det motsatta. Kvinnor som är hetero dras knappast till män som beter sig extremt feminint. Precis som vi heteromän tycker det är avtändande med kvinnor som beter sig väldigt maskulint. 

Respekt. Och att man är mån om varandra, tar hand om varandra. Och att man passar ihop från början.

Du är ju lite enkelspårig.

Baralillatant skrev inte att män ska bete sig extremt feminint. Hon nämnde egenskaper som empati och omhändertagande. Vill du på fullt allvar påstå att maskulina män inte kan känna empati, inte kan vara omhändertagna? Vilken otroligt låg och skral bild du i så fall har av män.

Om du tänker att ovan nämnda är att "bete sig extremt feminint" så undrar jag hur du ser på din egen mansroll. 
Det är ju fanemej kränkande att påstå att män inte kan känna empati (för det är "extremt kvinnligt" ). Hoppas du förstår att det är du som behöver tänka om lite grann. 

Hur länge anser du att längden är och när ska den ha börjat för att anses vara föremål för moderna människor?

Både män och kvinnor har i alla tider känt empati, förutom psykopater och liknande då. Båda har även varit omhändertagande på sitt sätt. Men jag tolkade Baralillatant som att hon menade att om bara män kunde bete sig mer som kvinnor så skulle allt lösa sig. Men Baralillatant får väl själv förklara hur hon menar istället för att du och jag spekulerar och tolkar.

Ja men typ att man träffas när man är 18-19 och håller ihop livet ut.

Tja, mina morföräldrar gjorde det. Mina föräldrar också. Jag och min första man med. Och mina morföräldrars föräldrar. Kommer jag och min nuvarande man göra det? Kommer min pappa och min styvmamma? Bra fråga. Tiderna har,som du själv konstaterat, förändrats.

Nej du, så enkelt är det ju inte. Jag dras till ganska feminina  - eller låt oss säga mjuka och lugna - män och är ändå hetero. Iofs så tycker många att jag har relativt mycket maskulint för en kvinna. Men det är ju alltså lite olika.

Empati och förståelse för sin partner tycker jag är inte könsbunden överhuvudtaget. Efter att ha haft en partner som inte alls förstod mig, tycker jag det är väldigt viktigt att man just känner att man har stöd ifrån sin partner. Jag hade inte ens förväntat mig att partnern bidrar till att lösa problem. Dvs. jag förväntar mig att det är upp till mig att lösa mina problem. Men min partner är väldigt bra på att att verkligen stödja mig och hjälpa till när jag har något problem. Jag har liksom aldrig tidigare i livet haft sån stöd (inte av mina föräldrar heller). Desto mer uppskattar jag det nu, även om jag skulle klara mig utan också. Så jag försöker förstås att vara bra på att stödja honom också när det verkar läge.

Och jag tycker det är en väldigt viktig faktor för att förhållandet håller i längden. Det försvagar liksom en relation om man mår dåligt nån gång och partnern  gör det värre istället för att bemöta det på ett någorlunda bra sätt. Om man har stress och partnern bråkar om småsaker och skapar mer stress. Det är såna relationer där man kommer fram till att det inte är värd det.

Unga människor förändras ganska mycket fortfarande. Det är svårt att välja rätt när man är så ung. På ena sidan kan jag tycka det är fint när folk håller ihop sedan ungdomen. På andra sidan gör man värdefulla erfarenheter om man har flera relationer i sitt liv. Min man och jag träffades när vi var drygt 40 och vi vet att det inte hade blivit lika bra om vi hade träffats tidigare i livet. Just att vi har gjort negativa erfarenheter gör att vi uppskattar det vi har nu.

Det finns ganska många exempel också på att folk har en relation i några år när de är unga - och det kan vara stora kärleken och verkligen något allvarligt och mycket bra - men sedan går det över och man går vidare. Man är i en ny fas i livet, träffar en ny partner. Det är just ingen förlorad tid, för att man har utvecklats mycket. Och ofta har det ju inte  dåligt hela tiden, utan kanske bara i slutet.