OJA77

Äldre 8 Oct 12:49

66 svar

Trakasserade av skolan

Hej
Jag har en situation där skolan och vi föräldrar inte är överens om vad gäller sonens fortsatta studier vilket har föranlett till att skolan nu har beslutat i all hast att flytta vår 8-åriga son till en annan skola och en specialundervisningsklass. beslutet har inte verkställts ännu och vi har även bestämt oss för att söka andra alternativ i form av annan skola. Vi har anmält skolan till Skolinspektionen för brister i utredningar och åtgärdsplaner och vi har givetvis överklagat beslutet om flytt av sonen. Dessa processer är nu igång men kommer ta några månader innan vi får veta om vi har fått rätt eller inte. Vi har informerat skolan om att vi motsätter oss beslutet och att det är överklagat men att vi under processens gång vill se att sonen går kvar där han är i väntan på beslut eller att han kommer in på en annan skola som vi föräldrar har valt. Vårt problem nu är att vi hela tiden får mail från skolan där de ifrågasätter vilka skolor vi har sökt och hur det går med sökandet av andra skolor. Vi blir kontaktade för minsta lilla sonen gör utan att ta reda på bakomliggande orsaker till beteendet. Det har gått så långt att vi känner oss trakasserade då vi har redan besvarat alla deras frågor och förklarat hur det ligger till men det är nästan som att de har tagit det som en grej nu att varje vecka hålla på att stressa på oss föräldrar. Vi har efter otaliga samtal med olika instanser fått till oss att skolan i princip har rätt att göra som de vill och vi föräldrar har inget att säga till om.

Det jag undrar över nu är om nån här har tips eller ideer att komma med som vi kanske inte känner till eller har missat? Det har gått så långt att vi överväger att hålla sonen hemma om skolan bestämmer sig för att verkställa beslutet om flytt innan överklagandet har haft sin gång. Har någon här gjort detta och hur har det gått? Blev ni lyssnade på efter att ni gjorde nåt sånt?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-10-22 14:43
Nu har skolväsendets överklagandenämnd bestämt att sonen INTE får gå kvar i sin skola under handläggningstiden och han ska härmed tvångsförflyttas till en annan skola på andra sidan stan. Känner mig så fruktansvärt maktlös som förälder! Helt utan rättigheter och skolan har ljugit sig blå för att slippa oss och vår son och den som kommer betala priset för detta är vår son.

OJA77

Äldre 10 Oct 18:46

#31

Anonym (vera) skrev 2018-10-10 10:16:21 följande:

Har skolan tagit upp mobbingen I sitt elevhälsoteam?
Har ni anmält mobbingen till skolinspektionen?
Om BUP vägrar utreda för att problem endast finns I skolan, hur har din son så fått plats på specialskolan?
Kan det vara så att anledningen till att det funkar hemma är att ni omedvetet anpassar efter sonen?
Har du någon kontakt med klasskompisars föräldrar? Hur tycker de att det har funkat/fungerar I klassen?

Ni måste ju vara ert barns "advokat", men har ni tänkt på att skolpersonalen också är människor? Kan ju vara så att de haft liknade elev förut och att det blev helt ohållbart för lärare och klasskompisar.

Du kanske får ringa runt till olika skolor och fråga om de har speciella undervisningsgrupper?

Från din andra tråd har jag för mig att ni bor I gbg. Mitt barn gick tidigare på Johannebergsskolan och där hade de då en särskild undervisningsgrupp för barn med NPF diagnoser.

En bekant betalade för en privatlärare med dyslexikompetens. Då kom hennes barn I kapp med läsning/skrivning. Tyvärr fortatte problem I skolan trots det och barnet fick senare NPF-diagnos.

Vi har tagit upp mobbningen både till skolan, elevhälsoteamet och skolinspektionen. Skolan har inte gjort nåt åt det. Skolinspektionen håller på att behandla vårt ärende så där vet vi inte ännu vad vi kommer få för svar.

Skolan har helt enkelt gått bakom ryggen på oss och ansökt plats. Skolan har gjort egen utredning och utifrån det fattat ett beslut.

Svårt och svara på om vi omedvetet anpassat tillvaron åt sonen på hemmaplan men han har ett storasyskon och vi anser att vi behandlar båda på mer eller mindre samma sätt.

Det har varit stora problem i klassen under större delen av åk 1 och många föräldrar har haft liknande åsikter som vi om hur den delen har skötts men vår son har reagerat lite mer på turbulensen i klassen och de många lärarbytena som har pågått. Det har fungerat bättre nu under åk 2 men det är inte tillräckligt för rektorn.

Jag behandlar alla människor med respekt och skolans pedagoger är inget undantag men däremot har jag och sonens pappa påtalat de brister som vi har sett i skolans agerande och ovilja att göra det som åligger dem att göra enligt skollagen.

Vi har kollat på olika alternativ och olika skolor och satt oss i kö till flertalet bra skolor men sånt tar ju tid då det är lång väntetid. Ja vi bor i Gbg och jag har kikat på Johannebergsskolan men den ligger på fel sida av stan för oss då vi har ett barn till och är skilda....blir struligt med hämtning och lämning.

Självklart kan det ligga mer bakom ett beteende hos ett barn som tex en npf-diagnos. Däremot så tycker jag inte att man ska stämpla barn med massa diagnoser innan man verkligen kan fastställa att det är så. Sen anser jag även att man måste ha testat allt innan man anser att ett barn ska ryckas ut ur en skola och sättas in i en skola där han endast kommer gå med barn med olika npf-diagnoser utan möjlighet att möta andra barn i sin vardag.

OJA77

Äldre 10 Oct 18:54

#32

Hararochkaniner skrev 2018-10-10 10:29:44 följande:

Du kan be nuvarande skola att kräva autismutredning av er son. Med ett intyg från skolan så har bup ingen rätt att neka. Kön kan däremot vara lång,

Det finns även alternativet att ni ber skolan orosanmäla er son pga problematik som tyder på diagnos och på så sätt kan soc sätta press på bup för att ni ska få till stånd en utredning så snart som möjligt. De har befogenheter att snabba på en sådan utredning. Personligen så hade jag inte velat ha med sådana individer att göra men det finns som sagt det alternativet.

Om ni googlar kommunala grundskolor och autism så kommer de skolorna med den kompetensen att komma upp i sökresultatet. De brukar ha både kompetensen och resurserna för att kunna hjälpa barn med större stödbehov.

Får jag fråga vilken stad ni bor i så kan jag hjälpa er. Du kanske kan pm:a mig om du inte vill skriva det här?

Hararochkaniner skrev 2018-10-10 10:34:01 följande:

Hon ser visst sitt barns behov och inser problemen. De har ju försökt få till stånd en npt utredning det är ju bup som inte samarbetar. Du kan inte döma efter enbart dina egna dåliga erfarenheter.

Vi överväger att gå via en privat aktör för att genomföra en utredning för att se vilka svårigheter vår son kan lida av. Även om vi skulle kräva en sådan utredning nu så är det lite för sent då skolan ändå har beslutat sig för att flytta på honom så vår fokus har legat mer på att hitta alternativ till att förhindra flytten till dess att vi kommit in i en annan skola. Jag tror tyvärr att vi och skolan inte kommer vara överens om detta och även om skolinspektionen och skolans överklagandemyndighet skulle döma till vår fördel så skulle det inte fungera då skolan vägrar se andra möjligheter eller inse att de har haft fel.

Ja vi har varit i kontakt med bup och fått till oss att han inte kan få en diagnos då hans problem endast uppstår i skolan och inte i någon annan miljö. Skolan har heller inte gjort någon egen orosanmälan för detta ändamål.

OJA77

Äldre 10 Oct 19:14

#33

AndreaBD skrev 2018-10-10 10:55:43 följande:

Det är TS uppfattning att det skulle fungera i klassen med lite stöd. Kanske håller skolan inte med? Jag har själv varit i situationen då läraren sa att min son inte skulle kunna vara kvar nästa läsår för att det inte skulle fungera. Och trots att jag själv är lärare (eller just därför) trodde jag henne direkt. Hon hade erfarenheten och hon ser hur det fungerar varje dag. Sånt kan man inte bedöma lika bra som förälder.

TS vill inte att sonen ska till en skola där det bara finns barn med NPF-problematik. Ändå är de svårigheterna som hon beskriver och de anpassningarna hon önskar typiska för NPF-problematik. Alltså vore det väl passande för hennes son?

Naturligtvis kan det vara så att skolan inte alltid sköter allt så optimalt och att det varierar på vilka grunder man skickar barn till dessa specialskolor. Jag har själv ganska positiva erfarenheter där. En hel kommuns skolgång fungerade så mycket bättre när det fanns en sån resursskola. När de sedan lade ner den blev situationen bara väldigt mycket sämre. För barnen som borde ha gått i en sån och som i vanliga skolan bara drev runt och störde alla andra, och för alla andra elever som inte fick lugn och ro.

Jo, jag förstår ju det där med kompisarna. Ändå är ju skolgången första prioritet.

Vi har via vårt försäkringsbolag tillgång till rådgivning gällande skolfrågor och efter att de tagit del av alla underlag från skolan ansåg de att skolan gjort ett uruselt jobb!!!

Du får gärna fortsätta leva i en drömvärld där alla lärare är kompetenta och brinner för elevers bästa. Så är inte alltid fallet och det måste du faktiskt ta och acceptera. Jag undrar verkligen om du är lärare då du inte hade en aning om att skolan gör utredningar och vad en åtgärdsplan är??!

Jag har aldrig sagt att specialskola är dåligt, däremot ska man ha gjort ett grundligt och ordentligt jobb innan man bestämmer sig för att flytta på ett barn till en sådan skola!!

Skolgången är absolut viktig men jag anser att samhörighet, vänner och gemenskap är också viktigt och bör också vara något att ha i åtanke när man bestämmer sig för att göra ett så stort ingrepp i ett barns tillvaro.

Anonym (Fia)

Äldre 10 Oct 19:50

#34

Jag svarade i din förra tråd. Minns inte vad jag kallade mig då och orkar inte leta.
Jag har iaf erfarenhet av att få ett barn placerat i en resursskola.
Vilket innebar att mitt barn lärde sig både knapra piller och röka hasch.

Jag återkommer i denna tråd, ikväll har jag inte ork till det.

Vill bara säga att det till slut blev bra för min son. Men gudarna ska veta att det tog tid. Han blev placerad, för att han rökte hasch. Något han inte gjorde innan den "fantastiska" resursskolan...

Jag säger bara, kämpa emot!

Din son är ännu liten, min var tonåring.

OJA77

Äldre 10 Oct 20:16

#35

Anonym (mamma) skrev 2018-10-10 13:35:56 följande:

I vårt fall nekade BUP utredning trots intyg från både skola, HAB och barnläkare.
Vi fick till sist ta det upp på högsta chefsnivå i landstinget, så denne fick sparka nedåt på sina olika chefer osv. Till sist kom vi in under hot och tvång, men det har märkts hela vägen att de inte vill ha oss där.

Tex fick vi ingen återkoppling till sonen, inget skriftligt utlåtande och inget fortsatt stöd med de problem som konstaterades, utan hänvisades tillbaks till vårdcentralen/HAB.

När jag grävde lite i varför vi inte fick fortsätta kontakten med BUP förstod jag att utredande psykolog faktiskt förordat det, men att han blivit både tystad och nekad av högsta chef....och ändå måste jag säga att vi varit väldigt tillmötesgående och trevliga genom hela karusellen. Det som hänt är att just vårt fall blivit en bricka i spelet mellan olika delar av landstinget, där ingen vill ta ansvaret.... alla är överens om behovet, men BUP skickar till HAB, HAB skickar till BUP, och tillbaks igen... när bollandet blir för ohållbart pekar de båda tillbaks till vårdcentralen. Ett systemfel helt enkelt, som ingen av de ansvariga kan rå för, men den som hamnar i kläm och blir drabbad är vår son

Just nu försöker jag förtvivlat få reda på om vi står i kö till läkare på BUP för att få tillgång till medicinering. Medicinering är BUP's enda rekommendation för vår son - trots att de inte har gjort någon egentlig diagnostisering av hans ångestpåslag, utan bara gått på vad vi föräldrar berättat...

Men jag hittar ingen läkare som vill skriva ut recept, utan de hänvisar alla tillbaks till att det är BUP som har den kompetensen, och på BUP vet de inte om vi står i kö eller inte...enligt den ena sekreteraren gör vi det, enligt den andra inte...

Men usch vilken röra och mitt i allt detta finns ett oskyldigt barn som inte får hjälp! Lider med er och det låter som att ni också fått kämpa och stångas med allt och alla!? Hoppas verkligen att det snart löser sig för er son!! Önskar att jag kunde komma med nåt tips eller råd men det enda jag kan komma med är att vända sig till privata vårdaktörer. Där kan man få hjälp snabbt men det kostar ju lite mer förstås...

OJA77

Äldre 10 Oct 20:19

#36

Hararochkaniner skrev 2018-10-10 14:47:58 följande:

Men gud vad dåligt! Urs, det är hemskt när man känner att man som förälder måste bli den jobbiga påstridiga för att få det som man har rätt till.

Vi gick genom bvc och det gick smidigt och fort. Ts kanske ska prova att gå genom bvc?

Vår sån är 8 år så nån bvc finns inte för honom utan allt går via skolan och elevhälsoteamet. Vi har börjat snegla på att vända oss till privat aktör men det är en kostnadsfråga också...

OJA77

Äldre 10 Oct 20:24

#37

Anonym (Fia) skrev 2018-10-10 19:50:25 följande:

Jag svarade i din förra tråd. Minns inte vad jag kallade mig då och orkar inte leta.
Jag har iaf erfarenhet av att få ett barn placerat i en resursskola.
Vilket innebar att mitt barn lärde sig både knapra piller och röka hasch.

Jag återkommer i denna tråd, ikväll har jag inte ork till det.

Vill bara säga att det till slut blev bra för min son. Men gudarna ska veta att det tog tid. Han blev placerad, för att han rökte hasch. Något han inte gjorde innan den "fantastiska" resursskolan...

Jag säger bara, kämpa emot!

Din son är ännu liten, min var tonåring.

Jag känner igen dig från min förra tråd och tro mig, din berättelse har bara stärkt mig i min kamp om att inte låta dem placera honom i specialklass. Både jag och hans pappa kämpar emot med allt vi kan, problemet är bara att skolan har lagen och rätten på sin sida att göra som de vill! Därför startade jag den här tråden för att få tips, råd och förslag och andras erfarenheter....

Anonym (vera)

Äldre 11 Oct 07:54

#38

Anonym (mamma) skrev 2018-10-10 13:35:56 följande:

I vårt fall nekade BUP utredning trots intyg från både skola, HAB och barnläkare.
Vi fick till sist ta det upp på högsta chefsnivå i landstinget, så denne fick sparka nedåt på sina olika chefer osv. Till sist kom vi in under hot och tvång, men det har märkts hela vägen att de inte vill ha oss där.

Tex fick vi ingen återkoppling till sonen, inget skriftligt utlåtande och inget fortsatt stöd med de problem som konstaterades, utan hänvisades tillbaks till vårdcentralen/HAB.

När jag grävde lite i varför vi inte fick fortsätta kontakten med BUP förstod jag att utredande psykolog faktiskt förordat det, men att han blivit både tystad och nekad av högsta chef....och ändå måste jag säga att vi varit väldigt tillmötesgående och trevliga genom hela karusellen. Det som hänt är att just vårt fall blivit en bricka i spelet mellan olika delar av landstinget, där ingen vill ta ansvaret.... alla är överens om behovet, men BUP skickar till HAB, HAB skickar till BUP, och tillbaks igen... när bollandet blir för ohållbart pekar de båda tillbaks till vårdcentralen. Ett systemfel helt enkelt, som ingen av de ansvariga kan rå för, men den som hamnar i kläm och blir drabbad är vår son

Just nu försöker jag förtvivlat få reda på om vi står i kö till läkare på BUP för att få tillgång till medicinering. Medicinering är BUP's enda rekommendation för vår son - trots att de inte har gjort någon egentlig diagnostisering av hans ångestpåslag, utan bara gått på vad vi föräldrar berättat...

Men jag hittar ingen läkare som vill skriva ut recept, utan de hänvisar alla tillbaks till att det är BUP som har den kompetensen, och på BUP vet de inte om vi står i kö eller inte...enligt den ena sekreteraren gör vi det, enligt den andra inte...

Har ni anmält till IVO (Inspektionen för vård och omsorg)?

AndreaBD

Äldre 11 Oct 09:23

#39

OJA77 skrev 2018-10-10 19:14:56 följande:

Vi har via vårt försäkringsbolag tillgång till rådgivning gällande skolfrågor och efter att de tagit del av alla underlag från skolan ansåg de att skolan gjort ett uruselt jobb!!!

Du får gärna fortsätta leva i en drömvärld där alla lärare är kompetenta och brinner för elevers bästa. Så är inte alltid fallet och det måste du faktiskt ta och acceptera. Jag undrar verkligen om du är lärare då du inte hade en aning om att skolan gör utredningar och vad en åtgärdsplan är??!

Jag har aldrig sagt att specialskola är dåligt, däremot ska man ha gjort ett grundligt och ordentligt jobb innan man bestämmer sig för att flytta på ett barn till en sådan skola!!

Skolgången är absolut viktig men jag anser att samhörighet, vänner och gemenskap är också viktigt och bör också vara något att ha i åtanke när man bestämmer sig för att göra ett så stort ingrepp i ett barns tillvaro.

Det är klart jag vet vad en åtgärdsplan är. Jag har skrivit såna - åtgärdsprogram hette det för inte så länge sedan. Däremot har jag knappt kommit i kontakt med utredningar i skolan, eftersom jag jobbar på ett behandlingshem med specialskola och här är det behandlarna som sköter den biten (och rektorn har ansvaret). Och för bara några år sedan var det helt andra rutiner på skolorna, de har ju bytt namn på såna "underlag" flera gånger. Dvs. det hette inte utredning för bara några år sedan.

Men oavsett, jag säger inte att skolan inte kan göra fel. Men, min erfarenhet är att barn ändå inte brukar ha så stora problem att man vill flytta dem till specialskola, bara för att det är lite rörigt i klassen och inte allting funkar perfekt. Barn klarar ändå att anpassa sig lite till omständigheterna. Om ett barn inte kan det, så tror jag att det barnet har svårigheter av någon sort, t.ex. NPF.

Och jag har ganska bra erfarenheter av såna specialskolor, också med tanke på att barnen återintegreras i sina vanliga skolor när de har mognat lite och fått träna lite extra på studieteknik och på det sociala. Man kan se det på två sätt. Antigen att barnet förlorar kompisar och blir utanför om det flyttas till specialskola. Men det kan också vara så att det kan vara värre att vara kvar. Vissa barn som jag har haft som elever och som har flyttats till resursskola har haft bättre kontakt med sina kamrater på sin gamla skola än vad de hade haft om de hade varit kvar. Kamraterna började nämligen bli väldigt less på dem. Om det finns risk att ett barn straffar ut sig, så kan det vara en bra alternativ att det flyttas. Inte för gott, kanske för ett år, eller två eller tre.

Men det är svårt att säga, man får alltid se hur situationen är, hur bra barnet trivs i sin vanliga skola, hur bra eller dålig resursskolan är. Det hänger ju på många olika faktorer.

AndreaBD

Äldre 11 Oct 09:41

#40

OJA77 skrev 2018-10-10 17:56:44 följande:

Hur tror du att ett barn mår när det sätts in åtgärder som sen tas bort efter några dagar eller en vecka??? Hur tror du ett barn mår som ständigt lever under hot att om han inte sköter sig perfekt så kommer han bli tvångsförflyttad till annan skola?? Hur tror du ett barn mår som jämt får höra från skolans rektor att han är orsaken till en dålig arbetsmiljö för rektorns anställda??

Mitt barn har ingen diagnos och därmed inget funktionshinder, däremot har han vissa svårigheter som han behöver hjälp med och som vi föräldrar och den juridiska rådgivaren som vi har varit i kontakt med anser bör kunna ges i den ordinarie klassen där han är i dag.

Vänligen bespara mig hädanefter dina påhopp och acceptera att alla barn har inte en diagnos per automatik när saker och ting inte fungerar i viss miljö. Jag har varit i kontakt med flera föräldrar som har haft liknande problem som vi och när barnet fått byta till en mer förstående skola så har det gått strålande för dessa barn!!

Jag tror du missförstår mig här. Du säger att ditt barn har "vissa svårigheter". Och jag säger att man inte kan ta hänsyn till något som man inte vet vad det är. Om han har svårigheter så måste man ju reda ut vad det är för svårigheter. Jag får intrycket att du vill undivka en diagnos. Men en diagnos är ju egentligen bara en bedömning av vilka slags svårigheter barnet har. Och det krävs en annan slags utredning för det än vad skolan kan göra. Skolan skriver bara ner vad de har observerat och kallar det för utredning. Det du behöver för att kunna styrka att ditt barn behöver vissa insatser är ju att någon utreder vilka svårigheter han har.

Jag vet att ni har försökt och varit i kontakt med BUP. Jag säger bara att det vore bra att ha något mer konkret.

Sedan kan jag inte låta bli helt att undra vad ditt barn gör för att skapa en dålig arbetsmiljö? Någonstans kan jag visserligen tänka mig att det måste vara en överdrift. Min egen son var som ett jojo och kunde överhuvudtaget inte vara i klassrummet den mesta tiden, utan satt med assistent. Men det beror förstås på hur de ser på situationen. I min sons fall förstod de att det inte går. I ert fall kan det vara så att det inte heller går, men att de tror att det borde gå. Vilket då vore oprofessionellt, eller åtminstone ett misstag. Jag menar - om det inte funkar att ha ett barn i klassen, så försöker man väl först att sätta barnet med någon vuxen tidvis utanför klassrummet. Visserligen har skolor oftast svårt att skaka fram en personal till sånt, men det brukar funka om man stuvar om lite.

Trakasserade av skolan

INNEHÅLL